Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 29 april 2010

1 Originalspråk: tyska.

2 På rättegångsspråket: legal professional privilege.

3 Med intern advokat avses här och i det följande en jurist som är anställd vid rättsavdelningen i ett företag eller en koncern och som samtidigt är medlem i advokatsamfundet i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.

4 Sakkunniga har riktat detta fall stor uppmärksamhet (se bland annat Gray, M., The Akzo Nobel Judgment of the Court of First Instance, Irish Journal of European Law 14 (2007), s. 229–242, Prieto, C., Pouvoirs de vérification de la Commission et protection de la confidentialité des communications entre avocats et clients, La semaine juridique – édition générale 2007, II-10201, s. 35–37, Cheynel, B., Heurs et malheurs du legal privilege devant les juridictions communautaires, Revue Lamy de la Concurrence – Droit, Économie, Régulation 2008, nr 14, s. 89–93, Mykolaitis, D., Developments of Legal Professional Privilege under the Akzo/Akcros Judgment, International Trade Law and Regulation 2008, s. 1–6, Weiß, W., Neues zum legal professional privilege, Europarecht 2008, s. 546–557). Glädjen över ett avgörande från en högsta domstolsinstans förefaller på vissa ställen ha varit så stor att ett påstått domstolsavgörande redan var föremål för diskussioner i doktrinen förra året. (Brüssow, R., Das Anwaltsprivileg des Syndikus im Wirtschaftsstrafverfahren, i Arbeitsgemeinschaft Strafrecht des Deutschen Anwaltvereins (utgivare) Strafverteidigung im Rechtsstaat, Baden-Baden, 2009, s. 91–106, se i detta avseende även Huff, M., Recht und Spiel i Frankfurter Allgemeine Zeitung nr 183, den 10 augusti 2009, s. 28).

5 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

6 Nedan kallade klagandena.

7 Dom av den 17 september 2007 i de förenade målen T-125/03 och T-253/03, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen (REG 2007, s. II-3523).

8 Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

9 Avseende ersättandet av förordning nr 17 genom förordning nr 1/2003, se artikel 43.1 jämförd med artikel 45 i förordning nr 1/2003.

10 Se i detta avseende och avseende följande punkterna 1–14 i den överklagade domen.

11 Kommissionens beslut K(2003) 85/4 av den 30 januari 2003, ändrat genom kommissionens beslut K(2003) 559/4 av den 10 februari 2003.

12 Konkurrensmyndigheten i Förenade kungariket.

13 Undersökningen skedde inom ramen för konkurrensförfarandet COMP/38.589 avseende tillsatser för plaster, särskilt värmestabilisatorer, se i detta avseende bland annat de uppgifter som kommissionen offentliggjort den 14 februari 2003 (MEMO/03/33).

14 K(2003) 1533 slutlig.

15 Se ovan punkt 7 i detta förslag till avgörande.

16 Se ovan punkt 16 i detta förslag till avgörande.

17 Beslut meddelat av ordföranden på förstainstansrätten den 30 oktober 2003 i de förenade målen T-125/03 R och T-253/03 R, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen (REG 2003, s. II-4771).

18 Beslut meddelat av domstolens ordförande den 27 september 2004 i mål C-7/04 P[R], kommissionen mot Akzo och Akcros (REG 2004, s. I-8739).

19 Originalet av överklagandet, som först skickades med fax, inkom till domstolens kansli den 8 december 2007.

20 Beslut meddelat av ordföranden på förstainstansrättens femte avdelning den 4 november 2003 och den 10 mars 2004 samt av ordföranden på förstainstansrättens första avdelning av den 26 februari 2007.

21 Beslut meddelat av domstolens ordförande den 8 juli 2008 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl.

22 Se de sex beslut som domstolens ordförande meddelade den 5 februari 2009 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl., samt avseende LSEW:s nya ansökan, dess beslut av den 17 november 2009 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl.

23 Beslut meddelat av förstainstansrätten (femte avdelningen) den 28 maj 2004.

24 Kartellärende COMP/38.589 – Värmestabilisatorer, se i detta avseende kommissionens pressmeddelande av den 11 november 2009 (IP/09/1695).

25 Avseende kravet på ett berättigat intresse av att få saken prövad i ett överklagande, se dom av den 19 oktober 1995 i mål C-19/93 P, Rendo m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. I-3319), punkt 13, och mitt förslag till avgörande av den 13 december 2007 i mål C-413/06 P, Bertelsmann & Sony mot Impala (REG 2008, s. I-4951), punkt 74.

26 Domen i det ovan i fotnot 25 nämnda målet Rendo m.fl. mot kommissionen, punkt 13, dom av den 13 juli 2000 i mål C-174/99 P, parlamentet mot Richard (REG 2000, s. I-6189), punkt 33, av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), punkt 21, av den 3 april 2003 i mål C-277/01 P, parlamentet mot Samper (REG 2003, s. I-3019), punkt 28, av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8237), punkt 33, och av den 17 september 2009 i mål C-519/07 P, kommissionen mot Koninklijke Friesland Campina (REG 2009, s. I-8495), punkt 63.

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1993 i mål C-313/90, CIRFS m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-1125; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-83), punkterna 30 och 31.

28 Om kommissionens tjänstemän har tagit del av innehållet i handlingen, kan ingreppet i de grundläggande rättigheterna ha effekter även efter det att handlingen återlämnats eller förstörts. I det fallet finns fortfarande ett berättigat intresse av att få saken prövad.

29 Dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651), punkterna 18 och 19, av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), punkt 39, av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 37, och av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6351), punkt 335.

30 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen, som undertecknades i Rom den 4 november 1950). Europakonventionen har enligt fast rättspraxis särskild betydelse för fastställandet av en standard med avseende på de grundläggande rättigheter som ska iakttas i Europeiska unionen. Se, bland annat, dom av den 26 juni 2007 i mål C-305/05, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl. (REG 2007, s. I-5305), punkt 29, med vidare hänvisningar), se även artikel 6.3 FEU.

31 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillkännagavs till att börja med högtidligt den 7 december 2000 i Nice (EGT C 364, 2000, s. 1) och därefter ännu en gång den 12 december 2007 i Strasbourg (EUT C 303, 2007, s. 1).

32 Så redan i dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM& S mot kommissionen (AM&S, REG 1982, s. 1575; svensk specialutgåva, volym 6, s. 405), särskilt punkt 18. Se dessutom generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 10 juli 2001 i mål C-309/99, Wouters m.fl. (REG 2002, s. I-1577), punkt 182, och generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande av den 14 december 2006 i det ovan i fotnot 30 nämnda målet Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl., punkt 39. Se dessutom förstainstansrättens beslut av den 4 april 1990 i mål T-30/89, Hilti mot kommissionen (REG 1990, s. II-163), punkterna 13 och 14.

33 Detta gäller för Förenade kungariket och Irland vars rättssystem präglas av Common Law.

34 Advokatsekretessen är förankrad i grundlagen framför allt i Bulgarien (artikel 30.5 i den bulgariska grundlagen) och i Spanien (artikel 24.2 i den spanska grundlagen). Därutöver grundar sig advokatsekretessen bland annat även i Italien, Portugal och Rumänien på konstitutionella bestämmelser samt i Sverige på bestämmelser i lag med konstitutionell rang.

35 I rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) hänvisas i allmänhet enbart till artikel 8 i Europakonventionen. Se i detta avseende till exempel domen i målet Campbell mot Förenade kungariket av den 25 mars 1992 (ärende nr 13590/88, serie A, nr 233), Niemietz mot Tyskland av den 16 december 1992 (ärende nr 13710/88, serie A, nr 251-B), Foxley mot Förenade kungariket av den 20 september 2000 (ärende nr 33274/96), Smirnov mot Ryssland av den 7 juni 2007 (ärende nr 71362/01) och André m.fl. mot Frankrike av den 24 juli 2008 (ärende nr 18603/03). Ibland fastställs emellertid även ett samband med artikel 6 i Europakonventionen (se till exempel domarna i de ovannämnda målen Niemietz mot Tyskland, 37 §, och Foxley mot Förenade kungariket, 50 §).

36 Vid den tidpunkt då kommissionen antog det omtvistade beslutet hade stadgan om de grundläggande rättigheterna visserligen ännu inte någon bindande rättsverkan som kan jämföras med primärrätten. Som rättskunskapskälla gav den emellertid redan då upplysning om de unionsrättsligt garanterade grundläggande rättigheterna (se bland annat dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 37, och av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 38, samt punkt 108 i mitt förslag till avgörande av den 8 september 2005 i det sistnämnda målet).

37 Domen i målet AM&S (ovan fotnot 32), punkterna 20 och 23. Se, för ett liknande resonemang Europadomstolens dom i det ovan i fotnot 35 nämnda målet André m.fl. mot Frankrike, 41 §.

38 I det tyska språkbruket är advokatens förhållande som organ i rättvisans tjänst mer vanligt. Det föreligger emellertid ingen innehållsmässig skillnad i förhållande till begreppet medarbetare i rättvisans tjänst som domstolen använde i domen i målet AM&S, i den mån som detta är av betydelse i förevarande sammanhang.

39 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkterna 20, 23 och 24. För ett liknande resonemang, se Europadomstolens dom i målet Niemietz mot Tyskland (ovan fotnot 35), 37 §.

40 Domen i det ovan i fotnot 30 nämnda målet Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl., punkt 32.

41 Kommissionens befogenheter vid inspektioner inom ramen för den europeiska koncentrationskontrollen enligt artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 24, s. 1) liknar de enligt artikel 20 i förordning nr 1/2003 och är enbart marginellt mindre omfattande än dessa

42 Ovan fotnot 32.

43 Därmed avses punkterna 10–43 i överklagandet.

44 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkterna 21 och 22.

45 I den mån som kommissionen i förevarande fall har ifrågasatt sambandet med rätten till försvar har den enbart gjort detta med avseende på klagandenas berättigade intresse av att få saken prövad, se ovan punkterna 33–45 i förevarande förslag till avgörande.

46 I Irland förefaller man till och med vilja utvidga skyddet för advokatsekretess till att även omfatta sådana bolagsjurister vars oberoende endast säkerställs genom arbetsrättsliga konstruktioner (punkt 12 i interventionsinlagan).

47 Ordagrant: advokat i anställningsförhållande eller intern advokat.

48 Beteckningen Cohen advocaat för tankarna till ordföranden i en expertgrupp som tillsattes före reformen av den nederländska yrkeslagstiftningen.

49 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkterna 21 och 27.

50 Generaladvokaten Sir Gordon Slynns förslag till avgörande av den 26 januari 1982 i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, s. 1655.

51 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkt 24.

52 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkterna 21 och 27.

53 Se ovan generaladvokaten Légers förslag till avgörande i det ovan i fotnot 32 nämnda målet Wouters m.fl., punkt 181: [Advokatens oberoende] visar sig likaså i förhållande till klienten som inte får bli arbetsgivare till sin advokat.

54 Punkt 168 i den överklagade domen.

55 Det rör sig om så kallade professioneel statuut voor de advocaat in dienstbetrekking (yrkesregler för advokater i anställningsförhållande).

56 Bakgrunden till denna diskussion var parternas olika uppfattningar avseende incitamentsstrukturen (incentive structure) för den verksamhet som interna advokater och externa advokater bedriver.

57 Detta gäller framför allt i Tyskland. Även i Nederländerna är det enligt uppgifter som lämnats till domstolen under den muntliga förhandlingen tillåtet att utöva verksamhet som advocaat in dienstbetrekking för externa klienter.

58 Det förhåller sig enbart annorlunda i situationer där en intern advokat som utöver sin verksamhet på en rättsavdelning i ett företag eller en koncern utövar verksamhet för externa klienter som inte har någon koppling till hans arbetsgivare. Korrespondensen mellan honom och sådana externa klienter omfattas av skyddet för advokatsekretessen, eftersom den interna advokaten är oberoende i förhållande till dem.

59 Punkterna 44–48 i överklagandet.

60 Dom av den 20 oktober 2005 i mål C-334/03, kommissionen mot Portugal (REG 2005, s. I-8911), punkt 24, och av den 12 september 2006 i mål C-300/04, Eman och Sevinger (REG 2006, s. I-8055), punkt 57. Se, för ett liknande synsätt, dom av den 12 mars 1987 i mål 215/85, Raiffeisen Hauptgenossenschaft (REG 1987, s. 1279), punkt 23, och av den 19 november 1998 i mål C-85/97, SFI (REG 1998, s. I-7447), punkt 30.

61 Tilläggsprotokoll 12 till Europakonventionen öppnades för undertecknande i Rom den 4 november 2000 och trädde i kraft den 1 april 2005. Det har ännu inte undertecknats av samtliga medlemsstater i Europeiska unionen och har enbart ratificerats av några få av dem (Spanien, Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Cypern och Finland). Se i det avseendet Europarådets Internetsida där de ratifikationer som hittills har skett har offentliggjorts: http://conventions.coe.int (besökt senast den 21 februari 2010). Den omständigheten att så få medlemsstater deltagit relativerar protokollets betydelse för förevarande fall.

62 Dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 95, av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 56, av den 16 december 2008 i mål C-127/07, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl., Arcelor (REG 2008, s. I-9895), punkt 23, och av den 7 juli 2009 i mål C-558/07, S.P.C.M. m.fl. (REG 2009, s. I-5783), punkt 74.

63 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Arcelor (ovan fotnot 62), punkt 26.

64 Se ovan punkterna 48 och 49 i detta förslag till avgörande.

65 Se vad som anförts avseende den första grundens första del, särskilt punkterna 61–72 i detta förslag till avgörande.

66 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkt 18.

67 Se i det avseendet återigen vad som anförts avseende den första grundens första del, särskilt punkterna 66–71 i detta förslag till avgörande.

68 På originalspråket: [t]here is no uniform answer to the question of privilege of in-house lawyers in all Member States (punkt 52 i ECLA:s svarsskrivelse).

69 På originalspråket: lack of uniform tendency at national level (punkt 52 i Akzos och Akcros överklagande).

70 Punkt 170 jämförd med punkt 177 i den överklagade domen.

71 Se, för ett liknande resonemang, artikel 220.1 EG och artikel 164 i EEG-fördraget.

72 Se, till exempel, avseende återkallelse av rättsstridiga gynnande förvaltningsbeslut, dom av den 12 juli 1957 i de förenade målen 7/56 och 3/57–7/57, Algera m.fl. mot Europeiska kol- och stålgemenskapens gemensamma församling (REG 1957, s. 81 och s. 118), och avseende skyddet för de grundläggande rättigheterna på unionsnivå dom av den 17 december 1970 i mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft (REG 1970, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 503), punkt 4.

73 Se bland annat domen i det ovan i fotnot 72 nämnda målet Internationale Handelsgesellschaft, punkt 4, dom av den 14 maj 1974 i mål 4/73, Nold mot kommissionen (REG 1974, s. 491; svensk specialutgåva, volym 2, s. 291), punkt 13, av den 13 december 1979 i mål 44/79, Hauer (REG 1979, s. 3727; svensk specialutgåva, volym 4, s. 621), punkt 15, av den 21 september 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst mot kommissionen (REG 1989, s. 2859; svensk specialutgåva, volym 10, s. 133), punkt 13, av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 45, och av den 19 januari 2010 i mål C-555/07, Kücükdeveci (REU 2010, s. I-365), punkt 20.

74 Se bland annat domen i det ovan i fotnot 72 nämnda målet Algera, s. 118, domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkterna 18–21, och dom av den 9 september 2008 i de förenade målen C-120/06 P och C-121/06 P, FIAMM och FIAMM Technologies mot rådet och kommissionen, FIAMM (REG 2008, s. I-6513), punkterna 170, 171 och 176.

75 Se, för ett liknande resonemang. bland annat domen i det ovan i fotnot 72 nämnda målet Internationale Handelsgesellschaft, punkt 4, och generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande av den 20 februari 2008 i det ovan i fotnot 74 nämnda målet FIAMM, punkterna 55 och 56.

76 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i det ovan i fotnot 74 nämnda målet FIAMM, punkterna 55 och 56.

77 Dom av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold (REG 2005, s. I-9981), punkt 75, och domen i det ovan i fotnot 73 nämnda målet Kücükdeveci, punkt 21.

78 Förbudet mot diskriminering på grund av ålder fastställs särskilt i artikel 6 i den finska konstitutionen, och särskilt för arbetslivet i artikel 59.1 i den portugisiska konstitutionen.

79 Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, s. 16), se i detta avseende även domen i det ovan i fotnot 73 nämnda målet Kücükdeveci, punkt 21.

80 Se numera även uttryckligen domen i det ovan i fotnot 73 nämnda målet Kücükdeveci, punkt 22.

81 Grundläggande här är förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T-7/89, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1991, s. II-1711; svensk specialutgåva, volym 11, s. II-83), punkt 54, av den 18 december 1992 i de förenade målen T-10/92–T-12/92 och T-15/92, Cimenteries CBR m.fl. mot kommissionen (REG 1992, s. II-2667; svensk specialutgåva, volym 13, s. II-97), punkt 38, och av den 1 april 1993 i mål T-65/89, BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen (REG 1993, s. II-389; svensk specialutgåva, volym 14, s. II-1), punkterna 29 och 30. Den sistnämnda domen bekräftades genom domstolens dom av den 6 april 1995 i mål C-310/93 P, BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen (REG 1995, s. I-865).

82 Kommissionen har särskilt, såsom har angetts under förhandlingen, inom ramen för artikel 14 i förordning nr 17 samt artiklarna 20 och 21 i förordning nr 1/2003 ingen befogenhet att använda direkt tvång.

83 Detta gäller särskilt Bulgarien, Republiken Tjeckien, Estland, Grekland, Frankrike, Italien, Cypern, Luxemburg, Ungern, Österrike, Rumänien, Slovenien, Republiken Slovakien, Finland och Sverige. Det kan framför allt vad gäller den rättliga situationen i Cypern anföras att practising advocates (aktiva advokater) visserligen får vara medlemmar i board of directors i ett företag, men inte får utöva verksamhet som employees (anställd) i detta företag eller som dess managing directors.

84 Enligt den tyska lagstiftningen får bolagsjurister visserligen vara medlemmar i advokatsamfundet (så kallade interna advokater), men deras interna korrespondens inom företaget med deras arbetsgivare omfattas inte av advokatsekretessen. Tvärtom gäller för bolagsjurister i Grekland, trots den omständigheten att de inte kan vara medlemmar i advokatsamfundet, under vissa förutsättningar en jämförelsevis långtgående tystnadsplikt.

85 Till denna kategori hör Danmark, Spanien, Lettland, Litauen, Malta och Rumänien. Rättsläget är dessutom för närvarande mycket oklart i Belgien. I Belgien gäller sedan år 2000 visserligen särskilda bestämmelser avseende yrkesgruppen juristes d’entreprise (bolagsjurister). De som tillhör denna yrkesgrupp är skyldiga att iaktta vissa yrkesregler när de är registrerade vid Institut des juristes d’entreprise (IJE – bolagsjuristernas kammare). Den tystnadsplikt som omfattar belgiska juristes d’entreprise är emellertid, särskilt med hänsyn till avsaknaden av hänvisning i artikel 5 i lagen av den 1 mars 2000 till artikel 458 i den belgiska Code pénal (brottsbalken), mindre omfattande än den tystnadsplikt som gäller för avocats (advokater) och har dessutom inte erkänts av de belgiska konkurrensmyndigheterna (Auditoriat du Conseil de la concurrence) som ett skydd för korrespondens med bolagsjurister inom företaget (se i det avseendet Marchandise, P., och Sabbe, S., Akzo op zijn Belgisch: de renaissance van het surrealisme?, TBM-RCB 2009, s. 54, Cattaruzza, J., Reactie IBJ op het gewijzigd standpunt van het Auditoriaat inzake vertrouwelijkheid adviezen bedrijfsjurist, TBM-RCB 2008, s. 42). Det krävs att frågan klargörs i belgisk rättspraxis.

86 Detta gäller bland annat för Finland och Slovenien. Även i Belgien orienterar sig konkurrensmyndighetens uppfattning (se ovan fotnot 85) efter unionsdomstolarnas rättspraxis, nämligen efter den här överklagade domen från förstainstansrätten i de förenade målen T-125/03 och T-253/03.

87 Här avses Förenade kungariket och Irland, men inte Cypern (se ovan fotnot 83). I Malta är rättsläget oklart. Det ska tilläggas att skyddet för advokatsekretessen i vissa tredjeländer från det anglosaxiska området, nämligen i USA, under vissa förutsättningar också utvidgas till att omfatta bolagsjurister (se i detta avseende den grundläggande domen från US Supreme Court av den 13 januari 1981, Upjohn v United States, 449 U.S. 383 (1981), se även Walkowiak, V. S., Attorney-client privilege in civil litigation, American Bar Association, Illinois, 2008, s. 7). Detta är emellertid ingen obruten trend på det anglosaxiska området. Så har till exempel högsta domstolen i Australien, trots det principiella erkännandet av legal professional privilege for in-house counsel, nyligen i större utsträckning ifrågasatt bolagsjuristers oberoende (se Federal Court of Australia, beslut av den 12 september 2007, Telstra v Minister for Communications, Information Technology and the Arts nr 2 (2007) FCA 1445, och av den 13 december 2007, Rich v Harrington (2007) FCA 1987).

88 Utöver Nederländerna rör det sig framför allt om Grekland, Portugal och Polen. Vad gäller Polen kan påpekas att det i den polska lagstiftningen finns en särskild yrkesgrupp radcowie prawni (juridiska rådgivare). De som tillhör denna yrkesgrupp ska iaktta liknande skyldigheter som adwokaci (advokater). För det fall att de utövar verksamhet som bolagsjurister i ett anställningsförhållande omfattas de av en tystnadsplikt som liknar advokatsekretessen.

89 Se framför allt Nederländerna och Polen. Den gällande rättsliga situationen i Belgien grundar sig också på en nyare lag, men är, såsom redan har nämnts, oklar (se ovan fotnot 85). I Frankrike diskuteras en réforme des professions du droit (reform av juridiska yrken) (se i det avseendet bland annat rapporten av den så kallade Darrois-Kommission, som lämnades över till den franska presidenten den 8 april 2009), denna har emellertid ännu inte resulterat i en ändring av den gällande rättsliga situationen avseende advokatsekretessen eller ett lagförslag. Det lagförslag nr 2383 avseende modernisering av juristyrket, som lämnades i mars 2010, (projet de loi de modernisation des professions judiciaires et juridiques réglementées) innehåller i vart fall endast vissa andra delaspekter av denna reform och avser inte advokatsekretessen.

90 Avseende förordning nr 1/2003, se parlamentets skrivelse A5-0229/2001 slutlig (Evans-rapporten) med ändringsförslag nr 10 avseende artikel 14.3 i kommissionens förslag till förordning KOM(2000) 582 slutlig. Avseende förordning nr 139/2004, se parlamentets skrivelse A5-0257/2003 slutlig (Della-Vedova-rapporten) med ändringsförslag nr 5 avseende skäl 34 samt ändringsförslag nr 25 avseende artikel 13.1 i kommissionens förslag till förordning KOM(2002) 711 slutlig.

91 När det gäller förordning nr 1/2003 har inte parlamentet som helhet godtagit ett av parlamentet framställt ändringsförslag. När det gäller förordning nr 139/2004 godkändes ändringsförslagen visserligen av parlamentet, men infördes inte av rådet i förordningen.

92 På rättegångsspråket: policy considerations.

93 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, s. 36).

94 Se framför allt artiklarna 2 och 6 i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 78, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 196).

95 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkt 26.

96 Artikel 23.2 jämförd med artikel 2.1 punkt 3 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EGT L 309, s. 15). Se, analogt, artikel 6.3 andra stycket jämförd med artikel 2 a punkt 5 irådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 166, s. 17; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 68), i dess lydelse enligt direktiv 2001/97/EG (EGT L 344, s. 76). Se i det avseendet även domen i det ovan i fotnot 30 nämnda målet Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl.

97 Skäl 19 i direktiv 2005/60.

98 FATF (eller Groupe d’action financière, GAFI) är en organisation mellan regeringar som grundades i Paris 1989 av de dåvarande G7-länderna och som i dag har 35 medlemmar, bland annat Europeiska kommissionen.

99 Upplysningar om tolkningen finns i 40 Recommendations som FATF offentliggjorde år 2003 (http://www.fatf-gafi.org, senast besökt den 10 februari 2010). Enligt definitionen i punkt e i denna undantas employees (anställda) från begreppet Designated non-financial businesses and professions.

100 Avseende interna advokaters oberoende, se för övrigt vad jag har anfört beträffande den första grunden, särskilt i punkterna 61–72 i detta förslag till avgörande.

101 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkterna 21 och 23. Se även domen i det ovan i fotnot 30 nämnda målet Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl., punkterna 32 och 35, där sambandet mellan advokatsekretessen och det rättsliga förfarandet och dess förberedelse betonas. Se även mitt förslag till avgörande avseende den första grunden (ovan punkt 54 i detta förslag till avgörande).

102 Punkt 172 (i slutet) i den överklagade domen.

103 Dom av den 14 april 2005 i mål C-110/03, Belgien mot kommissionen (REG 2005, s. I-2801), punkt 30, av den 12 februari 2008 i mål C-2/06, Kempter (REG 2008, s. I-411), punkt 37, och av den 10 september 2009 i mål C-201/08, Plantanol (REG 2009, s. I-8343), punkterna 43 och 44.

104 Dom av den 14 januari 2010 i mål C-226/08, Stadt Papenburg (REU 2010, s. I-131), punkt 45. Se, för ett liknande resonemang, dom av 15 februari 1996 i mål C-63/93, Duff m.fl. (REG 1996, s. I-569), punkt 20, och av den 7 juni 2007 i mål C-76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG 2007, s. I-4405), punkt 79.

105 Dom av den 21 juni 2007 i mål C-158/06, ROM-projecten (REG 2007, s. I-5103), punkt 25, och av den 10 mars 2009 i mål C-345/06, Heinrich (REG 2009. s. I-1659), punkt 44.

106 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S. Se i detta avseende även vad jag har anfört under punkterna 52–75 i detta förslag till avgörande.

107 Se dessutom skäl 5 i förordning nr 1/2003 enligt vilket det på ett ur rättslig synvinkel tillfredsställande sätt ska visas att en överträdelse av artikel 81.1 och artikel 82 i fördraget (numera artikel 101.1 FEUF och 102 FEUF) har skett, varvid nationella regler om bevisvärde inte påverkas.

108 Se, analogt, artikel 51.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna samt dom av den 12 december 2002 i mål C-442/00, Rodríguez Caballero (REG 2002, s. I-11915), punkt 31, domen i det ovan i fotnot 77 nämnda domen Mangold, punkt 75, och dom av den 23 september 2008 i mål C-427/06, Bartsch (REG 2008, s. I-7245), punkterna 15 och 25.

109 En hänvisning till rätten till försvar skulle inte i varje fall kunna leda till en harmonisering av de gällande lagstiftningarna. Tvärtom skulle en eventuell ändring av den rättspraxis som utvecklats i domen i målet AM&S medföra bristande överensstämmelse i nationell och unionsrättslig lagstiftning i de flesta medlemsstater där korrespondens inom ett företag eller en koncern med interna advokater enligt den nationella lagstiftningen inte omfattas av skyddet för advokatsekretess.

110 För en tolkning av unionens rättsakter i enlighet med de grundläggande rättigheterna, se bland annat domen i det ovan i fotnot 30 nämnda målet Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl., punkt 28, och dom av den 19 november 2009 i de förenade målen C-402/07 och C-432/07, Sturgeon m.fl. (REG 2009, s. I-4951), punkterna 47 och 48. Se, analogt, dom av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala (REG 2008, s. I-4951), punkt 174.

111 Artikel 6 i Europakonventionen är visserligen inte bindande för EU, såsom kommissionen med rätta har invänt, eftersom unionen ännu inte har ratificerat konventionen. Denna bestämmelse ger emellertid uttryck för grundläggande rättsstatsprinciper som även har erkänts som allmänna rättsprinciper i unionsrätten(se bland annat dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen, REG 1998, s. I-8417, punkt 21, och av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I-123, punkt 68; dessutom har rättigheterna i stadgan om de grundläggande rättigheterna som motsvarar de rättigheter som garanteras i Europakonventionen, samma betydelse och räckvidd som de som tillerkänns genom Europakonventionen (artikel 52.3 första meningen i stadgan om de grundläggande rättigheterna)).

112 Domen i det ovan i fotnot 35 nämnda målet André m.fl. mot Frankrike (42 § i slutet). I början av denna dom (15 §) har Europadomstolen under rubriken 5. Le droit communautaire (5. Gemenskapsrätten) i utdrag till och med återgett bland annat domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkterna 18–24.

113 På motsvarande sätt utvidgar till exempel Europakonventionen det skydd som tillerkänns genom artikel 8 i Europakonventionen till affärslokaler, samtidigt antyds emellertid att detta skydd inte nödvändigtvis måste ha samma skyddsnivå som när det gäller privata platser (i domen i det ovan i fotnot 35 nämnda målet Niemietz mot Tyskland, 31§ sista meningen anges följande: [the entitlement of Contracting States to interfere] might well be more far-reaching where professional or business activities or premises were involved than would otherwise be the case; se det liknande uttrycket to a certain degree i 29 § i ovannämnda dom:se dessutom Europadomstolens dom av den 16 april i mål nr 37971/97, Société Colas Est m.fl. mot Frankrike, Recueil des arrêts et décisions 2002-III, 41 och 49 §§). Den tyska författningsdomstolen har på motsvarande sätt i samband med skyddet för privatliv slagit fast att enbart ett kärnområde för privat livsföring undanhålls från den offentliga makten (beslut av den 14 september 1989, BVerfGE sidorna 80 och 367, med en nyanserad bestämmelse om skyddet för personliga anteckningar i dagböcker mot beslagtagande av brottsbekämpande myndigheter).

114 I Tyskland är det till exempel enligt 46 § första stycket i lagen om advokatyrket (Bundesrechtsanwaltsordnung) förbjudet för en intern advokat att i egenskap av advokat företräda sin arbetsgivare i domstol och vid förlikningar. Därmed får den interna advokaten enbart företräda sin arbetsgivare inför rätta i mål där det inte är obligatoriskt att företrädas av en advokat, såsom var och en får göra, även en person som inte är jurist. Praxis vid unionsdomstolarna är liknande. När det gäller talan som undertecknats av klagandenas verkställande direktörer som är medlem i advokatsamfundet, se förstainstansrättens beslut av den 8 december 1999 i mål T-79/99, Euro-Lex mot HABM (REG 1999, s. II-3555), punkterna 28 och 29, av den 13 januari 2005 i mål T-184/04, Sulvida mot kommissionen (REG 2005, s. II-85), punkterna 9 och 10, och av den 19 november 2009 i mål T-40/08, EREF mot kommissionen (REG 2009, s. I-9579), punkterna 25 och 26, varvid det sistnämnda beslutet har överklagats (mål C-75/10 P, EREF mot kommissionen). Avseende ett överklagande som klaganden själv undertecknat, se dessutom domstolens beslut av den 5 december 1996 i mål C-174/96 P, Lopes mot domstolen (REG 1996, s. I-6401), punkt 11.

115 Europadomstolens dom av den 26 juli 2002 i mål nr 32911/96, Meftah mot Frankrike, Recueil des arrêts et décisions 2002-VII, 45–48 §§ och där angiven rättspraxis.

116 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkt18.

117 Se återigen generaladvokaten Légers förslag till avgörande i det ovan i fotnot 32 nämnda målet Wouters m.fl., punkt 181.

118 Se vad jag har anfört beträffande den första grundens första del, särskilt under punkterna 61–72 i detta förslag till avgörande.

119 [T]he mere possibility of abuse is outweighed by the need to respect the confidentiality attached to the lawyer-client relationship (Europadomstolen, domen i det ovan i fotnot 35 nämnda målet Campbell mot Förenade kungariket, 52 § i slutet).

120 Se i detta avseende vad jag har anfört beträffande den första grunden under punkterna 64–71 i detta förslag till avgörande.

121 Irland har härvid åberopat artikel 15 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ECLA artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen.

122 Dom av den 23 februari 1961 i mål 30/59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 1, på s. 37; svensk specialutgåva, volym 1, s. 69), av den 27 november 2003 i mål C-185/00, kommissionen mot Finland (REG 2003, s. I-14189), punkt 91, och av den 26 mars 2009 i mål C-113/07 P, Selex Sistemi Integrati mot kommissionen och Eurocontrol (REG 2009, s. I-2207), punkt 54.

123 Domstolens dom av den 17 mars 1993 i mål C-155/91, kommissionen mot rådet (REG 1993, s. I-939; svensk specialutgåva tillägg, s. 67), punkterna 23 och 24, och förstainstansrättens dom av den 3 april 2003 i mål T-114/02, BaByliss mot kommissionen (REG 2003, s. II-1279), punkt 417. Se, för ett liknande resonemang, även domstolens dom av den 10 februari 2009 i mål C-301/06, Irland mot parlamentet och rådet (REG 2009, s. I-593), punkt 34 jämförd med punkt 57, i vilken domstolen inte prövade den invändning beträffande de grundläggande rättigheterna som Republiken Slovakien, som intervenerat i målet, framförde.

124 Fast rättspraxis, se mer nyligen dom av den 2 april 2009 i mål C-202/07 P, France Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2369), punkterna 59 och 60, domen i det ovan i fotnot 26 nämnda målet C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 38, och dom av den 12 november 2009 i mål C-554/08 P, Carbone-Lorraine mot kommissionen, punkt 32.

125 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, punkterna 18–22, särskilt punkt 21. Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Warners förslag till avgörande av den 20 januari 1981 i samma mål (sidorna 1630 och 1631). Se dessutom fast rättspraxis avseende självständig tolkning av gemenskaps- eller unionsrättsliga begrepp, till exempel dom av den 18 januari 1984 i mål 327/82, Ekro (REG 1984, s. 107), punkt 11, av den 18 oktober 2007 i mål C-195/06, Österreichischer Rundfunk (REG 2007, s. I-8817), punkt 24, och av den 17 juli 2008 i mål C-66/08, Kozlowski (REG 2008, s. I-6041), punkt 42.

126 Domen i det ovan i fotnot 72 nämnda målet Internationale Handelsgesellschaft, punkt 3, och domen i det ovan i fotnot 73 nämnda målet Hauer, punkt 14.

127 Domen i det ovan i fotnot 73 nämnda målet Hauer, punkt 14.

128 Se, för ett liknande resonemang, avseende utövandet av de grundläggande friheterna på den inre marknaden, dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 81.

129 Se även yttrande 2/94 av den 28 mars 1996 (REG 1996, s. I-1759) (anslutning till Europakonventionen), punkterna 23 och 24, och dom av den 23 oktober 2007 i mål C-403/05, parlamentet mot kommissionen (REG 2007, s. I-9045), punkt 49.

130 Likaså har artiklarna 20 och 21 i förordning nr 1/2003 som gäller för framtida fall sin rättsliga grund i fördragen, nämligen artikel 83 EG (numera artikel 103 FEUF).

131 Domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet AM&S, särskilt punkterna 18 och 22.

132 Se ovan punkt 47 i detta förslag till avgörande.

133 Dom av den 12 juli 1984 i mål 107/83, Klopp (REG 1984, s. 2971; svensk specialutgåva, volym 7, s. 653), punkt 17, och av den 19 februari 2002 i mål C-309/99, Wouters m.fl. (REG 2002, s. I-1577), punkt 99.

134 Se bland annat dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 21, avseende direkta skatter) av den 23 oktober 2007 i de förenade målen C-11/06 och C-12/06, Morgan och Bucher (REG 2007, s. I-9161), punkt 24 avseende organisationen av utbildningssystem och fastställande av undervisningens innehåll, av den 10 mars 2009 i mål C-169/07, Hartlauer (REG 2009, s. I-1721), punkt 29 avseende utformningen av de sociala trygghetssystemen.

135 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i fotnot 133 nämnda målet Klopp, punkterna 17 och 18. Se även generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande av den 1 februari 2006 i de förenade målen C-94/04 och C-202/04 (REG 2006, s. I-11421), punkt 82.

136 Se i detta avseende ovan punkterna 133 och 134 i detta förslag till avgörande.

137 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 maj 2001 i de förenade målen C-122/99 P och C-125/99 P, D och Sverige mot rådet (REG 2001, s. I-4319), punkt 65. I det fallet hade D och Konungariket Sverige till och med lämnat in två överklaganden och förpliktades trots detta att gemensamt och solidariskt ersätta rättegångskostnaderna.

138 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 26 februari 2002 i mål C-23/00 P, rådet mot Boehringer (REG 2002, s. I-1873), punkt 56, av den 2 oktober 2003 i de förenade målen C-172/01 P, C-175/01 P, C-176/01 P och C-180/01 P, International Power m.fl. mot NALOO (REG 2003, s. I-11421), punkt 187, och av den 1 oktober 2009 i mål C-141/08 P, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware mot rådet (REG 2009, s. I-9147), punkt 118.