Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 8 september 2011

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). Förordningen ska enligt artikel 45.2 tillämpas från och med den 1 maj 2004.

3 Dom av den 13 februari 1969 i mål 14/68, Walt Wilhelm m.fl. (REG 1969, s. 1; svensk specialutgåva, volym 1, s. 379).

4 Úřad pro ochranu hospodářské soutěže.

5 Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 236, 2003, s. 33).

6 Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (EGT L 1, 1994, s. 3).

7 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillkännagavs till att börja med högtidligt den 7 december 2000 i Nice (EGT C 364, 2000, s. 1) och därefter ännu en gång den 12 december 2007 i Strasbourg (EUT C 303, 2007, s. 1, och EUT C 83, 2010, s. 389).

8 EUT C 101, 2004, s. 43.

9 Artikel 2.2 i anslutningsfördraget (Fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen (EUT L 236, 2003, s. 17)).

10 Zákon č. 63/1991 Sb., o ochraně hospodářské soutěže.

11 Zákon č. 143/2001 Sb., o ochraně hospodářské soutěže.

12 Gasisolerade ställverk används för att kontrollera energiflödet i ett elnät. Det rör sig om tung elektrisk utrustning som används som en viktig komponent i driftsfärdiga elektriska transformatorstationer och står för cirka 30-60 procent av transformatorstationernas totalpris. Ett ställverks funktion är att skydda transformatorn mot överbelastning och/eller att isolera en strömkrets och en bristfällig transformator. Ställverken kan vara gas- eller luftisolerade eller en hybrid, när de två förstnämnda teknikerna kombineras.

13 Den tjeckiska konkurrensmyndigheten var inte den enda myndighet som prövade förevarande fall. Vid domstolen påpekade vissa intervenienter att även den slovakiska konkurrensmyndigheten beivrade den omtvistade kartellen (beslut 2007/KH/1/1/109 av den 27 december 2007 och beslut 2009/KH/R/2/035 av den 14 augusti 2009) och att ett domstolsförfarande inletts vid den regionala domstolen (Krajský soud) Bratislava (ärendenummer 4 S 232/09).

14 Se fjärde inledande beaktandeledet i kommissionens beslut.

15 Immunitetsansökan framställdes den 3 mars 2004 av det schweiziska företaget ABB.

16 Kontrollerna ägde enligt kommissionens uppgifter rum den 11 och den 12 maj 2004 hos AREVA, Siemens, VA Tech och Hitachi (se skäl 90 i kommissionens beslut).

17 Kommissionens beslut av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.899 – Gasisolerade ställverk) (delgivet med K(2006) 6762 slutligt), sammanfattat i EUT C 5, 2008, s. 7. Den fullständiga texten till detta beslut finns enbart på engelska på Internet i en icke-konfidentiell version: http://ec.europa.eu/competition/antitrust/cases/index.html.

18 Kommissionen talar om en single and continuous infringement (skälen 270 och 299 i kommissionens beslut). Härvid avser den fastställda överträdelsen av artikel 53 EES enbart perioden från den 1 januari 1994, dagen för ikraftträdandet av EES-avtalet (se skälen 2 och 322 i kommissionens beslut).

19 Skälen 3, 218 och 248 i kommissionens beslut.

20 I sitt beslut uppdagade kommissionen en allmän överenskommelse till följd av vilken japanska företag inte gick in på den europeiska marknaden och europeiska företag inte gick in på den japanska marknaden.

21 Det rör sig om ABB Ltd.

22 Se, i detta avseende, även kommissionens pressmeddelande IP/07/80 av den 24 januari 2007.

23 Talan om ogiltigförklaring, som väcktes av tyska Siemens AG mot kommissionens beslut, ogillades genom domstolens dom av den 3 mars 2011 i mål T-110/07, Siemens mot kommissionen (REU 2011, s. II-477). Siemens AG Österreich m.fl. hade marginell framgång med sin talan om ogiltigförklaring avseende varaktigheten av överträdelsen och bötesbeloppet. Se domstolens dom av den 3 mars 2011 i de förenade målen T-122/07– T-124/07, Siemens m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II-793). AREVA m.fl. hade också enbart marginell framgång med sin talan om ogiltigförklaring, vilken enbart ledde till en viss nedsättning av det bötesbelopp som hade utdömts (se domstolens dom av den 3 mars 2011 i de förenade målen T-117/07–T-121/07, AREVA m.fl. mot kommissionen, REU 2011, s. II-633). Samtliga ovannämnda domar har överklagats till domstolen, se målen C-231/11 P, kommissionen mot Siemens m.fl., C-232/11 P, Siemens Transmission & Distribution mot kommissionen, C-233/11 P Siemens Transmission & Distribution mot kommissionen, C-239/11 P, Siemens mot kommissionen, C-247/11 P, Areva mot kommissionen m.fl. och C-253/11 P Alstom m.fl. mot kommissionen. Talan om ogiltigförklaring i andra mål som var anhängiggjorda vid tribunalen vid tidpunkten för det muntliga sammanträdet i domstolen i förevarande mål har delvis varit framgångsrika, delvis ogillats. Se tribunalens dom av den 12 juli 2011 i mål T-112/07, Hitachi m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II-3871), T-113/07, Toshiba mot kommissionen (REU 2011, s. II-3981), i mål T-132/07, Fuji Electric Holdings m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II-4091), och i mål T-133/07, Mitsubishi Electric mot kommissionen (REU 2011, s. II-4219).

24 Ärendenummer S 222/06-3113/2007/710.

25 Ärendenummer R 059-070, 075-078/2007/01-08115/2007/310.

26 För perioden fram till den 30 juni 2001 fastställdes ett åsidosättande av artikel 3 i lag nr 63/1991 och för perioden den 1 juli 1991 - 3 mars 2004 ett åsidosättande av artikel 3.1 i lag nr 143/2001.

27 Det rör sig återigen om ABB Ltd.

28 Det högsta bötesbeloppet uppgick till 107248000 CZK.

29 Krajský soud v Brně.

30 Ärendenummer 62 Ca 22/2007-489.

31 Nejvyšší správní soud.

32 Domen ovan i fotnot 3.

33 Ärende nr 93/2008-920.

34 Artikel 110.3 i lag nr 150/2002, Förvaltningsprocesslagen (Zákon č. 150/2002 Sb., soudní řád správní).

35 Ärendenummer 62 Ca 22/2007-124.

36 För bolagen Fuji Electric Holdings Co. och Fuji Electric Systems Co. Ltd. har muntliga och skriftliga yttranden ingetts gemensamt.

37 För bolagen Hitachi Ltd., Hitachi Europe Ltd. och Japan AE Power Systems Corporation har muntliga och skriftliga yttranden ingetts gemensamt.

38 Enbart det tyska bolaget Siemens AG ingav en interventionsinlaga. I det muntliga förfarandet företräddes detta bolag gemensamt med Siemens Transmission & Distribution SA och Nuova Magrini Galileo SA.

39 Engelska: European Competition Network (ECN).

40 Dom av den 10 januari 2006 i mål C-302/04, Ynos (REG 2006, s. I-371), punkterna 35–37. Se, för ett liknande resonemang, senast beslut av den 11 maj 2011 i mål C-32/10, Semerdzhiev (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 25.

41 Se, i detta avseende, ovan punkt 30 i detta förslag till avgörande.

42 Dom av den 5 oktober 2010 i mål C-173/09, Elchinov (REU 2011, s. I-8889), framför allt punkterna 24, 25, 27, 30 och 32.

43 Fördraget undertecknades den 2 oktober 1997 och trädde i kraft den 1 maj 1999

44 Den hänskjutande domstolen och vissa intervenienter har redan inom ramen för den första tolkningsfrågan yttrat sig över artikel 11.6 i förordning nr 1/2003 och även över principen ne bis in idem. Jag anser emellertid att det inte är nödvändigt att undersöka dessa båda aspekter och hänvisar i detta avseende därför enbart till min argumentation avseende den andra tolkningsfrågan (se nedan punkterna 69–147 i detta förslag till avgörande).

45 Klassificeringen som en enda, fortlöpande, överträdelse grundar sig på såväl kommissionens beslut som beslutet från den tjeckiska konkurrensmyndigheten. I den mån som Högsta förvaltningsdomstolen i Tjeckien utgår från att det rör sig om två separata överträdelser av konkurrenslagstiftningen, beroende på om det rör sig om perioden före eller efter den 1 maj 2004, rör det sig enbart om en avvikande rättslig bedömning av en enhetlig händelse.

46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 1982 i mål 21/81, Bout (REG 1982, s. 381), punkt 13, av den 22 december 2010 i mål C-120/08, Bayerischer Brauerbund (REU 2010, s. I-13393), punkterna 40 och 41, och av den 24 mars 2011 i mål C-369/09 P, ISD Polska m.fl. (REU 2011, s. I-2011), punkt 98.

47 Dom av den 12 november 1981 i de förenade målen 212/80-217/80, Meridionale Industria Salumi m.fl. (Salumi) (REG 1981, s. 2735), punkt 9, av den 7 september 1999 i mål C-61/98, De Haan (REG 1999, s. I-5003), punkt 13, och av den 14 februari 2008 i mål C-450/06, Varec (REG 2008, s. I-581), punkt 27.

48 Avseende klassificeringen av artikel 11.6 i förordning nr 1/2003 som handläggningsregel, se nedan punkt 73 i detta förslag till avgörande.

49 Domen i målet Bayerischer Brauerbund (ovan fotnot 46), punkt 41.

50 Dom av den 5 december 1973 i mål 143/73, SOPAD (REG 1973, s. 1433), punkt 8, av den 29 januari 2002 i mål C-162/00, Pokrzeptowicz-Meyer (REG 2002, s. I-1049), punkt 50, och av den 6 juli 2010 i mål C-428/08, Monsanto Technology (REU 2010, s. I-6765), punkt 66, samt domen i målet Bayerischer Brauerbund (ovan fotnot 46), punkt 41.

51 Det räcker att kartellen kan ge upphov till sådana verkningar (dom av den 4 juni 2009 i mål C-8/08, T-Mobile Netherlands m.fl., REG 2009, s. I-4529, punkterna 38, 39 och 43. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 2008 i mål C-209/07, Beef Industry Development Society och Barry Brothers, REG 2008, s. I-8637, framför allt punkterna 16 och 17, och av den 6 oktober 2009 i de förenade målen C-501/06 P, C-513/06 P, C-515/06 P och C-519/06 P, GlaxoSmithKline Services mot kommissionen, REG 2009, s. I-9291, punkterna 55 och 63).

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 februari 1971 i mål 40/70, Sirena (REG 1971, s. 69; svensk specialutgåva, volym 1, s. 541), punkt 12, avseende artikel 85 i EEG-fördraget.

53 Domarna i målen Bout (ovan fotnot 46), punkt 13, Salumi (ovan fotnot 47), punkt 9, Pokrzeptowicz-Meyer (ovan fotnot 50), punkt 49, Bayerischer Brauerbund (ovan fotnot 46), punkt 40, och ISD Polska m.fl. (ovan fotnot 46), punkt 98.

54 Se, i detta avseende, senast mitt förslag till avgörande av den 14 april 2011 i mål C-109/10 P, Solvay mot kommissionen, anhängigt vid domstolen, punkt 329, och mål C-110/10 P, anhängigt vid domstolen, punkt 170 och där angiven rättspraxis.

55 Detta har även anförts av Hitachi i dess interventionsinlaga.

56 Artikel 3.1 och 3.2 i lagen om skydd för konkurrens, inledningsvis i dess lydelse enligt lag 63/1991 Sb. och därefter i dess lydelse enligt lag. 143/2001 Sb.

57 Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tjeckien, å andra sidan (EGT L 360, 1994, s. 2), som undertecknades i Luxemburg den 4 oktober 1993 och trädde i kraft den 1 februari 1995.

58 Förordning nr 1/2003 ska enligt artikel 45.2 tillämpas från och med den 1 maj 2004.

59 Domen i målet Walt Wilhelm (ovan fotnot 3), punkterna 4 och 6.

60 Dom av den 3 maj 2005 i de förenade målen C-387/02, C-391/02 och C-403/02, Berlusconi m.fl. (REG 2005, s. I-3565), punkterna 68 och 69, av den 11 mars 2008 i mål C-420/06, Jager (REG 2008, s. I-1315), punkt 59, och av den 28 april 2011 i mål C-61/11 PPU, El Dridi (REU 2011, s. I-3015), punkt 61.

61 Härvid ska de allmänna principerna i unionsrätten beaktas, särskilt proportionalitetsprincipen.

62 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande av den 14 oktober 2004 i målet Berlusconi m.fl. (ovan fotnot 60), punkterna 159 och 160.

63 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet Berlusconi m.fl. (ovan fotnot 60), punkt 161.

64 Se, i detta avseende, nedan punkterna 69–147 i detta förslag till avgörande.

65 Dom av den 17 oktober 1989 i de förenade målen 97/87-99/87, Dow Chemical Ibérica m.fl. mot kommissionen (Dow Chemical Ibérica) (REG 1989, s. 3165; svensk specialutgåva, volym 10, s. 165), framför allt punkterna 62 och 63.

66 Se punkterna 42 och 44 i detta förslag till avgörande.

67 I sitt förslag till avgörande av den 21 februari 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 21 september 1989 (REG 1989, s. 2859, s. 2875), som är nära förbundet med domen i målet Dow Chemical Ibérica, påpekade generaladvokaten Mischo att klagandena i målet Dow Chemical Ibérica inte ifrågasatte kommissionens behörighet att beivra dess handlingar perioden före [medlemsstatens] anslutning i den mån som de gav eller fortfarande ger upphov till konkurrensbegränsande verkningar inom den gemensamma marknaden (punkt 213). Generaladvokaten påpekade dessutom att de undersökningar som kommissionen gjorde hos de spanska företagen efter Spaniens anslutning också syftade till att skaffa bevisning mot företag som är etablerade i andra medlemsstater (punkt 215). Generaladvokaten anförde dessutom att undersökningarna naturligtvis enbart kan avse faktiska omständigheter som redan ägt rum även om det ifrågasatta beteendet möjligen fortsätter i framtiden (punkt 216).

68 Generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande av den 29 juni 2006 i mål C-238/05, Asnef-Equifax och Administración del Estado (REG 2006, s. I-11125), punkterna 28 och 29.

69 Se punkterna 42 och 44 i detta förslag till avgörande.

70 I punkt 29 i sitt förslag till avgörande (ovan fotnot 68) har generaladvokaten Geelhoed påpekat att [d]en aktuella situationen regleras av artikel 3 i förordning nr 1/2003. Generaladvokaten har med avseende på framtida verkningar anfört att det beslut som ska fattas (med beaktande av artikel 3 i förordning nr 1/2003) kommer att påverka det föreslagna registrets funktion.

71 Dom av den 26 september 1996 i mål C-43/95, Data Delecta och Forsberg (REG 1996, s. I-4661), av den 2 oktober 1997 i mål C-122/96, Saldanha och MTS (REG 1997, s. I-5325), punkt 14, av den 1 juni 1999 i mål C-302/97, Konle (REG 1999, s. I-3099, av den 7 september 1999 i mål C-355/97, Beck och Bergdorf (REG 1999, s. I-4977, av den 30 november 2000 i mål C-195/98, Österreichischer Gewerkschaftsbund (REG 2000, s. I-10497), punkt 55, och av den 11 januari 2001 i mål C-464/98, Stefan (REG 2001, s. I-173), punkt 21.

72 Domen i målet Saldanha och MTS (ovan fotnot 71), punkt 14 (min kursivering). Se, för ett liknande resonemang, senast dom av den 12 maj 2011 i mål C-391/09, Runevič-Vardyn och Wardyn (REU 2011, s. I-3787), punkt 53, avseende principen om icke-diskriminering av unionsmedborgare. Se även, för ett liknande resonemang, domen i målet Stefan (ovan fotnot 71), enligt vilken artikel 73b i EG-fördraget (numera artikel 63 FEUF) inte var tillämplig i Österrike före anslutningen (punkt 22) och en ogiltig rättshandling inte blir giltig på grund av denna bestämmelse (punkt 25).

73 EUT L 236, 2003, s. 344.

74 Se, i detta avseende, ovan punkt 42 i detta förslag till avgörande.

75 Den 1 maj 2004 blev inte enbart Republiken Tjeckien och nio andra medlemsstater medlemmar i Europeiska unionen, utan från och med denna tidpunkt ska även förordning nr 1/2003 tillämpas enligt artikel 45.2.

76 Detta förfarande enligt kapitel III omfattar framför allt ett förfarande för konstaterande och upphörande av överträdelser mot artikel 81 EG och 82 EG, numera artikel 101 FEUF och 102 FEUF (artikel 7 i förordning nr 1/2003), i slutet av vilket böter kan åläggas (artikel 23 i förordning nr 1/2003.

77 Skäl 17 första meningen i förordning nr 1/2003.

78 För att inleda förfarandet måste kommissionen anta en rättsakt i vilken kommissionens avsikt att fatta ett beslut enligt kapitel III i förordning nr 1/2003 kommer till uttryck (se, för ett liknande resonemang, avseende det tidigare rättsläget dom av den 6 februari 1973 i mål 48/72, Brasserie de Haecht. REG 1973, s. 77, punkt 16; svensk specialutgåva, volym 2, s. 67). I förevarande fall antogs denna rättsakt den 20 april 2006 (se ovan punkt 19 i detta förslag till avgörande). Tidigare utredningsåtgärder kan i strid med vad som har hävdats av vissa intervenienter inte likställas med ett formellt inledande av förfarandet.

79 Enligt punkt 51 i tillkännagivandet om nätverket fråntas medlemsstaternas konkurrensmyndigheter sin behörighet att tillämpa artiklarna 81 EG och 82 EG, vilket innebär att de nationella konkurrensmyndigheterna inte får ingripa på samma rättsliga grund. I punkt 53 i tillkännagivandet om nätverket anges att när kommissionen har inlett ett förfarande, så får de nationella konkurrensmyndigheterna inte längre inleda ett eget förfarande i syfte att tillämpa artiklarna 81 EG och 82 EG.

80 Se, för ett liknande resonemang, fast rättspraxis, till exempel dom av den 17 november 1983 i mål 292/82, Merck (REG 1983, s. 3781), punkt 12, av den 19 november 2009 i de förenade målen C-402/07 och C-432/07, Sturgeon m.fl. (REG 2009, s. I-10923), punkt 41, och av den 7 oktober 2010 i mål C-162/09, Lassal (REU 2010, s. I-9217), punkt 49.

81 Dom av den 3 maj 2011 i mål C-375/09, Tele 2 Polska (REU 2011, s. I-3055), punkt 33.

82 De delar av den nationella konkurrensrätten som fortfarande är tillämpliga anges i artikel 3.2 och 3.3 i förordning nr 1/2003, som förklaras utförligt i skälen 8 och 9 i nämnda förordning.

83 I det följande kommer jag enbart att redogöra för sambandet mellan artikel 81 EG (artikel 101 FEUF) och motsvarande nationella bestämmelser. Artikel 82 EG (artikel 102 FEUF) kommer inte att behandlas särskilt i förevarande fall.

84 Om kommissionen till exempel avslår ett klagomål som framställts av tredje man i brist på unionsintresse så står det de nationella konkurrensmyndigheterna fritt att pröva fallet och på detta tillämpa artikel 81 EG och 82 EG (numera artikel 101 FEUF och artikel 102 FEUF) samt i förekommande fall tillämpa nationell kartellagstiftning, varvid artikel 3 i förordning nr 1/2003 ska beaktas.

85 Domen i målet Walt Wilhelm (ovan fotnot 3), punkt 3 sista meningen, dom av den 9 september 2003 i mål C-137/00, Milk Marque och National Farmers' Union (REG 2003, s. I-7975), punkt 61, och av den 13 juli 2006 i de förenade målen C-295/04-C-298/04, Manfredi m.fl. (REG 2006, s. I-6619), punkt 38.

86 Enligt kommissionens ursprungliga förslag hade artikel 3 i förordning nr 1/2003 följande ordalydelse: Om ett sådant avtal, beslut eller samordnat förfarande som avses i artikel [81EG] eller ett sådant missbruk av en dominerande ställning som avses i artikel [82 EG] kan påverka handeln mellan medlemsstater, gäller [unionens] konkurrensrätt och inte nationell konkurrensrätt. (Förslag KOM(2000) 582 slutlig, EGT C 365 E, 2000, s. 284).

87 Se, för ett liknande resonemang, skäl 9 första meningen i förordning nr 1/2003, i vilken det talas om att skydda konkurrensen på marknaden.

88 Domen i målet Walt Wilhelm (ovan fotnot 3), punkt 3. Se dessutom dom av den 10 juli 1980 i de förenade målen 253/78 och 1/79-3/79, Giry och Guerlain m.fl. (REG 1980, s. 2327), punkt 15, av den 16 juli 1992 i mål C-67/91, Asociación Española de Banca Privada m.fl. (REG 1992, s. I-4785; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-87), punkt 11, och av den 26 november 1998 i mål C-7/97, Bronner (REG 1998, s. I-7791), punkt 19, samt domarna i målen Milk Marque och National Farmers’ Union (ovan fotnot 85), punkt 61, och Manfredi m.fl. (ovan fotnot 85), punkt 38.

89 Dom av den 1 oktober 2009 i mål C-505/07, Compañía Española de Comercialización de Aceite (REG 2009, s. I-8963), punkt 52.

90 Domen i målet Manfredi m.fl. (ovan fotnot 85), punkt 38, i vilken domstolen på nytt bekräftade domstolens rättspraxis i domen i målet Walt Wilhelm, meddelades efter ikraftträdandet av förordning nr 1/2003 och avsåg också faktiska omständigheter som hade ägt rum före reformen. Generaladvokaten Geelhoed har i sitt förslag till avgörande av den 19 januari 2006 i mål C-308/04 P, SGL Carbon mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 29 juni 2006 (REG 2006, s. I-5977), fotnot 23, intagit en annan inställning vad gäller den fortsatta giltigheten av den rättspraxis som utvecklats i domen i målet Walt Wilhelm. Det rör sig emellertid om en kommentar som gjorts i förbigående i en fotnot som inte har motiverats närmare.

91 I tillkännagivandet om nätverket utgås det i punkterna 12 och 14 från att upp till tre nationella konkurrensmyndigheter kan handlägga samma ärende samtidigt.

92 I den europeiska koncentrationskontrollen tillämpas aldrig nationell lagstiftning när unionsrätten är tillämplig. Dessutom får unionsrätten enbart tillämpas av kommissionen (principen om unionens dubbla exklusiva behörighet). Se i detta avseende artikel 21.2 och 21.3 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 24, s. 1).

93 Skälen 8, 17 och 22 i förordning nr 1/2003. Se även dom av den 7 december 2010 i mål C-439/08, VEBIC (REU 2010, s. I-12471), punkt 19, och av den 14 juni 2011 i mål C-360/09, Pfleiderer REU 2011, s. I-5161), punkt 19.

94 Skäl 15 i förordning nr 1/2003, dessutom skäl 8 första meningen och skäl 17. Se vidare dom av den 11 juni 2009 i mål C-429/07, X (REG 2009, s. I-4833), punkterna 20 och 21, och domen i målet Tele 2 Polska (ovan fotnot 81), punkt 26, i vilken det också påpekas att det genom förordning nr 1/2003, i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av konkurrensreglerna i medlemsstaterna, har införts ett samarbete mellan kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter, som en del av den allmänna principen om lojalt samarbete.

95 Därmed kodifieras i artikel 16.2 i förordning nr 1/2003 enbart tidigare rättspraxis. Se dom av den 28 februari 1991 i mål C-234/89, Delimitis (REG 1991, s. I-935; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-65), punkt 47, och av den 29 april 2004 i mål C-418/01, IMS Health (REG 2004, s. I-5039), punkt 19.

96 Tolkningen av en bestämmelse får inte leda till att bestämmelsens klara och precisa lydelse blir helt betydelselös (dom av den 26 oktober 2006 i mål C-199/05, Europeiska gemenskapen, REG 2006, s. I-10485, punkt 42, och av den 22 mars 2007 i mål C-437/04, kommissionen mot Belgien, REG 2007, s. I-2513, punkt 56 i slutet).

97 Såsom anges i skäl 14 i förordning nr 1/2003 antas beslut enligt artikel 10 i denna förordning enbart i undantagsfall, när det allmänna [unions]intresset kräver det.

98 Skäl 34 i förordning nr 1/2003.

99 Se skälen 8 och 34 i förordning nr 1/2003 samt skälen 1, 5 och 6 i nämnda förordning.

100 Skälen 17 och 22 i förordning nr 1/2003.

101 Se, i detta avseende, redan nämnda artikel 16.2 i förordning nr 1/2003.

102 Se, i detta avseende, min redogörelse beträffande den första frågan (punkterna 37–68 i detta förslag till avgörande).

103 Skäl 8 i förordning nr 1/2003.

104 Skäl 9 första meningen i förordning nr 1/2003 (se, för ett liknande resonemang, även skäl 25).

105 Fast rättspraxis, se dom av den 5 maj 1966 i de förenade målen 18/65 och 35/65, Gutmann mot Europeiska atomenergigemenskapens kommission (REG 1966, s. 154, s. 178), av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P, C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (LVM) (REG 2002, s. I-8375), punkt 59, och av den 29 juni 2006 i mål C-289/04 P, Showa Denko mot kommissionen (Showa Denko) (REG 2006, s. I-5859), punkt 50.

106 Se förklaringar avseende artikel 50 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17, s. 31). Den gränsöverskridande karaktären hos det unionsrättsliga förbudet för dubbla påföljder framgår särskilt klart av artikel 54 i tillämpningskonventionen (se bland annat dom av den 11 december 2008 i mål C-297/07, Bourquain (REG 2008, s. I-9425).

107 Avseende den straffliknande karaktären, se hänvisningar ovan i fotnot 54.

108 Fast rättspraxis, se domen i målet LVM (ovan fotnot 105), punkt 59, dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (Aalborg Portland) (REG 2004, s. I-123), punkterna 338–340), och domen i målet Showa Denko (ovan fotnot 105), punkt 50.

109 Avseende tolkningen av artikel 51.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, se bland annat generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 5 april 2011 i det anhängiggjorda målet C-108/10, Scattolon, där domstolen meddelade dom den 6 september 2011 (REU 2011, s. I-7491), punkterna 116–120.

110 Se punkterna 42 och 44 i detta förslag till avgörande.

111 Skäl 15 i förordning nr 1/2003.

112 Se, i detta avseende, bland annat Grönbok om behörighetskonflikter och ne bis in idem-principen i straffrättsliga förfaranden, som lades fram av kommissionen den 23 december 2005 (KOM(2005) 696 slutlig), bland annat de inledande anmärkningarna i avdelning 1 (Bakgrund).

113 Det är först sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 som stadgan om grundläggande rättigheter ska ha samma rättsliga värde som fördragen (artikel 6.1 första meningen FEU).

114 Se bland annat dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 37, och av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 3. Se även mitt förslag till avgörande av den 8 september 2005 i mål C-540/03, parlamentet mot rådet, punkt 108, och av den 29 april 2010 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl., där domstolen meddelade dom den 14 september 2010 (REU 2010, s. I-8301), fotnot 36.

115 Skäl 37 i förordning nr 1/2003.

116 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2006 i mål C-436/04, Van Esbroeck (REG 2006, s. I-2333), punkterna 21–24.

117 Domen i målet LVM (ovan fotnot 105), punkt 59.

118 Domen i målet Aalborg Portland (ovan fotnot 108), punkt 338.

119 Domen i målet Aalborg Portland (ovan fotnot 108), punkt 338.

120 Domen i målet Showa Denko (ovan fotnot 105), framför allt punkterna 52–56, samt dom av den 29 juni 2006 i mål C-308/04 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2006, s. I-5977), punkterna 28–32, och av den 10 maj 2007 i mål C-328/05 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2007, s. I-3921), punkterna 24–30.

121 Domen i målet Gutmann mot Europeiska atomenergigemenskapens kommission (ovan fotnot 105), s. 178.

122 Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet (tillämpningskonventionen) undertecknat i Schengen den 19 juni 1990 (EGT L 239, 2000, s. 19).

123 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1).

124 Domen i målet Van Esbroeck (ovan fotnot 116), punkt 32.

125 Domen i målet Van Esbroeck (ovan fotnot 116), punkterna 27, 32 och 36, dom av den 28 september 2006 i mål C-467/04 Gasparini m.fl. (REG 2006, s. I-9199), punkt 54, av den 28 september 2006 i mål C-150/05, Van Straaten (REG 2006, s. I-9327), punkterna 41, 47 och 48, av den 18 juli 2007 i mål C-367/05, Kraaijenbrink (REG 2007, s. I-6619), punkterna 26 och 28, och av den 16 november 2010 i mål C-261/09, Mantello (REU 2010, s. I-11477), punkt 39.

126 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande av den 15 juni 2006 i målet Gasparini m.fl. (ovan fotnot 125), punkt 156.

127 Domen i målet Van Esbroeck (ovan fotnot 116), punkterna 33–35. Se dessutom domarna i de ovan i fotnot 125 nämnda målen Gasparini m.fl., punkt 27, och Van Straaten, punkterna 45–47, 57 och 58, samt dom av den 18 juli 2007 i mål C-288/05, Kretzinger (REG 2007, s. I-6441), punkt 33.

128 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen), undertecknad i Rom den 4 november 1950.

129 Fyra EU-länder (Belgien, Tyskland, Nederländerna och Förenade kungariket) har hittills inte ratificerat protokoll nr 7 till Europakonventionen.

130 Artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

131 Domen i målet LVM (ovan fotnot 105), punkt 59, och domen i målet Showa Denko (ovan fotnot 105), punkt 50.

132 Artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.3 första meningen i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

133 Europadomstolens dom av den 10 februari 2009 i målet Zolotukhin mot Ryssland (stora avdelningen), vilken ännu inte har publicerats i Recueil des arrêts et décisions (nr 14939/03, § 82): … l’article 4 du Protocole n° 7 doit être compris comme interdisant de poursuivre ou de juger une personne pour une seconde infraction pour autant que celle-ci a pour origine des faits identiques ou des faits qui sont en substance les mêmes.

134 Domen i målet Zolotukhin mot Ryssland (ovan fotnot 133), 81 §.

135 Europadomstolen hänför sig framför allt till domarna i målen Van Esbroeck (ovan fotnot 116) och Kraaijenbrink (ovan fotnot 125), vilka återges i utdrag i domen i målet Zolotukhin mot Ryssland (ovan fotnot 133), 37 och 38 §§.

136 I Europadomstolens dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland (stora avdelningen), Recueil des arrêts et décisions 2006-XIV (nr 73053/01 43 §), avseende artikel 6 i Europakonventionen fastställde Europadomstolen att konkurrensrätten inte hör till den klassiska straffrätten, och Europadomstolen har utgått från att de straffrättsliga garantier som följer av artikel 6.1 i Europakonventionen utanför straffrättens hårda kärna inte nödvändigtvis måste tillämpas strikt. Någon liknande argumentation som skulle kunna tyda på att konkurrensrätten har en särställning även med avseende på principen ne bis in idem har emellertid inte framförts i domen i målet Zolotukhin mot Ryssland (ovan fotnot 133).

137 I domen i målet Zolotukhin mot Ryssland (ovan fotnot 133), 36 §, återges den del i domen i målet Aalborg Portland (ovan fotnot 108), punkt 338, i vilken det talas om att det är en och samma rättighet som skyddas.

138 Europadomstolen har i domen i målet Zolotukhin mot Ryssland (ovan fotnot 133), 84 § även erkänt kravet på att det är fråga om en och samma regelöverträdare. Den har hänfört sig till samtliga konkreta omständigheter som avser samma gärningsman vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas i tid eller rum (un ensemble de circonstances factuelles concrètes impliquant le même contrevenant et indissociablement liées entre elles dans le temps et l’espace) (min kursivering).

139 Se, i detta avseende, punkterna 125–134 i detta förslag till avgörande, framför allt punkterna 131–133.

140 Se ovan punkt 20 i detta förslag till avgörande.

141 Se ovan punkterna 23 och 24 i detta förslag till avgörande.

142 Med område avses inte här den geografiskt relevanta marknaden i den mening som avses i konkurrensbedömningen, utan det territorium inom vilket beteendet har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen.

143 Dom av den 14 december 1972 i mål 7/72, Boehringer mot kommissionen (REG 1972, s. 1281; svensk specialutgåva, volym 2, s. 61), punkt 6. För ett liknande resonemang, se dom av den 27 september 1988 i de förenade målen 89/85, 104/85, 114/85, 116/85, 117/85 och 125/85-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 5193; svensk specialutgåva, volym 9, s. 651), punkt 16.

144 På detta sätt kan även dom av den 18 maj 2006 i mål C-397/03 P, Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients mot kommissionen (Archer Daniels Midland) (REG 2006, s. I-4429), punkterna 68 och 69, jämförda med punkt 64, tolkas. I denna dom slog domstolen fast att gärningarna inte är identiska (punkt 69) när de sanktionsåtgärder för genomförande och verkningar av en kartell vidtas på olika marknader (punkt 69) eller territorier (punkt 66). I det fallet rörde det sig å ena sidan om ett tredjeland och å andra sidan om den dåtida Europeiska gemenskapens territorium.

145 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Showa Denko (ovan fotnot 105), punkt 54.

146 Se åter domen i målet Archer Daniels Midland (ovan fotnot 144), punkterna 68 och 69.

147 Fast rättspraxis, se bland annat dom av den 15 november 1979 i mål 36/79, Denkavit Futtermittel (REG 1979, s. 3439), punkt 12, av den 19 januari 2006 i mål C-265/04, Bouanich (REG 2006, s. I-923), punkt 54, av den 8 september 2010 i mål C-409/06, Winner Wetten (REU 2010, s. I-8015), punkt 41, och av den 8.september 2010 i de förenade målen C-316/07, C-358/07, C-359/07, C-360/07, C-409/07 och C-410/07, Stoß m.fl. (REU 2010, s. I-8069), punkt 62.

148 Fast rättspraxis, se dom av den 1 juli 2008 i mål C-49/07, MOTOE (REG 2008, s. I-4863), punkt 30, av den 11 september 2008 i mål C-279/06, CEPSA (REG 2008, s. I-6681), punkt 31, och av den 2 december 2009 i mål C-358/08, Aventis Pasteur (REG 2009, s. I-11305), punkt 50.

149 Kommissionen har i skäl 478 i sitt beslut anfört att ”överträdelsen i vart fall omfattade hela EES-området. (the infringement covered at least the whole territory of the EEA).

150 Se bland annat skälen 2, 218, 248 och 300 i kommissionens beslut. Se dessutom artikel 1 i kommissionens beslut, i vilket ingående av avtal och deltagande i samordnade förfaranden inom EES-området fastställts utgöra överträdelser.

151 Skäl 218 i kommissionens beslut, se, för ett liknande resonemang, skälen 321 och 322.

152 Se framför allt skälen 478, 481 och 482 i kommissionens beslut.

153 Domen i målet Archer Daniels Midland (ovan fotnot 144), punkterna 73 och 74.

154 Skäl 478 i kommissionens beslut.

155 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2006 i mål C-65/04, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2006, s. I-2239), punkt 27.

156 Se, i detta avseende, min argumentation avseende den första tolkningsfrågan (punkterna 37–68 i detta förslag till avgörande). Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 28 april 2010 i de förenade målen T-456/05 och T-457/05, Gütermann mot kommissionen (REU 2010, s. II-1443), punkt 40.

157 Dom i de förenade målen Sturgeon m.fl. (ovan fotnot 80), punkt 47. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2001 i mål C-403/99, Italien mot kommissionen (REG 2001, s. I-6883), punkt 37.

158 Dom av den 13 december 1983 i mål 218/82, kommissionen mot rådet (REG 1983, s. 4063), punkt 15, av den 29 juni 1995 i mål C-135/93, Spanien mot kommissionen (REG 1995, s. I-1651), punkt 37, och av den 26 juni 2007 i mål C-305/05, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl. (REG 2007, s. I-5305), punkt 28.

159 Om det ändå skulle visa sig att den tjeckiska konkurrensmyndigheten även ålagt påföljder för perioden efter den 1 maj 2004 så föreligger idem enbart i denna del, det vill säga enbart för de konkurrensbegränsande verkningarna av kartellen i Republiken Tjeckien efter det att den staten blivit medlem i Europeiska unionen.