Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 26 oktober 2010

1 Originalspråk: franska.

2 Tidigare Arcelor Luxembourg SA, nedan kallat ARBED.

3 Tidigare Arcelor Profil Luxembourg SA, nedan kallat ProfilARBED.

4 Tidigare Arcelor International SA, nedan kallat TradeARBED.

5 Dom av den 31 mars 2009 i mål T-405/06, ArcelorMittal Luxembourg m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. II-771), nedan kallad den överklagade domen.

6 Beslutet har offentliggjorts i sammandrag i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 235, 2008, s. 4), nedan kallat det omtvistade beslutet.

7 Dom av den 1 juli 2009 i mål T-24/07, ThyssenKrupp Stainless mot kommissionen (REG 2009, s II-2309).

8 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1).

9 EGT L 94, s. 22; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 136. Dessa bestämmelser har sitt ursprung i rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 48), vilken inte är tillämplig i förevarande mål.

10 Beslut av den 16 februari 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 65 i EKSG-fördraget angående avtal och samordnade förfaranden bland europeiska stålbalksproducenter (EGT L 116, s. 1), nedan kallat det ursprungliga beslutet.

11 Dom av den 11 mars 1999 i mål T-137/94, ARBED mot kommissionen (REG 1999, s. II-303).

12 Dom av den 2 oktober 2003 i mål C-176/99 P, ARBED mot kommissionen (REG 2003, s. I-10687).

13 Konventionen undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

14 Angående denna fråga, se målen C-272/09 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen, och C-73/10 P, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert mot kommissionen, vilka nu är anhängiga vid domstolen.

15 Se Europadomstolens dom av den 8 juni 1976 i målet Engel m.fl. mot Nederländerna, serie A nr 22, 82 §. För en redogörelse för Europadomstolens praxis vad beträffar tillämpningen av dessa kriterier, se Europadomstolens dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland, 29–39 §§.

16 Se Europadomstolens dom av den 9 oktober 2003 i målet Ezeh och Connors mot Förenade kungariket, Recueil des arrêts et décisions 2003-X, 86 §.

17 Se exempelvis, beträffande administrativa böter som påförts till följd av en trafikolycka, Europadomstolens dom av den 21 februari 1984 i målet Öztürk mot Tyskland, serie A nr 73, beträffande en påföljd som påförts vid överträdelse av tullbestämmelserna, se Europadomstolens dom av den 7 oktober 1988 i målet Salabiaku mot Frankrike, serie A nr 141-A, beträffande en sanktion som påförts av franska finansmarknadsrådet, se Europadomstolens dom av den 27 augusti 2002 i målet Didier mot Frankrike, Recueil des arrêts et décisions 2002-VII, angående ett skattetillägg som påförts vid eftertaxering, se Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Jussila mot Finland och beträffande kritik från den franska banktillsynsmyndigheten se Europadomstolens dom av den 11 juni 2009 i målet Dubus S.A. mot Frankrike.

18 Se i det avseendet Europadomstolens dom av den 9 februari 1990 i målet Melchers and Co. mot Tyskland, av den 30 maj 1991 i målet Société Stenuit mot Frankrike och av den 3 december 2002 i målet Lilly mot Frankrike. Se även Europadomstolens domar i de ovannämnda målen Jussila mot Finland, 43 §, och Dubus S.A. mot Frankrike, 35 §, och, för en isolerad tolkning, Europadomstolens dom av den 3 juni 2004 i målet OOO Neste m.fl. mot Ryssland.

19 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125).

20 Punkt 78. Denna rättspraxis har fastställts (se dom av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, REG 2009, s. I-8237, punkt 77),

21 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287).

22 Punkt 150.

23 Dom av den 29 oktober 1980 i de förenade målen 209/78215/78 och 218/78, Van Landewyck m.fl. mot kommissionen (REG 1980, s. 3125; svensk specialutgåva, volym 5, s. 345).

24 EUT C 83, 2010, s. 389 (nedan kallad stadgan).

25 Dom av den 14 september 1999 i mål C-310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl. (REG 1999, s. I-5363).

26 Dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P–C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkt 144. Kommissionen har även hänvisat till dom av den 24 juni 2004 i mål C-278/02, Handlbauer (REG 2004, s. I-6171), punkt 40.

27 Jag erinrar om att det gäller förordningen om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler (se fotnot 9).

28 Dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869).

29 Punkterna 139 och 140. Se även dom av den 2 oktober 2003 i de förenade målen C-172/01 P, C-175/01 P, C-176/01 P och C-180/01 P, International Power m.fl. mot NALOO (REG 2003, s. I-11421), punkterna 106 och 107.

30 Se mina resonemang i punkterna 224-235 i detta förslag till avgörande.

31 Se punkterna 58, 83, 117 och 133 i ProfilARBED:s och TradeARBED:s anslutningsöverklagande inom ramen för deras svarsskrivelse på kommissionens överklagande (C-216/09 P).

32 Dom av den 25 februari 1969 i mål 23/68, Klomp (REG 1969, s. 43).

33 Dom av den 18 juli 2007 i mål C-119/05, Lucchini (REG 2007, s I-6199).

34 Dom av den 7 september 1999 i mål C-61/98, De Haan (REG 1999, s. I-5003), punkterna 14 och 48.

35 Dom av den 19 september 2006 i mål T-166/01, Lucchini (REG 2006, s. II-2875), punkt 142.

36 Kommissionen agerade på samma sätt i ett beslut om beviljande av statligt stöd (se förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T-25/04, González y Díez mot kommissionen, REG 2007, s. II-3121).

37 Se punkterna 473–479 i skälen till det omtvistade beslutet.

38 Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

39 EGT C 152, 2002, s. 5.

40 Dom av den 25 oktober 2007 i de förenade målen T-27/03, T-46/03, T-58/03, T-79/03, T-80/03, T-97/03 och T-98/03, SP mot kommissionen (REG 2007, s. II-4331).

41 Se dom av den 4 april 2000 i mål C-269/97, kommissionen mot rådet (REG 2000, s. I-2257), där domstolen slog fast att tidpunkten när en rättsakt antas är avgörande för vilka regler i fördraget som gäller för rättsaktens antagande (punkt 45).

42 Se dom av den 22 april 2008 i mål C-408/04 P, kommissionen mot Salzgitter (REG 2008, s. I-2767), punkt 88 och där angiven rättspraxis.

43 Se dom av den 2 maj 1996 i mål C-18/94, Hopkins m.fl. (REG 1996, s. I-2281), punkt 14 och där angiven rättspraxis.

44 Dom av den 15 juli 1960 i de förenade målen 27/59 och 39/59, Campolongo mot Höga myndigheten (REG 1960, s. 795, 824).

45 Se yttrande 1/91 från domstolen av den 14 december 1991 (REG 1991, s. I-6079; svensk specialutgåva, volym 11, s. 533), punkt 21.

46 Domen i det ovannämnda målet Klomp, punkt 13.

47 Dom av den 22 februari 1990 i mål C 221/88, Busseni (REG 1990, s. I-495; svensk specialutgåva, volym 10, s. 323), punkterna 8–16.

48 Min kursivering.

49 Domen i det ovannämnda målet Busseni, punkt 16.

50 Domen i det ovannämnda målet Lucchini, punkt 41.

51 Punkt 61 i den överklagade domen.

52 Det är i det avseendet intressant att notera att enligt de riktlinjer som unionslagstiftaren fastställde år 1998 grundar sig beräkningen av de böter som åläggs ett företag som har överträtt artikel 65.1 KS eller artikel 81.1 EG på de kriterier som fastställts i EG-fördraget, nämligen hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått (se Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3)).

53 Punkt 63 i den överklagade domen.

54 Se domstolens dom av den 14 februari 2008 i mål C-450/06, Varec (REG 2008, s. I-581), där domstolen erinrade om att handläggningsregler i allmänhet ska anses tillämpliga på alla tvister som pågår vid den tidpunkt då de träder i kraft, i motsats till materiella bestämmelser som vanligtvis tolkas så, att de i princip inte avser förhållanden som har uppstått innan bestämmelserna trädde i kraft (punkt 27).

55 Genom undantag från denna regel anser domstolen att materiella bestämmelser kan avse förhållanden som har uppstått innan bestämmelserna trädde i kraft, då en bedömning av deras ordalydelse, ändamål eller systematik gör det möjligt att ge dem en sådan verkan (domen i det ovannämnda målet Varec).

56 Dom av den 14 oktober 2010 i mål C-280/08 P, Deutsche Telekom mot kommissionen (REU 2010, s. I-9555), punkterna 130–137. Se även dom av den 14 maj 1998 i mål C-259/96 P, rådet mot de Nil och Impens (REG 1998 s. I-2915), punkterna 32 och 34, och av den 17 maj 2001 i mål C-449/98 P, IECC mot kommissionen (REG 2001, s. I-3875), punkt 70, samt beslut av domstolens ordförande av den 19 juli 1995 i mål C-149/95 P(R), kommissionen mot Atlantic Container Line m.fl. (REG 1995, s I-2165), punkt 58, av den 14 oktober 1996 i mål C-268/96 P(R), SCK och FNK mot kommissionen (REG 1996, s. I-4971), punkt 52, och av den 25 juni 1998 i mål C-159/98 P(R), Nederländska Antillerna mot rådet (REG 1998, s. I-4147), punkt 70.

57 Dom av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P (REG 2001) s. I-1611.

58 Punkt 120.

59 Punkt 121. Se även dom av den 11 september 2003 i mål C-197/99 P, Belgien mot kommissionen (REG 2003, s. 8461), punkt 81.

60 Det anges i denna bestämmelse att [n]äringsfriheten ska erkännas i enlighet med EU-rätten samt nationell lagstiftning och praxis. Den omfattar olika friheter, däribland rätten att bedriva ekonomisk och kommersiell verksamhet samt konkurrensfriheten.

61 Se punkterna 57–89 i kommissionens svarsinlaga i mål C-201/09 P och punkterna 5789 i dess replik i mål C-216/09 P.

62 Dom av den 4 juli 2006 i mål T-304/02, Hoek Loos mot kommissionen (REG 2006, s. II-1887).

63 Punkt 118.

64 Dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG-Telefunken mot kommissionen (REG 1983, s. 3151; svensk specialutgåva, volym 7, s. 287).

65 Dom av den 16 november 2000 i mål C-286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (REG 2000, s. I-9925).

66 Punkt 99 i den överklagade domen.

67 Se dom av den 12 juli 1984 i mål 170/83, Hydrotherm Gerätebau (REG 1984, s. 2999), punkt 11, och av den 1 juli 2010 i mål C-407/08 P, Knauf Gips mot kommissionen (REU 2010, s. I-6375), punkterna 64 och 65 och där angiven rättspraxis.

68 Förstainstansrättens dom av den 12 januari 1995 i mål T-102/92, Viho mot kommissionen (REG 1995, s. II-17), punkt 50.

69 Se dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69, Imperial Chemical Industries mot kommissionen (REG 1972, s. 619, svensk specialutgåva, volym 2, s. 25), punkt 134.

70 Dom av den 21 februari 1973 i mål 6/72, Europemballage och Continental Can mot kommissionen (REG 1973, s. 215; svensk specialutgåva, volym 2, s. 89).

71 Punkt 15. Se även domen i det ovannämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 58.

72 Domen i det ovannämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 59.

73 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 78. Se även dom av den 11 december 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893,) punkt 39 och där angiven rättspraxis.

74 Se, i detta avseende, dom av den 16 november 2000 i mål C-248/98 P, KNP BT mot kommissionen (REG 2000, s. I-9641), punkt 71, och i mål C-279/98 P Cascades mot kommissionen (REG 2000, s. I-9693), punkt 78, samt domen i det ovannämnda målet Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen, punkt 37, dom av den 16 november 2000 i mål C-297/98 P, SCA Holding mot kommissionen (REG 2000, s. I-10101), punkt 25, och domen i det ovannämnda målet ETI m.fl., punkt 39 och där angiven rättspraxis.

75 I denna situation anser nämligen domstolen att målsättningen att genom avskräckande sanktionsåtgärder sätta stopp för ageranden som strider mot konkurrensreglerna och att förhindra att dylika ageranden upprepas skulle äventyras (se domen i det ovannämnda målet ETI m.fl., punkt 41 och där angiven rättspraxis).

76 ProfilARBED är också ett helägt dotterbolag till ARBED.

77 Punkt 40.

78 Punkterna 28 och 29.

79 Punkt 62.

80 Det framgår i förevarande fall följande av punkterna 97 och 98 i den överklagade domen, vilka inte har ifrågasatts inom ramen för överklagandet i mål C-201/09 P: 1) TradeARBED var ett försäljningsbolag som distribuerade stålprodukter, i synnerhet stålbalkar, tillverkade av ARBED genom att antingen agera handelsagent, då ARBED direkt fakturerade kunden för försäljningen, eller kommissionär, då TradeARBED för ARBED:s räkning fakturerade kunden för försäljningen. TradeARBED erhöll i båda fallen provision på den sålda produkten. 2) Under hela det administrativa förfarande som ledde till det ursprungliga beslutet besvarade ARBED eller TradeARBED, allt efter omständigheterna, utan åtskillnad de framställningar med begäran om upplysningar som kommissionen riktade till TradeARBED. 3) ARBED ansåg spontant att meddelandet om invändningar, som formellt sett delgavs TradeARBED, riktade sig till ARBED och befullmäktigade en advokat att tillvarata bolagets intressen.

81 Se, i fråga om iakttagandet av rätten till försvar, dom av den 3 september 2009 i de förenade målen C-322/07 P, C-327/07 P och C-338/07 P, Papierfabrik August Koehler m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-7191), punkt 34 och där angiven rättspraxis, och angående principen om oskuldspresumtion, domen i det ovannämnda målet Hüls mot kommissionen, punkterna 149 och 150.

82 Dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Technische Universität München (REG 1991, s. I-5469; svensk specialutgåva, volym 11, s. 453), punkt 14.

83 Punkt 28. Se även Europadomstolens dom av den 23 juli 2002 i målet Janosevic mot Sverige, Recueil des arrêts et décisions 2002-VII, i vilken domstolen underströk att de fördragsslutande staterna ska upprätthålla en jämvikt mellan det betydelsefulla med satsningen och rätten till försvar. Med andra ord ska de medel som används stå i rimlig proportion till det eftersträvade legitima syftet (101 §).

84 100 §.

85 104 §.

86 Punkt 60.

87 Förstainstansrättens dom av den 18 december 2008 i mål T-85/06, General Química m.fl. mot kommissionen, vars överklagande nu är anhängigt vid domstolen (C-90/09 P).

88 Förstainstansrättens dom av den 30 september 2009 i mål T-168/05, Arkema mot kommissionen. Denna dom är föremål för ett överklagande som nu är anhängigt vid domstolen (C-520/09 P).

89 Förstainstansrättens dom av den 30 september 2009 i mål T-174/05, Elf Aquitaine mot kommissionen. Denna dom är föremål för ett överklagande som nu är anhängigt vid domstolen (C-521/09 P).

90 Punkt 65.

91 Se, bland annat, förstainstansrättens bedömning i domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen angående de olika bevis som Elf Aquitaine SA lade fram, punkterna 160–174.

92 Vi följer således samma linje som generaladvokaten Mischo i hans förslag till avgörande i det ovannämnda målet Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen. Flera av förstainstansrättens domar pekar i den riktningen. Se särskilt dom av den 15 september 2005 i mål T-325/01, DaimlerChrysler mot kommissionen (REG 2005, s. II-3319), punkt 218, och av den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02, T-118/02, T-122/02, T-125/02, T-126/02, T-128/02, T-129/02, T-132/02 och T-136/02, Bolloré mot kommissionen (REG 2007, s. II-947), punkt 132 och där angiven rättspraxis. Kommissionen har också bemödat sig om att bekräfta presumtionen i ett antal beslut med hjälp av andra faktorer, exempelvis moderbolagets aktiva roll i det administrativa förfarandet (kommissionens beslut 94/601/EG av den 13 juli 1994 om ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (IV/C/33.833 – Kartong) (EGT L 243, s. 1)); samma direktörer i moderbolag och dotterbolag (kommissionens beslut 2003/25/EG av den 11 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget Ärende COMP/E-1/37.919 (f.d. 37.391) Bankavgifter för växling av valutor från euroområdet – Tyskland (EGT L 15, 2003, s.1)); och (kommissionens beslut 2004/337/EG av den 20 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet Ärende COMP/E-1/36.212 - Självkopierande papper (EUT L 115, 2004, s. 1)); närvaro av en av medarbetarna på moderbolagets juridiska avdelning då kommissionen utförde en inspektion i dotterbolagets lokaler (kommissionens beslut 2003/355/EG av den 9 april 2003 om ändring av beslut 2003/207/EG om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärende COMP/E-3/36.700 – Industrigaser och medicinska gaser) (EGT L 123, s. 49)); koordinering av moderbolagets och dotterbolagens styrelser och företagsledningar (kommissionens beslut 2004/421/EG av den 16 december 2003 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet mot Wiekland Werke AG, Outokumpu Copper Products OY, Outokumpu Oyj, KM Europa Metal AG, Tréfimétaux SA och Europa Metalli SpA (Ärende C.38.240 – Rör för industriellt bruk) (EUT L 125, 2004, s. 50)) och flera dottersbolags samtidiga deltagande i den konkurrensbegränsande samverkan (kommissionens beslut 2006/895/EG av den 26 maj 2004 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget mot the Topps Company Inc, Topps Europe Limited, Topps International Limited, Topps UK Limited och Topps Italia SRL (Ärende COMP/C-3/37.980 – Souris-Topps) (EUT L 353, 2006, s. 5)).

93 Se fotnot 80.

94 Se, bland annat, dom av den 16 november 2000 i mål C-294/98 P, Metsä-Serla m.fl. mot kommissionen (REG 2000. s. I-10065), punkt 28.

95 Min kursivering.

96 Dom av den 1 juli 2008 i mål T-276/04, Compagnie maritime belge mot kommissionen (REG 2008, s. II-1277).

97 Jag erinrar om att förstainstansrätten i nämnda punkt fann att med företag som har deltagit i överträdelsen menas i själva verket varje företag som har identifierats som sådant i ett slutligt beslut av kommissionen. Jag delar inte detta synsätt av samma skäl som förstainstansrätten själv anförde i punkt 145 i den överklagade domen, det vill säga att uttrycket som har deltagit i överträdelsen innebär en objektiv omständighet, nämligen deltagande i överträdelsen, vilken skiljer sig från en subjektiv och oviss omständighet såsom att ett företag identifieras som sådant under det administrativa förfarandet. Förstainstansrätten erkände således att ett företag kan ha deltagit i överträdelsen, utan att kommissionen vet om det, när den antar en rättsakt som avbryter preskriptionen. Det kan emellertid inte uteslutas att en sådan situation uppstår när kommissionen antar ett slutligt beslut.

98 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Metsä-Serla m.fl. mot kommissionen, punkt 28.

99 Även om jag inte anser att förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning med avseende på den av ARBED anförda grunden, när den gentemot företaget åberopade rättsakter som avbryter preskriptionstiden, måste jag ändå medge att jag har vissa förbehåll vad gäller det sätt på vilket förstainstansrätten beräknade preskriptionstiden för ARBED i punkterna 148 och 149 i den överklagade domen. Jag anser nämligen att förstainstansrätten inte tog vederbörlig hänsyn till de verkningar som domen om ogiltigförklaring av det ursprungliga beslutet fick, vad beträffar ARBED. Denna fråga har dock inte blivit föremål för något kontradiktoriskt förfarande parterna emellan varför jag begränsar mig till att göra en anmärkning som har samband med det ovannämnda målet ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (punkterna 198–212 i mitt förslag till avgörande i detta mål). Jag utgår nämligen från den princip som slagits fast i lagtexter och rättspraxis. Jag hänvisar här dels till artikel 264.1 FEUF i vilken det föreskrivs att [o]m talan är välgrundad ska … domstol[en] förklara den berörda rättsakten ogiltig, dels till dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), punkterna 59 och 60, av den 26 april 1988 i de förenade målen 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, Asteris m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 2181), punkt 30, och av den 26 april 1994 i mål C-228/92, Roquette Frères (REG 1994, s. I-1445), punkt 17, enligt vilka en dom om ogiltigförklaring medför att rättsakten i likhet med dess rättsverkningar undanröjs med retroaktiv verkan. Såsom domstolen har uttalat betyder detta att parterna ska återfå samma eller liknande ställning som de hade före den ogiltigförklarade rättsakten. Med tillämpning av dessa principer och av skäl som jag anför i mitt förslag till avgörande i nämnda mål, tycks det mig att ogiltigförklaringen av kommissionens beslut efter domstolsförfarandet har medfört att det tillfälliga upphörandet av preskriptionstiden, liksom själva beslutet, utgör en nullitet med retroaktiv verkan.

100 Se, bland annat, dom av den 8 februari 2007 i mål C-3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen (REG 2007, s. I-1331), punkt 68 och där angiven rättspraxis.

101 Se, bland annat, dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkt 66 och där angiven rättspraxis.

102 Dom av den 21 september 2006 i mål C-113/04 P, Technische Unie mot kommissionen (REG 2006, s. I-8831), punkt 55.

103 Att administrativa förfaranden på området för konkurrenspolitiken ska pågå under en rimlig tidsfrist utgör en allmän unionsrättslig princip. Iakttagandet av denna princip är först och främst obligatoriskt för kommissionen som ansvarar för det administrativa skedet av förfarandet och detta i överensstämmelse med artikel 41.1 i stadgan (rätt till god förvaltning) (se härvidlag, förstainstansrättens dom av den 22 oktober 1997 i de förenade målen T-213/95 och T-18/96, SCK och FNK mot kommissionen, REG 1997, s II-1739, punkterna 55 och 56 och där angiven rättspraxis). Unionsdomstolen måste också iaktta denna princip när den kontrollerar huruvida kommissionens beslut är lagenliga, i enlighet med artikel 47.2 i stadgan. Se, i sistnämnda avseende, dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417). Därefter fann domstolen, i domen i det ovannämnda målet Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland mot kommissionen, att ett åsidosättande av denna skyldighet kunde medföra krav på ersättning inom ramen för en talan mot gemenskapen enligt artiklarna 268 FEUF och 340 andra stycket FEUF.

104 Domstolen fann i punkt 54 i domen i det ovannämnda målet Technische Unie mot kommissionen att [j]u mer tiden förflyter mellan en utredningsåtgärd … och meddelandet om invändningar, desto mer sannolikt blir det nämligen … att eventuella friande bevis med avseende på de överträdelser som påtalas i meddelandet inte längre kan samlas in eller att så endast svårligen kan ske, i synnerhet sådana friande bevis som utgörs av vittnen. Detta gäller bland annat till följd av förändringar som kan uppkomma i de styrande organens sammansättning vid de berörda företagen och den omsättning som den övriga personalen vid företagen kan påverkas av.

105 Ibidem (punkt 55).

106 Ibidem (punkt 61).

107 Domen i det ovannämnda målet Technische Unie mot kommissionen, punkterna 64–70. Se även dom av den 21 september 2006 i mål C-105/04 P, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied mot kommissionen (REG 2006, s. I-8725), punkterna 5660.

108 Jag erinrar om att domstolen ogiltigförklarade det ursprungliga beslutet såvitt det avsåg ARBED med anledning av att företagets rätt till försvar hade åsidosatts. Förstainstansrätten erinrade uttryckligen om detta i punkt 148 i den överklagade domen.

109 Se, i detta avseende, den lagtext och rättspraxis som nämns i fotnot 99.

110 I dom av den 29 juni 2010 i målet C-526/08, kommissionen mot Luxemburg (REU 2010, s. I-6151), erinrade domstolen om att principen om rättskraft äger stor betydelse i såväl unionsrätten som de nationella rättsordningarna (punkt 26 och där angiven rättspraxis). Denna princip är ett uttryck för den grundläggande rättssäkerhetsprincipen. Se, i detta avseende, dom av den i juni 1999 i mål C-126/97, Eco Swiss (REG 1999, s. I-3055), punkt 46, och Europadomstolens dom av den 28 oktober 1999 i mål Brumărescu mot Rumänien, Recueil des arrêts et décisions 1999-VII, där Europadomstolen utan omsvep slog fast att rättssäkerheten kräver att när en domstol slutligt har avgjort en tvist, ska dess avgörande inte ifrågasättas (61 §).

111 Det ursprungliga beslutet har inte ogiltigförklarats vad gäller TradeARBED.