Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 16 februari 2017

1 Originalspråk: tyska.

2 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 1988, Humbel och Edel ( 263/86, EU:C:1988:451), dom av den 7 december 1993, Wirth ( C‑109/92, EU:C:1993:916), liksom dom av den 11 september 2007, Schwarz och Gootjes-Schwarz ( C‑76/05, EU:C:2007:492) och kommissionen/Tyskland ( C‑318/05, EU:C:2007:495), se även Eftadomstolens dom av den 21 februari 2008, Private Barnehagers mot Eftas övervakningsmyndighet (E-5/07, Report of the Efta Court 2008, 61).

3 Se, för de senaste fallen, dom Achbita (C‑157/15) och dom Bougnaoui och ADDH (C‑188/15).

4 BOE nr 300 av den 15 december 1979, s. 28782 (nedan kallad 1979 års avtal eller avtalet).

5 Impuesto sobre Construcciones, Instalaciones y Obras (ICIO).

6 Ley reguladora de las Haciendas Locales.

7 Real Decreto Legislativo.

8 BOE nr 59 av den 9 mars 2004, s. 10284.

9 BOE nr 144 av den 16 juni 2001, s. 21427 (nedan kallat 2001 års förordning).

10 EHA/2814/2009 BOE nr 254 av den 21 oktober 2009, s. 88046 (nedan kallad 2009 års förordning).

11 Impuesto sobre Bienes Immuebles (IBI).

12 Enligt den spanska regeringens uppgifter skedde klargörandet i samförstånd med den spanska biskopskonferensen och hade till syfte att undanröja grunderna för Europeiska kommissionens betänkande med avseende på förbudet mot statliga stöd (dnr SA.22829, Spanien – Undantag från beskattning för katolska organ [E 2/2007]).

13 ECLI:ES:AN:2013:5382 (den senaste domen fastställdes genom dom från spanska Tribunal Supremo av den 19 november 2014, ECLI:ES:TS:2014:4901).

14 Nedan kallat Congregación.

15 Órgano de Gestión Tributaria.

16 Domstolen understryker behovet av att beakta artikel 94 i rättegångsreglerna exempelvis i beslutet av den 12 maj 2016, Security Service m.fl. ( C‑692/15–C‑694/15, EU:C:2016:344, punkt 18). Redan tidigare har domstolen i sin fasta rättspraxis formulerat innehållsmässigt likadana krav för upptagande till prövning av begäranden om förhandsavgörande, se, exempelvis, dom av den 24 april 2012, Kamberaj ( C‑571/10, EU:C:2012:233, punkt 42), och dom av den 21 december 2016, Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkterna 56 och 57).

17 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 8 oktober 2002, Viacom ( C‑190/02, EU:C:2002:569, punkterna 21 och 22); se, även, dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2008:59, punkt 58), dom av den 21 november 2013, Deutsche Lufthansa ( C‑284/12, EU:C:2013:755, punkt 20), och dom av den 13 februari 2014, Airport Shuttle Express m.fl. ( C‑162/12 och C‑163/12, EU:C:2014:74, punkt 38).

18 Dom av den 7 september 1999, Beck och Bergdorf ( C‑355/97, EU:C:1999:391, punkt 22), av dom den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 25), dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 20), och dom av den 21 december 2016, Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkt 57).

19 Dom av den 24 juni 2008, Commune de Mesquer ( C‑188/07, EU:C:2008:359, punkt 31), och dom av den 28 februari 2012, Inter-Environnement Wallonie och Terre wallonne ( C‑41/11, EU:C:2012:103, punkt 36).

20 Se för ett liknande resonemang, exempelvis, dom av den 18 oktober 2011, Boxus m.fl. ( C‑128/09–C‑131/09, C‑134/09 och C‑135/09, EU:C:2011:667, punkt 27).

21 För enkelhets skull avstår jag i det aktuella fallet från att ta upp det särskilda omnämnandet av religiösa sammanslutningar och samfund som artikel 17 FEUF också avser.

22 I den utsträckning som Congregación har åberopat religionsfrihet (artikel 10 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) vid den muntliga förhandlingen inför domstolen gäller mina anmärkningar kring artikel 17 FEUF på motsvarande sätt.

23 Undertecknades i Rom den 29 oktober 2004 (EUT C 310, 2004, s. 1).

24 Förklaring nr 11 till slutakten från den regeringskonferens som den 2 oktober 1997 har antagit det undertecknade Amsterdamfördraget (EGT C 340, 1997, s. 133).

25 Dom av den 5 oktober 1988, Steymann ( 196/87, EU:C:1988:475, punkterna 9 och 14), och dom av den 14 mars 2000, Église de scientologie ( C‑54/99, EU:C:2000:124).

26 Dom av den 12 december 1974, Walrave och Koch ( 36/74, EU:C:1974:140), dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463), dom av den 18 juli 2006, Meca-Medina och Majcen/kommissionen ( C‑519/04 P, EU:C:2006:492), av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376), och dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143).

27 Dom av den 11 september 2007, Schwarz och Gootjes-Schwarz ( C‑76/05, EU:C:2007:492), och dom av den 11 september 2007, kommissionen/Tyskland ( C‑318/05, EU:C:2007:495).

28 Dom av den 2 juli 1974, Italien/kommission ( 173/73, EU:C:1974:71, punkt 26), dom av den 11 juli 1996, SFEI m.fl. ( C‑39/94, EU:C:1996:285, punkt 58), och dom av den 15 juni 2006, Air Liquide Industries Belgium ( C‑393/04 och C‑41/05, EU:C:2006:403, punkt 27).

29 Se för ett liknande resonemang exempelvis, dom av den 12 december 1990, SARPP ( C‑241/89, EU:C:1990:459, punkt 8), dom av den 2 december 2009, Aventis Pasteur ( C‑358/08, EU:C:2009:744, punkt 50), dom av den 17 juli 2014, Leone ( C‑173/13, EU:C:2014:2090, punkterna 56 och 64), och dom av den 13 juli 2016, Pöpperl ( C‑187/15, EU:C:2016:550, punkt 35).

30 Dom av den 16 november 1977, GB-Inno-BM ( 13/77, EU:C:1977:185, punkt 31), dom av den 11 december 2007, ETI m.fl. ( C‑280/06, EU:C:2007:775, punkt 38), dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 20), och dom av den 5 mars 2015, kommissionen m.fl./Versalis m.fl. ( C‑93/13 P och C‑123/13 P, EU:C:2015:150, punkt 88).

31 Dom av den 23 april 1991, Höfner och Elser ( C‑41/90, EU:C:1991:161, punkt 21), dom av den 16 mars 2004, AOK Bundesverband m.fl. ( C‑264/01, C‑306/01, C‑354/01 och C‑355/01, EU:C:2004:150, punkt 46), och dom av den 17 september 2015, Total/kommission ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 33); se, analogt, dom av den 12 juli 1984, Hydrotherm Gerätebau ( 170/83, EU:C:1984:271, punkt 11).

32 Dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 112).

33 Dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 25, sista meningen). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 16 juni 1987, kommissionen/Italien ( 118/85, EU:C:1987:283, punkt 7), dom av den 18 mars 1997, Diego Calì & Figli ( C‑343/95, EU:C:1997:160, punkterna 16 och 18), och dom av den 24 oktober 2002, Aéroports de Paris/kommissionen ( C‑82/01 P, EU:C:2002:617, punkt 75),; se även mina förslag till avgörande Viacom Outdoor ( C‑134/03, EU:C:2004:676, punkt 72) och MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:142, punkt 49).

34 Dom av den 18 juni 1998, kommissionen/Italien ( C‑35/96, EU:C:1998:303, punkt 36), dom av den 12 september 2000, Pavlov m.fl. ( C‑180/98–C‑184/98, EU:C:2000:428, punkt 75), dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. ( C‑222/04, EU:C:2006:8, punkt 108), dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 22), och dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 149).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. ( C‑222/04, EU:C:2006:8, punkterna 122–124), och dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 27); se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2007, Jundt ( C‑281/06, EU:C:2007:816, punkt 33).

36 Endast den omständigheten att det finns en frihet att inrätta undervisningsanstalter (artikel 14.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) och att även religionsfriheten har en undervisningskomponent (artikel 10.1 andra meningen i stadgan) säger inte i sig någonting om huruvida de undervisningstjänster som tillhandahålls på en viss utbildningsinstitution ska anses som ekonomisk verksamhet eller inte.

37 Här avses särskilt gåvor in natura från elever och deras föräldrar, ända till privat finansiering av vissa byggnader eller byggåtgärder.

38 Se, för ett liknande resonemang, – rörande privata utbildningsanstalter – dom av den 7 december 1993, Wirth ( C‑109/92, EU:C:1993:916, punkt 17), dom av den 11 september 2007, Schwarz och Gootjes-Schwarz ( C‑76/05, EU:C:2007:492, punkt 40) och dom av den 11 september 2007, kommissionen/Tyskland ( C‑318/05, EU:C:2007:495, punkt 69).

39 S, för ett liknande resonemang, – rörande statliga utbildningsanstalter – dom av den 27 september 1988, Humbel och Edel ( 263/86, EU:C:1988:451, punkterna 17 och 18), dom av den 7 december 1993, Wirth ( C‑109/92, EU:C:1993:916, punkterna 15 och 16), dom av den 11 september 2007, Schwarz och Gootjes-Schwarz ( C‑76/05, EU:C:2007:492, punkt 39) och dom av den 11 september 2007, kommissionen/Tyskland ( C‑318/05, EU:C:2007:495, punkt 68). Som Eftadomstolen har understrukit kan denna rättspraxis som har meddelats med avseende på fri rörlighet för tjänster tillämpas analogt på konkurrensrättens område och särskilt på området statligt stöd (dom av den 21 februari 2008, Private Barnehagers mot Eftas övervakningsmyndighet, E-5/07, Report of the Efta Court 2008, 61, punkterna 80–83). Kommissionen yttrar sig i detta avseende även i punkterna 28–30 i sitt meddelande om begreppet statligt stöd (EUT C 262, 2016, s. 1).

40 Enligt formuleringen i frågan som den hänskjutande domstolen har ställt till oss.

41 Bortsett från frivilliga gåvor betalade elevernas föräldrar i detta sammanhang endast för alternativt utbud från skolan som skoltransport och lunch.

42 Det kan i förbigående noteras att en företagsverksamhet även skulle föreligga om skolans aula i betydande omfattning skulle hyras ut till utomstående för arrangemang som inte hör till skolverksamhet och som saknar ett socialt eller kulturellt inslag.

43 Det framgår av akterna i detta sammanhang att 5,46 % av byggnadens använda yta på skolan La Inmaculada används för en institution utan vinstsyfte för undervisningsändamål, som inte medfinansieras av staten. Bedömningen av huruvida dessa specifika verksamheter utgör en del av den ovannämnda frivilliga undervisningen eller om det är fråga om ett särskilt kommersiellt utbildningsutbud som går utöver detta, ankommer på den nationella domstolen.

44 Kommissionen har vid den muntliga förhandlingen anfört att antalet elever som utnyttjar skolan La Inmaculadas frivilliga utbildningsutbud är uppemot 23 %. Kommissionen anger att detta tal framgår av de uppgifter som skolan själv har offentliggjort på sin webbplats. Skolan verkar i detta avseende stödja sig på antalet elever i utbildningsdelarna bachillerato och formación profesional under skolåret 2008/2009 (se www.escolapiosdegetafe.es/historia, senast besökt den 12 januari 2017). Det ankommer inte på domstolen att pröva huruvida dessa uppgifter är riktiga och fullständiga.

45 Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 2014, s. 1).

46 Meddelande från kommissionen – Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (EUT C 198, 2014, s. 1).

47 Skäl 49 till förordning (EU) nr 651/2014.

48 Punkt 20 i rambestämmelserna.

49 Vid bedömning av frågan huruvida vissa förfaranden från företag kan ha påvisbar påverkan på handeln mellan medlemsstaterna inom ramen för artikel 101 FEUF och artikel 102 FEUF används i domstolens praxis och i kommissionens praxis – jämte andra kriterier – ett tröskelvärde som avser en marknadsandel på 5 %; se i detta avseende kommissionens tillkännagivande Riktlinjer om begreppet påverkan på handeln i artiklarna 81 och 82 i fördraget, punkterna 46, 52 och 53 (EUT C 101, 2004, s. 81).

50 På mervärdesskatteområdet gav rådet till exempel Tyskland tillstånd att från rätt till avdrag undanta mervärdesskatt på utgifter som är hänförliga till varor och tjänster, när mer än 90 % av dessa varor och tjänster används för den skattskyldiga personens eller för en anställds privata bruk eller allmänt för icke‑yrkesmässiga ändamål i allmänhet (artikel 1 i rådets beslut 2000/186/EG av den 28 februari 2000, EGT L 59, 2000, s. 12). Man kan alltså i detta fall utgå från en helt underordnad ekonomisk verksamhet om den utgör mindre än 10 %.

51 Se punkterna 36–60 i förevarande förslag till avgörande.

52 Dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415, punkt 74), dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl. ( C‑197/11 och C‑203/11, EU:C:2013:288, punkt 74), och dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck ( C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkt 40) och kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 53).

53 Dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415, punkt 75), dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl. ( C‑197/11 och C‑203/11, EU:C:2013:288, punkt 74), dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck ( C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkt 40) och dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 53).

54 Dom av den 3 mars 2005, Heiser ( C‑172/03, EU:C:2005:130, punkt 46), dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen ( C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 94), dom av den 26 oktober 2016, Orange/kommissionen ( C‑211/15 P, EU:C:2016:798, punkt 38), och dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck ( C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkt 48).

55 Dom av den 23 februari 1961, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg/Höga myndigheten ( 30/59, EU:C:1961:2, s. 43), dom av den 15 mars 1994, Banco Exterior de España ( C‑387/92, EU:C:1994:100, punkt 13), dom av den 11 juli 1996, SFEI m.fl. ( C‑39/94, EU:C:1996:285, punkt 58), och dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkt 33).

56 Dom av den 15 mars 1994, Banco Exterior de España ( C‑387/92, EU:C:1994:100, punkt 14), dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket ( C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732, punkt 72), dom av den 9 oktober 2014, Ministerio de Defensa och Navantia ( C‑522/13, EU:C:2014:2262, punkt 23), och dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 56); se, analogt, dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen ( C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416, särskilt punkt 81).

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 1987, Tyskland/kommissionen ( 248/84, EU:C:1987:437, punkt 17), och dom av den 6 september 2006, Portugal/kommissionen ( C‑88/03, EU:C:2006:511, punkt 55).

58 Se punkt 13 i förevarande förslag till avgörande.

59 Dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkt 54).

60 Dom av den 3 mars 2005, Heiser ( C‑172/03, EU:C:2005:130, punkt 40), av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkt 55), dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck ( C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkterna 41 och 54), och dom av den 21 december 2016 kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 54); se, för ett liknande resonemang, även dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke ( C‑143/99, EU:C:2001:598, punkt 41).

61 Dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke ( C‑143/99, EU:C:2001:598, punkterna 41 och 42), dom av den 6 september 2006, Portugal/kommissionen ( C‑88/03, EU:C:2006:511, punkterna 54 och 56), dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket ( C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732, punkterna 73, 75 och 101), och dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkterna 54 och 60).

62 Se, med avseende på kriteriet om bättre finansiell ställning, dom av den 15 juni 2006, Air Liquide Industries Belgium ( C‑393/04 och C‑41/05, EU:C:2006:403, punkt 30), dom av den 9 oktober 2014, Ministerio de Defensa och Navantia ( C‑522/13, EU:C:2014:2262, punkt 23), dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkt 61), och dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 56).

63 Se, med avseende på problematiken om generella åtgärder som utan åtskillnad är tillämpliga på alla marknadsdeltagare, dom av den 18 juli 2013, P ( C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 18), dom av den 9 oktober 2014, Ministerio de Defensa och Navantia ( C‑522/13, EU:C:2014:2262, punkt 23), och dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkterna 56 och 59); se, för ett liknande resonemang, även dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke ( C‑143/99, EU:C:2001:598, punkt 35).

64 Dom av den 29 april 2004, Nederländerna/kommissionen ( C‑159/01, EU:C:2004:246, punkterna 42 och 43), dom av den 18 juli 2013, P ( C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 22), dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 58) och dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck ( C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkt 41); se, analogt, dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke ( C‑143/99, EU:C:2001:598, punkt 42), och dom av den 9 oktober 2014, Ministerio de Defensa och Navantia ( C‑522/13, EU:C:2014:2262, punkterna 42 och 43).

65 Dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415, punkterna 83–94, särskilt punkterna 88–93); allt sedan dess fast rättspraxis, se slutligen även dom av den 26 oktober 2016, Orange/kommissionen ( C‑211/15 P, EU:C:2016:798, punkterna 42 och 44).

66 Första kriteriet enligt den rättspraxis som fastställts i Altmark Trans (dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, C‑280/00, EU:C:2003:415, punkt 89).

67 Andra kriteriet enligt den rättspraxis som fastställts i Altmark Trans (dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, C‑280/00, EU:C:2003:415, punkterna 90 och 91).

68 Dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. ( C‑222/04, EU:C:2006:8, punkt 140), dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkt 65), dom av den 26 oktober 2016, Orange/kommissionen ( C‑211/15 P, EU:C:2016:798, punkt 64), och dom av den 21 december 2016, Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkt 102).

69 Dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. ( C‑222/04, EU:C:2006:8, punkterna 141–143), dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkterna 66 och 67), och dom av den 21 december 2016, Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkt 104).

70 Dom av den 30 april 2009, kommissionen/Italien och Wam ( C‑494/06 P, EU:C:2009:272, punkt 54), och dom av den 26 oktober 2016, Orange/kommissionen ( C‑211/15 P, EU:C:2016:798, punkt 66).

71 Dom av den 21 mars 1990, Belgien/kommissionen (Tubemeuse, C‑142/87, EU:C:1990:125, punkt 43), av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415, punkt 81), dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkt 68), och dom av den 21 december 2016, Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkt 107).

72 Se i detta avseende vad jag anfört ovan om begreppet företag, särskilt punkterna 53–60 i förevarande förslag till avgörande.

73 Se, principiellt, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 1991, Delimitis ( C‑234/89, EU:C:1991:91, punkterna 19–27), enligt vilken det vid värderingen av eventuella konkurrenshämmande effekter på grund av avtal mellan företag är nödvändigt att beakta om det finns en serie liknande avtal på marknaden och att de kan skapa en kumulativ avskärmningsverkan; se, även, dom av den 27 april 1994, Almelo ( C‑393/92, EU:C:1994:171, punkt 37), och dom av den 26 november 2015, Maxima Latvija ( C‑345/14, EU:C:2015:784, punkt 26); se, analogt, dom av den 11 september 2014, CB/kommissionen ( C‑67/13 P, EU:C:2014:2204, punkt 79).

74 Artikel 3.1 och 3.2 i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 2013, s. 1). Denna förordning gäller enligt dess artikel 7.1 även för stöd som beviljats före förordningens ikraftträdande.

75 Se punkterna 36–60 ovan i förevarande förslag till avgörande.

76 Se med avseende på nödvändigheten av att ge den hänskjutande domstolen ett ändamålsenligt svar och i detta syfte vid behov även behandla aspekter av unionsrätten som inte uttryckligen är föremål för begäran om förhandsavgörande dom av den 12 december 1990, SARPP ( C‑241/89, EU:C:1990:459, punkt 8), dom av den 2 december 2009, Aventis Pasteur ( C‑358/08, EU:C:2009:744, punkt 50), dom av den 18 december 2014, Centre public d’action sociale d’Ottignies-Louvain-La-Neuve ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 37), och dom av den 17 december 2015, Neptune Distribution ( C‑157/14, EU:C:2015:823, punkterna 33 och 34).

77 Dom av den 14 februari 1990, Frankrike/kommissionen ( C‑301/87, EU:C:1990:67, punkt 17), dom av den 12 februari 2008, Centre d’exportation du livre français ( C‑199/06, EU:C:2008:79, punkterna 36 och 37), av den 21 november 2013, Deutsche Lufthansa ( C‑284/12, EU:C:2013:755, punkterna 25 och 26), och dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742, punkterna 18 och 19).

78 Dom av den 15 mars 1994, Banco Exterior de España ( C‑387/92, EU:C:1994:100, punkt 20), dom av den 18 juli 2013, P ( C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 36), och dom av den 26 oktober 2016, DEI/kommissionen ( C‑590/14 P, EU:C:2016:797, punkt 45).

79 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:386, punkt 115), som avser frågan när det är att vidta eller genomföra ett nytt stöd i den mening som avses i artikel 108.3 FEUF. Samma kriterium, alltså tidpunkten då snedvridningen av konkurrensen inträdde, kan även bli användbart vid avgränsningen mellan nya stöd och befintliga stödprogram.

80 Dom av den 14 oktober 1980, Burgoa ( 812/79, EU:C:1980:231, punkt 6), och dom av den 2 augusti 1993, Levy ( C‑158/91, EU:C:1993:332, punkt 11).

81 Dom av den 28 mars 1995, Evans Medical och Macfarlan Smith ( C‑324/93, EU:C:1995:84, punkt 27), dom av den 14 januari 1997, Centro-Com ( C‑124/95, EU:C:1997:8, punkt 56), och dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. ( C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 61).

82 Se, för ett liknande resonemang dom av den 14 januari 1997, Centro-Com ( C‑124/95, EU:C:1997:8, punkt 61), och dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 301).

83 Dom av den 28 mars 1995, Evans Medical och Macfarlan Smith ( C‑324/93, EU:C:1995:84, punkt 32).

84 Dom av den 2 augusti 1993, Levy ( C‑158/91, EU:C:1993:332, punkt 21), dom av den 28 mars 1995, Evans Medical och Macfarlan Smith ( C‑324/93, EU:C:1995:84, punkt 29), och dom av den 14 januari 1997, Centro-Com ( C‑124/95, EU:C:1997:8, punkt 58).

85 Dom av den 14 september 1999, kommissionen/Belgien ( C‑170/98, EU:C:1999:411, punkt 42), dom av den 4 juli 2000, kommissionen/Portugal ( C‑62/98, EU:C:2000:358, punkt 49), och dom av den 4 juli 2000, kommissionen/Portugal ( C‑84/98, EU:C:2000:359, punkt 58).