Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 19 september 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 3 mars 2011 i de förenade målen T‑117/07 och T‑121/07 (REU 2011, s. II‑633).

3 Kommissionens beslut av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk).

4 GIS används för att kontrollera energiflödet i elnät. Det rör sig om tung elektrisk utrustning som används som en viktig komponent i driftsfärdiga elektriska transformatorstationer. Se punkterna 2–5 i den överklagade domen.

5 De tre överklagandena i de målen avser tribunalens dom av den 3 mars 2011 i de förenade målen T‑122/07 till T‑124/07, Siemens Österreich m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II‑793).

6 Areva T&D SA motsvarar bolaget Alstom T&D SA och Areva T&D AG motsvarar, inom ramen för detta förfarande, bolaget Alstom T&D AG (se skälen 21 och 23 i det omtvistade beslutet och punkt 59 i den överklagade domen). Innan Alstomkoncernens verksamhet inom sektorn för överföring och distribution av el överläts den 8 januari 2004, deltog båda dessa bolag, inom ramen för Alstomkoncernen, i den överträdelse som har konstaterats i det omtvistade beslutet (se skäl 331 i det omtvistade beslutet).

7 Av punkterna 29–32 i den överklagade domen framgår att de företag som hade deltagit i kartellen bland annat hade samordnat fördelningen av GIS-projekt i hela världen enligt överenskomna regler, med undantag för vissa marknader. Syftet var bland annat att upprätthålla kvoter som i stor utsträckning avspeglade deras beräknade historiska marknadsandelar.

8 Av artikel 1 b, c, d och f i det omtvistade beslutet framgår att kommissionen konstaterade att Alstom hade deltagit i överträdelsen under perioden den 15 april 1988–8 januari 2004, Areva och Areva T&D Holding SA (numera T&D Holding SA) under perioden den 9 januari–11 maj 2004, Areva T&D AG under perioden den 22 december 2003–11 maj 2004 och Areva T&D SA under perioden den 7 december 1992–11 maj 2004.

9 Genom artikel 2 b i det omtvistade beslutet ålades Alstom individuella böter med 11475000 euro. I artikel 2 c i samma beslut föreskrivs att Alstom ska åläggas böter med 53550000 euro, vilka ska betalas solidariskt med Areva T&D SA, varav 25500000 euro av det belopp som Areva T&D SA är skyldigt att betala ska betalas solidariskt med Areva, Areva T&D Holding SA och Areva T&D AG.

10 Genom den överklagade domen ogiltigförklarade tribunalen artikel 2 b och c i det omtvistade beslutet och konstaterade att kommissionen hade åsidosatt principen om proportionalitet samt principen om likabehandling eller icke-diskriminering genom att höja grundbeloppet för de ålagda böterna på grund av försvårande omständigheter i form av en ledande roll vid överträdelsen. Se särskilt punkt 317 i den överklagade domen.

11 Se punkt 323 i den överklagade domen och punkt 3 i domslutet.

12 Det bör påpekas att även om bolagen i Alstomkoncernen inom ramen för denna grund bland annat har framställt en invändning som avser åsidosättande av artikel 296 FEUF, är det artikel 253 EG som är tillämplig i förevarande fall, eftersom det omtvistade beslutet antogs innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Detta har emellertid ingen betydelse, eftersom de krav på motiveringen till unionsrättsakter som anges i artikel 253 EG inte skiljer sig från dem som är tillämpliga enligt artikel 296 andra stycket FEUF. Denna invändning ska således förstås så, att den avser, bland annat, ett åsidosättande av artikel 253 EG. Se dom av den 11 juli 2013 i mål C‑439/11 P, Ziegler mot kommissionen, punkt 113. Eftersom det inte får några konsekvenser i det aktuella målet kommer jag nedan att hänvisa till den nya numreringen i fördraget, det vill säga till artikel 296 FEUF.

13 Vilka senare blev Areva T&D SA (numera Alstom Grid SAS) respektive Areva T&D AG (numera Alstom Grid AG). Se ovan punkt 6 och fotnot 6.

14 Se, bland annat, dom av den 29 september 2011 i mål C‑521/09 P, Elf Aquitaine mot kommissionen (REU 2011, s. I‑8947), punkt 146 och där angiven rättspraxis, och domen i det ovannämnda målet Ziegler mot kommissionen, punkt 114 och där angiven rättspraxis.

15 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Ziegler mot kommissionen, punkt 115 och där angiven rättspraxis.

16 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 150 och där angiven rättspraxis, och domen i det ovannämnda målet Ziegler mot kommissionen, punkt 116.

17 Dom av den 18 september 2003 i mål C-338/00 P, Volkswagen mot kommissionen (REG 2003, s. I-9189), punkt 127 och där angiven rättspraxis.

18 Se domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkterna 151 och 152, och dom av den 19 juli 2012 i de förenade målen C‑628/10 P och C‑14/11 P, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen och kommissionen mot Alliance One International m.fl., punkt 75.

19 Se domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 153, och beslut av den 13 september 2012 i mål C‑495/11 P, Total och Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 49. Min kursivering. Skyldigheten för kommissionen att motivera sina beslut i detta avseende följer bland annat av att nämnda presumtion är motbevisbar, och berörda personer måste för att bryta den frambringa bevis avseende de ekonomiska, organisatoriska och rättsliga banden mellan berörda företag.

20 Se domen i det ovannämnda målet Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen och kommissionen mot Alliance One International m.fl., punkt 49, och generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande av den 30 maj 2013 inför domen i det vid domstolen pågående målet C‑50/12 P, Kendrion mot kommissionen, punkt 43.

21 Skäl 353 i det omtvistade beslutet.

22 Skäl 355 i det omtvistade beslutet.

23 Skäl 355 i det omtvistade beslutet.

24 Skäl 351 i det omtvistade beslutet.

25 Skäl 350 i det omtvistade beslutet.

26 I punkterna 90–150 i sitt svar på meddelandet om invändningar anförde Alstom särskilt argument som avsåg i) koncernens decentraliserade struktur och självbestämmandet inom sektorn för överföring och distribution av el, ii) den interna verksamheten och beslutsfattandet inom sektorn, iii) bolaget Alstoms begränsade befogenheter, iv) Alstoms avsaknad av kommersiellt inflytande över anbuden från de juridiska enheterna inom sektorn, v) avsaknaden av diskussioner i Alstoms styrelse om affärspolicyn inom sektorn och, slutligen vi) den omständigheten att överträdelserna hade fortsatt efter det att verksamheten inom överföring och distribution av el hade överlåtits till Areva.

27 Det är här inte nödvändigt att med beaktande av ovannämnda rättspraxis göra en ingående jämförande bedömning av de argument som anfördes i svaret på meddelandet om invändningar (se föregående fotnot) och det omtvistade beslutet. Det ska endast påpekas att argumentet avseende koncernens organisationsstruktur och självbestämmandet inom sektorn för överföring och distribution av el nämndes i skäl 347 i det omtvistade beslutet och underkändes i skälen 353 och 355 i samma beslut. Hänvisningar till den interna verksamheten och beslutsfattandet inom sektorn för överföring och distribution av el finns i såväl skäl 346 (godkännande av förslag till anbud) som i skäl 347 (moderbolagets vidmakthållande av vissa beslutsbefogenheter). Argumentet att bolaget Alstom inte kunde delta aktivt i GIS-sektorn, eftersom dess befogenheter var begränsade till innehav och förvaltning av andelar, är under omständigheterna i det aktuella fallet inte relevant och kunde således underkännas av kommissionen utan förklaringar, dels eftersom den omständigheten att moderbolaget inte aktivt deltog på den marknad som berördes av överträdelsen inte är avgörande för huruvida ett avgörande inflytande utövades (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 30 september 2009 i mål T‑168/05, Arkema mot kommissionen), dels eftersom en person som utövar ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag kan tillskrivas en överträdelse som begås av dotterbolaget, även om personen i fråga inte utövar någon egentlig ekonomisk verksamhet (dom av den 11 juli 2013 i mål C‑440/11 P, kommissionen mot Stichting Administratiekantoor Portielje, punkterna 43 och 44). Likaså när det gäller argumenten avseende den påstådda avsaknaden av inflytande (och diskussioner) om dotterbolagens affärspolicy, bör det påpekas dels att frågan om huruvida ett dotterbolag står under moderbolagets avgörande inflytande vad gäller dess beteende på marknaden inte enbart beror på vem som bestämmer dess affärspolicy i snäv mening (se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 18 april 2013 inför domen av den 18 juli 2013 i mål C‑501/11 P, Schindler Holding m.fl. mot kommissionen, punkt 109 och där angiven rättspraxis), dels att kommissionen i det aktuella fallet ansåg att de uppgifter som lämnats om de ekonomiska, organisatoriska och rättsliga banden mellan moderbolaget och dess dotterbolag räckte för att visa att moderbolaget utövade ett inflytande över dotterbolagens marknadsbeteende.

28 Beslut av den 7 februari 2012 i mål C‑421/11 P, Total och Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 57, och av den 13 september 2012 i det ovannämnda målet Total och Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 50.

29 Se ovan fotnoterna 26 och 27.

30 Se domen i det ovannämnda målet Volkswagen mot kommissionen, punkt 127 och där angiven rättspraxis.

31 Se domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 155.

32 Tribunalen har i ett stort antal mål godtagit att ett moderbolag och dess tidigare dotterbolag åläggs att betala böter solidariskt trots att de inte längre utgör en enda ekonomisk enhet vid tidpunkten för antagandet av beslutet. Se, bland annat, tribunalens dom av den 15 juni 2005 i de förenade målen T‑71/03, T‑74/03, T‑87/03 och T‑91/03, Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, punkterna 58–82, 387 och 391–393 samt punkt 3 i domslutet, avseende dotterbolaget Intech EDM BV:s solidariska ansvar med sitt tidigare moderbolag Intech EDM AG, av den 13 september 2010 i mål T‑40/06, Trioplast Industrier mot kommissionen (REU 2010, s. II‑4893), punkterna 2, 74 och 173 samt domslutet, avseende dotterbolaget Trioplast Witenheims solidariska ansvar med sina båda på varandra följande moderbolag FLS och Trioplast Industrier (nedan kallad domen i målet Trioplast), av den 24 mars 2011 i mål T‑384/06, IBP och International Building Products France mot kommissionen (REU 2011, s. II‑1177), punkt 13 och domslutet, avseende IBP Frances solidariska ansvar med sina tidigare moderbolag Delta och AFC, av den 24 mars 2011 i mål T‑378/06, IMI m.fl. mot kommissionen, punkterna 4 och 14 samt domslutet, avseende dotterbolagen Aquatis och Simplex solidariska ansvar med sitt tidigare moderbolag IMI, och av den 24 mars 2011 i mål T‑382/06, Tomkins mot kommissionen (REU 2011, s. II‑1157), punkterna 3 och 55–59 samt punkt 2 i domslutet, avseende Peglers solidariska ansvar med sitt tidigare moderbolag Tomkins.

33 För en redogörelse av de skäl avseende en effektiv verkställighet av böter som motiverar solidarisk betalning av böter i dessa särskilda fall, hänvisar jag till mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl., punkterna 52, 82 och 84 in fine.

34 Som det framgår av min bedömning nedan i punkterna 160–162, och som jag tidigare har angett i punkt 83 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl., påverkar denna omständighet dock kommissionens befogenheter vid åläggandet av ett solidariskt betalningsansvar, eftersom kommissionen av rättssäkerhetsskäl måste specificera de respektive bötesandelar som de solidariskt ansvariga gäldenärerna ska bära i förhållande till varandra.

35 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl., punkt 80.

36 Bolagen i Alstomkoncernen tycks i sin replik ha velat utvidga denna argumentering. De har där invänt mot att tribunalen inte kritiserade kommissionen för att ha underlåtit att motivera att den ålade två rättsliga enheter, det vill säga Alstom och Areva, att solidariskt betala böter, trots att de aldrig tillsammans har utgjort en gemensam ekonomisk enhet. Utan att det är nödvändigt att gå in på frågan om huruvida en sådan invändning ‐ som inte har framställts vare sig i första instans eller i överklagandet ‐ kan tas upp till prövning, bör det påpekas att kommissionen i det omtvistade beslutet inte ålade Areva och Alstom att solidariskt betala böter, varför den inte kan kritiseras för att inte ha lämnat någon sådan motivering. Frågan om huruvida det har skapats ett faktiskt solidariskt ansvar mellan Areva och Alstom omfattas i vart fall av den fjärde grunden som har åberopats av bolagen i Alstomkoncernen och bedöms nedan i punkt 101 och följande punkter.

37 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Ziegler mot kommissionen, punkt 81 och där angiven rättspraxis.

38 Ibidem, punkt 82 och där angiven rättspraxis.

39 Dom av den 27 januari 2000 i mål C-164/98 P, DIR International Film m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I-447), punkterna 38 och 49, av den 1 juni 2006 i de förenade målen C-442/03 P och C-471/03 P, P&O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya mot kommissionen (REG 2006, s. I-4845), punkterna 60 och 67, och av den 22 december 2008 i mål C-487/06 P, British Aggregates mot kommissionen (REG 2008, s. I-10515), punkt 141. Detta visar på den kassatoriska karaktären hos en talan om ogiltigförklaring, vilken baseras på principen om den institutionella jämvikt som präglar Europeiska unionens struktur och arbetssätt. För att upprätthålla den institutionella jämvikten krävs det att varje institution vid utövandet av sina befogenheter respekterar de övrigas befogenheter. Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 6 september 2012 inför domen av den 24 januari 2013 i mål C‑73/11 P, Frucona Košice mot kommissionen, punkt 92.

40 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det ovannämnda målet Frucona Košice mot kommissionen, punkt 93 och där angiven rättspraxis.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 2009 i mål C-431/07 P, Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2665), punkt 68, och domen i det ovannämnda målet Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen och kommissionen mot Alliance One International m.fl., punkterna 121 och 122, samt besluten i de ovannämnda målen Total Elf Aquitaine mot kommissionen av den 7 februari 2012, punkt 65, respektive av den 13 september 2012, punkterna 59 och 60.

42 Domen i det ovannämnda målet DIR International Film m.fl. mot kommissionen, punkt 42, och det ovannämnda målet British Aggregates mot kommissionen, punkt 142, samt mitt förslag till avgörande av den 17 juli 2008 i det sistnämnda målet, punkt 107.

43 Se mitt förslag till avgörande av den 17 februari 2011 i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 54. Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det ovannämnda målet Frucona Košice mot kommissionen, punkt 94.

44 Se ovan punkt 24 och följande punkter.

45 Motiveringen till att kommissionen underkände de argument som Areva (och Areva T&D Holding) hade anfört för att vederlägga presumtionen om ett avgörande inflytande över dotterbolagen återfinns i skäl 370 i det omtvistade beslutet där det hänvisas till skäl 364 för en sammanfattning av argumenten.

46 Tribunalen hänvisar i punkt 150 i den överklagade domen till skrivelserna från bolagen i Arevakoncernen i ansökan i mål T‑117/07, deras svar på meddelandet om invändningar, som var bifogat nämnda ansökan, och handlingar som de hade ingett som svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 20 september 2006.

47 Se besluten i de ovannämnda målen Total och Elf Aquitaine mot kommissionen av den 7 februari 2012, punkt 65, respektive den 13 september 2012, punkterna 59 och 60.

48 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 64. Domstolen bekräftade detta synsätt i punkt 70 i sin dom i samma mål. Se även tribunalens dom av den 9 september 2011 i mål T‑25/06, Alliance One International mot kommissionen (REU 2011, s. II‑5741), punkt 200.

49 Eftersom överklagandena ingavs före den 1 november 2012, som är det datum då domstolens nya rättegångsregler trädde i kraft, ska bedömningen av huruvida de kan prövas i sak göras med beaktande av domstolens rättegångsregler av den 19 juni 1991, i enlighet med maximen tempus regit actum. Se tribunalens beslut av den 7 september 2010 i mål T‑532/08, Norilsk Nickel Harjavalta och Umicore mot kommissionen (REU 2010, s. II‑3959), punkt 70 och där angiven rättspraxis, samt generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det ovannämnda målet Ziegler mot kommissionen, punkt 90. I domstolens nya rättegångsregler motsvaras nämnda artiklar av artikel 127.1 respektive 190.1.

50 Denna grund nämndes inte i den ansökan genom vilken överklagandet ingavs. Det bör även påpekas att Areva vid tribunalen visserligen åberopade en grund som avsåg att kommissionen hade åsidosatt sin motiveringsskyldighet, men att de invändningar som Areva framställde i första instans inte på något sätt rörde frågan om huruvida Areva faktiskt hade utövat ett avgörande inflytande över sina tidigare dotterbolag.

51 Se dom av den 17 juni 2010 i mål C‑413/08 P, Lafarge mot kommissionen (REU 2010, s. I‑5361), punkt 43 och där angiven rättspraxis. Domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen samt tribunalens dom av den 16 juni 2011 i mål T‑185/06, Air Liquide mot kommissionen (REU 2011, s. II‑2809), och av den 16 juni 2011 i mål T‑196/06, Edison mot kommissionen (REU 2011, s. II‑3149), vilka Areva har hänvisat till, kan enligt min mening inte betraktas som rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet och som motiverar att en ny grund åberopas under förfarandet. Dels avser dessa domar rättsfrågor, framför allt kommissionens motiveringsskyldighet, som varit föremål för avgöranden från unionsdomstolarna redan långt innan överklagandet ingavs. Dels måste det konstateras att bolagen i Alstomkoncernen kunde ha åberopat en liknande grund (se bedömningen av den första grunden ovan i punkterna 14–43) innan alla dessa domar avkunnades.

52 Se beslut av den 6 oktober 2011 i de förenade målen C‑448/10 P till C‑450/10 P, ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni m.fl. mot kommissionen, punkt 68 och där angiven rättspraxis.

53 Se dom av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8237), punkterna 65 och 74, domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkterna 58 och 153 (i sistnämnda punkt, vilken det hänvisas till ovan i fotnot 19, slog domstolen uttryckligen fast att det för att bryta presumtionen krävs att berörda personer … frambringa[r] bevis avseende de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan berörda företag), av den 20 januari 2011 i mål C‑90/09 P, General Química m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I‑1), punkt 37, av den 29 mars 2011 i de förenade målen C‑201/09 P och C‑216/09 P, ArcelorMittal Luxembourg mot kommissionen och kommissionen mot ArcelorMittal Luxembourg m.fl. (REU 2011, s. I‑2239), punkt 96, samt beslut av den 13 december 2012 i mål C‑654/11 P, Transcatab mot kommissionen, punkt 31.

54 Se domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 59, och dom av den 8 maj 2013 i mål C‑508/11 P, ENI mot kommissionen, punkt 50.

55 Se domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 66, och beslutet i det ovannämnda målet Transcatab mot kommissionen, punkt 32.

56 Senare artikel 13 FEU.

57 Se även punkt 3 andra strecksatsen i domslutet i den överklagade domen.

58 Se ovan fotnot 32.

59 Punkt 215 i den överklagade domen.

60 Areva har som en ny faktisk omständighet särskilt anfört överlåtandet av Areva T&D SA till Alstomkoncernen 2010 (se ovan punkt 6) och som en ny rättslig omständighet tribunalens dom i det ovannämnda målet Trioplast.

61 Kommissionen har hänvisat till domen i det ovannämnda målet Trioplast, punkt 74.

62 Artikel 170 i domstolens nya rättegångsregler (se ovan fotnot 50).

63 Se, bland annat, dom av den 11 december 2008 i mål C-295/07 P, kommissionen mot Département du Loiret (REG 2008, s. I-9363), punkt 95 och där angiven rättspraxis, domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine, punkt 35 och där angiven rättspraxis, och domen i det ovannämnda målet Schindler Holding m.fl. mot kommissionen, punkt 55 och där angiven rättspraxis.

64 Se mitt förslag till avgörande av den 30 april 2009 inför domen av den 3 september 2009 i mål C-534/07 P, Prym och Prym Consumer mot kommissionen (REG 2009, s. I-7415), punkt 20 och där angiven rättspraxis.

65 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 23 april 2009 inför domen i det ovannämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 28 samt punkt 39 i domen i samma mål. Se även dom av den 4 oktober 2007 i mål C‑311/05 P, Naipes Heraclio Fournier mot harmoniseringsbyrån, punkt 59, och av den 12 november 2009 i mål C‑564/08 P, SGL Carbon mot kommissionen, punkt 24.

66 Se domarna i de ovannämnda målen Akzo Nobel mot kommissionen, punkt 39, och SGL Carbon mot kommissionen, punkt 24. Se även dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 178, av den 18 januari 2007 i mål C-229/05 P, PKK och KNK mot rådet (REG 2007, s. I-439), punkterna 64–66, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Département du Loiret, punkt 99.

67 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Prym och Prym Consumer mot kommissionen, punkt 26, där jag påpekade att det enligt min uppfattning är diskutabelt att låta alla nya argument som klagandena åberopat till stöd för en grund träffas av ordningen med rättegångshinder för nya grunder och dra slutsatsen att talan inte kan prövas på detta argument (se ovannämnda rättspraxis).

68 Se, bland annat, mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Prym och Prym Consumer mot kommissionen, punkt 27, och dom av den 25 oktober 2007 i mål C‑167/06 P, Komninou m.fl. mot kommissionen, punkt 24.

69 Se punkterna 80–85 i Alstoms ansökan i första instans, särskilt punkt 83.

70 Idem, punkt 77.

71 Parterna tycks ha inspirerats av användningen av begreppet faktiskt solidariskt ansvar i domen i det ovannämnda målet Trioplast, som de har hänvisat till upprepade gånger.

72 Framför allt i den fjärde grundens femte del.

73 Framför allt i den fjärde grundens tredje, fjärde och sjätte del.

74 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl., punkterna 139 och 140, och dom av den 29 november 2007 i mål C‑176/06, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl. mot kommissionen, punkt 17.

75 De båda målen är, även om de har förenats, två skilda mål som avser två föremål som inte nödvändigtvis sammanfaller. Det framgår emellertid av rättspraxis att när tribunalen har förenat två mål och meddelat en enda dom, i vilken samtliga de grunder som har åberopats av parterna i förfarandet vid den prövas, kan det inom ramen för ett överklagande anses att de grunder och argument som parterna anförde vid tribunalen har en viss koppling. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2013 i mål C‑444/11 P, Team Relocations m.fl. mot kommissionen, punkt 34, och av den 24 mars 2011 i mål C‑369/09 P, ISD Polska m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I‑2011), punkt 85 och där angiven rättspraxis.

76 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 mars 2011 i mål C‑352/09 P, ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (REU 2011, s. I‑2359), punkt 81, och domen i det ovannämnda målet ArcelorMittal Luxembourg mot kommissionen och kommissionen mot ArcelorMittal Luxembourg m.fl., punkt 68.

77 Se generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 11 september 2007 inför domen av den 22 april 2008 i mål C-408/04 P, kommissionen mot Salzgitter (REG 2008, s. I-2767), punkt 298 och där angiven rättspraxis.

78 För en mer ingående behandling av principen om personligt ansvar och principen att straff ska vara individuella, se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl., punkt 74 och följande punkter.

79 Se punkt 63 i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 11 februari 2003 inför domen av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123).

80 Se generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 26 oktober 2010 i de ovannämnda målen ArcelorMittal Luxembourg mot kommissionen och kommissionen mot ArcelorMittal Luxembourg m.fl., punkt 181.

81 Se punkt 52 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl.

82 Se dom av den 24 september 2009 i de förenade målen C-125/07 P, C-133/07 P, C-135/07 P och C-137/07 P, Erste Group Bank m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8681), punkterna 81–84, och mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl., punkt 81.

83 Se dom av den 22 januari 2013 i mål C-286/11 P, kommissionen mot Tomkins, punkt 33, genom vilken domen i det ovannämnda målet Tomkins mot kommissionen bekräftades, särskilt punkt 38.

84 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Trioplast, punkt 168.

85 Ibidem, punkt 169.

86 Se skäl 486 i det omtvistade beslutet.

87 Vid tillämpning av regeln om ansvar uppdelat i lika delar är situationen, vad jag förstår, följande: Om kommissionen (i enlighet med tribunalens dom) beslutar att kräva in hela bötesbeloppet på 48195000 euro av Alstom, kan Alstom genom en regresstalan erhålla betalning av halva beloppet från Areva T&D SA. Alstom skulle då betala totalt halva bötesbeloppet, det vill säga 24097500 euro. Areva T&D SA skulle betala den andra halvan. Av detta belopp är Areva och dess båda andra tidigare dotterbolag emellertid solidariskt ansvariga medgäldenärer med Areva T&D SA för 20400000 euro, vilket innebär att Areva T&D SA från dessa tre medgäldenärer kan begära deras andel av beloppet (motsvarande 5100000 euro vardera), varvid Areva T&D SA ensamt blir ansvarigt för skillnaden på 3697500 euro mellan det bötesbelopp som delats med Alstom och det bötesbelopp för vilket Areva och dess andra tidigare dotterbolag är medgäldenärer. I detta fall blir det faktiska bötesbelopp som Alstom ska betala 24097500 euro, det som Areva T&D SA ska betala blir 8797500 euro (det vill säga 3697500 euro + 5100000 euro) och det som Areva och dess båda andra tidigare dotterbolag ska betala blir 5100000 euro vardera.

88 Om kommissionen däremot beslutar att först kräva in böterna från Areva med det belopp för vilket Areva är solidariskt ansvarigt tillsammans med Areva T&D SA och de båda andra tidigare dotterbolagen, är situationen, vad jag förstår, följande: Areva måste betala bötesbeloppet på 20400000 euro och kan därefter från sina solidariskt ansvariga medgäldenärer erhålla betalning av deras andel (det vill säga 5100 euro vardera), eventuellt genom regresstalan. Då återstår ett resterande bötesbelopp på 27795000 euro som ska betalas till kommissionen. Alstom och Areva T&D SA delar detta belopp mellan sig i lika delar, plus eventuellt de 5100000 euro som Areva T&D SA har betalat till Areva. I detta fall är det bötesbelopp som Alstom faktiskt betalar 13897500 euro (det vill säga hälften av 27795000 euro) eller eventuellt 16447500 euro (om Alstom delar beloppet på 5100000 euro med Areva T&D), det belopp som Areva T&D SA betalar är 18997500 euro (det vill säga 13897500 + 5100000 euro) eller, eventuellt 16447500 euro, och det belopp som Areva och dess båda andra tidigare dotterbolag betalar är 5100000 euro vardera.

89 Se ovan punkt 100.

90 Dom av den 2 oktober 2003 i mål C-196/99 P, Aristrain mot kommissionen (REG 2003, s. I-11005).

91 Areva har däremot bekräftat att det delar tribunalens ståndpunkt i punkt 214 i den överklagade domen, där det konstateras att bestämmelserna om solidariskt ansvar inte endast reglerar förhållandena mellan borgenären och medgäldenärerna, utan också mellan medgäldenärerna.

92 Punkt 236 i den överklagade domen.

93 Idem.

94 Ibidem, punkterna 210–218 och 236.

95 Framför allt i punkterna 215 och 229 i domen.

96 Se särskilt punkt 155 i domen i det ovannämnda målet Siemens Österreich m.fl. mot kommissionen. Denna dom, som avser samma omtvistade beslut och som meddelades samma dag som den överklagade domen, har överklagats och är föremål för prövning i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl. Som det anges ovan i punkt 2 lägger jag fram mitt förslag till avgörande i det målet samtidigt med mitt förslag till avgörande i förevarande mål.

97 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 28 februari 2013 inför domen av den 18 juni 2013 i mål C‑681/11, Schenker & Co. m.fl., punkt 40 och där angiven rättspraxis.

98 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl., punkterna 89 och 93. Den omständigheten att det inte rörde sig om åläggande av solidarisk betalning av böter bekräftas även i tribunalens dom av den 11 mars 1999 i mål T-156/94, Aristrain mot kommissionen (REG 1999, s. II-645), punkt 67.

99 Se den rättspraxis som anges ovan i fotnot 81.

100 Se domen i det ovannämnda målet Team Relocations m.fl. mot kommissionen, punkt 34 och där angiven rättspraxis.

101 Denna princip stadfästs i artikel 5.2 EUF.

102 Se ovan fotnot 49.

103 Se dom av den 2 april 2009 i mål C-202/07 P, France Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2369), punkt 85, och beslut av den 2 februari 2012 i mål C‑404/11 P, Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 15.

104 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl., punkterna 139 och 140, och domen i det ovannämnda målet Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl. mot kommissionen, punkt 17. I mål C‑232/11 P, som omfattas av nämnda förslag till avgörande, åberopade Reyrolle, till skillnad från Areva, en grund som avsåg att tribunalen själv hade åsidosatt nämnda principer när den ändrade bötesbeloppet inom ramen för sin obegränsade behörighet.

105 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det ovannämnda målet Schindler Holding m.fl. mot kommissionen, punkt 222 och där angiven rättspraxis.

106 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2012 i mål C‑89/11 P, E.ON Energie mot kommissionen, punkt 126, och av den 30 maj 2013 i mål C‑70/12 P, Quinn Barlo m.fl. mot kommissionen, punkt 57.

107 Se dom av den 6 december 2012 i mål C‑441/11 P, kommissionen mot Verhuizingen Coppens, punkt 80, och domen i det ovannämnda målet Quinn Barlo m.fl. mot kommissionen, punkt 46.

108 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 2013 i mål C‑276/11 P, Viega mot kommissionen, punkt 57.

109 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 1998 i mål C-279/95 P, Langnese-Iglo mot kommissionen (REG 1998, s. I-5609), punkterna 53–55, och förstainstansrättens dom av den 6 mars 2002 i de förenade målen T-92/00 och T-103/00, Diputación Foral de Álava m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. II-1385), punkt 90.

110 Se dom av den 8 december 2011 i mål C‑272/09 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I-12789), punkterna 103 och 104.

111 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P till C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkterna 369–378 och särskilt punkt 371, samt punkt 96 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 9 juni 2005 inför domen av den 20 oktober 2005 i mål C-6/04, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2005, s. I-9017).

112 Domen i det ovannämnda målet Quinn Barlo m.fl. mot kommissionen, punkt 60.

113 Idem.

114 Dom av den 14 september 1999 i mål C-310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl. (REG 1999, s. I-5363), punkterna 53–55. För att se hur dessa principer har tillämpats i ett specifikt fall, se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tomkins, punkterna 43 och 47.

115 Rådets förordning av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [81 EG] och [82 EG] (EGT L 1, 2003, s. 1).

116 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Verhuizingen Coppens, punkt 79. Se även dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 218, av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkterna 141 och 142, av den 16 november 2000 i mål C-280/98 P, Weig mot kommissionen (REG 2000, s. I-9757), punkt 83, och av den 21 september 2006 i mål C-167/04 P, JCB Service mot kommissionen (REG 2006, s. I-8935), punkt 244.

117 När det gäller Areva T&D AG framgår det av skäl 21 i det omtvistade beslutet att detta bolag särskilt hade bildats för att underlätta överlåtandet av Alstoms verksamhet inom överföring och distribution av el till Areva. Areva T&D AG deltog direkt i överträdelsen under perioden från den 22 december 2003 – som var det datum nämnda verksamhet överfördes till det – fram till dess att överträdelsen upphörde den 11 maj 2004.

118 Alstom Grid SAS deltog i kartellen under totalt 11 år och 5 månader, det vill säga 137 månader, varav 133 under ett avgörande inflytande av Alstom och 4 under inflytande av Areva, vilket innebär ett bötesbelopp på 46787847 euro för Alstom (det vill säga 48195000/137 × 133) och 1407153 euro för Areva och dess tidigare dotterbolag (det vill säga 48195000/137 × 4).

119 Se ovan punkt 160 och följande punkter samt hänvisningarna till mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl.

120 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Tomkins, punkt 38.

121 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Siemens Österreich m.fl., punkterna 93–95.

122 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Tomkins, punkterna 38 och 43.

123 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Verhuizingen Coppens, punkt 44 och där angiven rättspraxis.

124 Av handlingarna i målet framgår att Areva inte hade några intressen i den sektor som berörs av överträdelsen innan det förvärvade dotterbolagen från Alstom, och att Areva inte längre har några intressen i sektorn efter att ha sålt hela sin verksamhet i sektorn för överföring och distribution av el (se ovan punkt 6). Av det omtvistade beslutet tycks det dessutom som om Areva inte deltog direkt i kartellens möten under den berörda perioden. Areva var emellertid det centrala bolag som ledde koncernen.