Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 7 september 2010

1 Originalspråk: slovenska.

2 EUT L 155, s. 9.

3 Till följd av ikraftträdandet av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, undertecknat i Lissabon den 13 december 2007 (EUT C 306, 2007, s. 1), vilket trädde i kraft den 1 december 2009, regleras förfarandet för förhandsavgöranden av artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF).

4 Talan i mål T-329/08, AJD Tuna mot kommissionen, väckt den 12 augusti 2008.

5 Talan i mål T-305/08, Italien mot kommissionen, väckt den 11 augusti 2008.

6 Se förstainstansrättens (numera tribunalen) beslut av den 30 november 2009 i de förenade målen T-313/08–T-318/08 och T-320/08–T-328/08, Veromar di Tudisco Alfio & Salvatore m.fl. mot kommissionen.

7 EGT L 261, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118.

8 EGT L 358, s. 59.

9 Konventionstexten har offentliggjorts i EGT L 162, 1986, s. 34, svensk specialutgåva, område 11, volym 11, s. 262.

10 Artikel 3.1 i konventionen för bevarande av tonfisk.

11 Artikel 8.1 a i konventionen för bevarande av tonfisk.

12 EGT L 162, s. 33; svensk specialutgåva, område 11, volym 11, s. 261.

13 EUT L 340, s. 8.

14 EUT L 19, s. 1.

15 EUT L 134, s. 11.

16 Kommissionen har därvid hänvisat till dom av den 25 oktober 2001 i mål C-120/99, Italien mot rådet (REG 2001, s. I-7997), punkterna 28 och 29.

17 Angående hotet för blåfenad tonfisk, se exempelvis FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations publikation, som gavs ut år 1995, Examen de la situation mondiale des espèces de grands migrateurs et des stocks chevauchants, FAO document technique sur les pêches 337, 1995, s. 36.

18 Se exempelvis publikationen Biodiversity: My Hotel in Action: A Guide to Sustainable Use of Biological Resources, International Union for Conservation of Nature, Gland, 2008, s. 64, och Deere, C., Net Gains: Linking Fisheries Management, International Trade and Sustainable Development, IUCN, Washington, 2000, s. 37. Se även Barnosky, A.D., Heatstroke: Nature in an Age of Global Warming, Island Press, Washington, 2009, s. 50, och Lévêque, C., La biodiversité au quotidien: Le développement durable à l’épreuve des faits, Éditions Quae, Versailles, 2008, s. 173.

19 Det ska tilläggas att det i doktrinen även har påpekats att blåfenad tonfisk är klart överexploaterad och att det skulle krävas åtminstone en 25-procentig minskning av dödligheten hos denna fiskart. Se Markus, T., European fisheries law: from promotion to management, Europa Law Publishing, Groningen, 2009, s. 13.

20 Se skäl 3 i förordning nr 1559/2007.

21 Se artikel 3 i förordning nr 1559/2007.

22 Enligt artikel 5.1 och 5.2 i förordning nr 1559/2007 är fiske efter blåfenad tonfisk med stora pelagiska långrevsfartyg över 24 meter och snörpvadsfartyg förbjudet i östra Atlanten och Medelhavet under perioden den 1 juli till den 31 december.

23 Se artikel 7 i förordning nr 1559/2007.

24 Se artikel 17 i förordning nr 1559/2007.

25 Det ska tilläggas att den andra frågan avser huruvida motiveringen till förordning nr 530/2008 är lämplig såvitt avser den rättsliga grunden (artikel 7.1 i förordning nr 2371/2002). Före bedömningen av huruvida förordningens motivering är lämplig, ska det dock undersökas huruvida artikel 7.1 i förordning nr 2371/2002 utgör en relevant rättslig grund för antagandet av förordning nr 530/2008.

26 Det ska i det avseendet tilläggas att det följer av rättspraxis att motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är välgrundad, vilken ska hänföras till frågan huruvida grunden för den omtvistade rättsakten är lagenlig. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2002 i mål C-113/00, Spanien mot kommissionen (REG 2002, s. I-7601), punkt 47, och av den 5 mars 2009 i mål C-479/07, Frankrike mot rådet, punkt 50, punkt 50.

27 EUT L 97, s. 31.

28 Kommissionens förordning (EG) nr 1037/2005 av den 1 juli 2005 om vidtagande av nödåtgärder för skydd och återhämtning av ansjovisbeståndet i ICES-delområde VIII (EUT L 171, s. 24). Jag vill tillägga att kommissionen fram till i dag inte bara har vidtagit åtgärder som förbjuder fiske efter en viss art, utan även åtgärder för bevarande av marina ekosystem, exempelvis korallrev. Se i det avseendet exempelvis kommissionens förordning (EG) nr 1475/2003 av den 20 augusti 2003 om skydd av djuphavskorallrev mot effekterna av trålning i ett område nordväst om Skottland (EUT L 211, s. 14) och kommissionens förordning (EG) nr 263/2004 av den 16 februari 2004 om sex månaders förlängning av tillämpningsperioden för förordning (EG) nr 1475/2003 om skydd av djuphavskorallrev mot effekterna av trålning i ett område nordväst om Skottland (EUT L 46, s. 11).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-881), punkt 18, av den 19 februari 1998 i mål C-4/96, NIFPO och Northern Ireland Fishermen’s Federation (REG 1998, s. I-681), punkterna 41 och 42, av den 5 oktober 1999 i mål C-179/95, Spanien mot rådet (REG 1999, s. I-6475), punkt 29, av den 25 oktober 2001 i mål C-120/99, Italien mot rådet (REG 2001, s. I-7997), punkt 44, och av den 2 juli 2009 i mål C-343/07, Bavaria och Bavaria Italia (REG 2009, s. I-5491), punkt 84. Se även mitt förslag till avgörande av den 3 mars 2009 i mål C-34/08, Azienda Agricola Disarò Antonio m.fl. (REG 2009, s. I-4023), punkt 47.

30 Se exempelvis dom av den 12 juli 2001 i mål C-189/01, Jippes m.fl. (REG 2001, s. I-5689), punkt 80, av den 9 september 2004 i mål C-304/01, Spanien mot kommissionen (REG 2004, s. I-7655), punkt 23, och av den 23 mars 2006 i mål C-535/03, Unitymark och North Sea Fishermen’s Organisation (REG 2006, s. I-2689), punkt 55.

31 Se exempelvis dom av den 16 december 2008 i mål C-127/07, Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl. (REG 2008, s. I-9895), punkt 58 och där angiven rättspraxis.

32 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den 8 juni 2010 i mål C-58/08, Vodafone m.fl. (REU 2010, s. I-4999), punkt 53, och domen i målet Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl. (ovan fotnot 31).

33 Bilaga 5 till bolaget AJD Tunas skriftliga yttrande: ICCAT Circular 1995/08.

34 Kroatien hade således, vad beträffar de fångster som rapporterats till Iccat, uppnått 98,91 procent av sin kvot, medan Marocko hade uppnått 87,32 procent. Se bilaga 5 till bolaget AJD Tunas skriftliga yttrande: ICCAT Circular 1995/08.

35 Tunisien hade fångat 107,20 procent av sin kvot, medan Libyen hade fångat 105,58 procent.

36 Se Report for biennal period, 2008-09, Part II (2009) – Vol. 2, som finns tillgänglig på webbadressen www.iccat.int/Documents/BienRep/REP_EN_08-09_II_2.pdf.

37 Ibidem, s. 119.

38 Ibidem, s. 120.

39 Ibidem, s. 119. Det ska tilläggas att de potentiella fångsterna fastställs utifrån fiskefartygens kapacitet. I doktrinen framhålls att överfiskning utgör det största problemet inom den gemensamma fiskeripolitiken på grund av fiskefartygens överkapacitet (i förhållande till de tilldelade kvoterna). Se, för ett liknande resonemang, Berg, A., Implementing and Enforcing European Fisheries Law: The Implementation and the Enforcement of the Common Fisheries Policy in the Netherlands and in the United Kingdom, Kluwer, Haag, 1999, s. 38, och Markus, T., a.a. (ovan fotnot 19), s. 13. Se även grönboken Reform av den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2009) 163 slutlig), s. 5, där det påpekas att de europeiska bestånden sedan mer än ett decennium redan är föremål för överfiskning, då fiskeflottorna är alltför många i förhållande till de tillgängliga fiskeresurserna.

40 Se punkt 68 i förevarande förslag till avgörande.

41 Se artikel 2 i förordning nr 2371/2002.

42 Se artikel 3 led i) i förordning nr 2371/2002.

43 Nu, efter Lissabonfördragets ikraftträdande, artikel 296 andra stycket FEUF.

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2000 i mål C-288/96, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-8237), punkt 82, och av den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen (REG 2000, s. I-8855), punkt 65. I doktrinen, se exempelvis Schwarze, J. (utg.), EU-Kommentar, 2:a upplagan, Nomos, Baden-Baden, 2009, s. 1919, punkt 5 och följande punkter.

45 Se exempelvis dom av den 25 oktober 2001 i mål C-120/99, Italien mot rådet (REG 2001, s. I-7997), punkt 29.

46 Se, för ett liknande resonemang, särskilt dom av den 29 februari 1996 i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen (REG 1996, s. I-723), punkt 86, av den 2 april 1998 i mål C-367/95, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I-1719), punkt 63, av den 7 mars 2002 i mål C-310/99, Italien mot kommissionen (REG 2002, s. I-2289), punkt 48, av den 12 december 2002 i mål C-5/01, Belgien mot kommissionen (REG 2002, s. I-11991), punkt 68, och av den 5 mars 2009 i mål C-479/07, Frankrike mot rådet, punkt 49.

47 Se exempelvis dom av den 7 november 2000 i mål C-168/98, Luxemburg mot kommissionen och rådet (REG 2000, s. I-9131), punkt 62, av den 9 september 2003 i mål C-361/01 P, Kik (REG 2003, s. I-8283), punkt 102, och domen i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 30), punkt 51.

48 Ovan fotnot 27.

49 EUT L 171, s. 24.

50 EUT L 247, s. 9.

51 EUT L 211, s. 14.

52 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den 11 mars 1987 i mål 265/85, Van den Bergh en Jurgens mot kommissionen (REG 1987, s. 1155), punkt 44, av den 15 juli 2004 i de förenade målen C-37/02 och C-38/02, Di Lenardo och Dilexport (REG 2004, s. I-6911), punkt 70, av den 10 mars 2005 i mål C-342/03, Spanien mot rådet (REG 2005, s. I-1975), punkt 47, och av den 25 oktober 2007 i mål C-167/06 P, Komninou m.fl. (REG 2007, s. I-141), punkt 63.

53 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis domen i målet Komninou m.fl. (ovan fotnot 52), punkt 63.

54 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den 24 november 2005 i mål C-506/03, Tyskland mot kommissionen (C-506/03), punkt 58, av den 22 juni 2006 i de förenade målen C-182/03 och C-217/03, Belgien och Forum 187 mot kommissionen (REG 2006, s. I-5479), punkt 147, och domen i målet Komninou m.fl. (ovan fotnot 52), punkt 63.

55 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis domen i målet Van den Bergh en Jurgens mot kommissionen (ovan fotnot 52), punkt 44, dom av den 15 april 1997 i mål C-22/94, Irish Farmers Association m.fl. (REG 1997, s. I-1809), punkt 25, och domen i de förenade målen Belgien och Forum 187 mot kommissionen (ovan fotnot 54), punkt 147.

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 2009 i mål C-33/08, Agrana Zucker (REG 2009, s. I-5035), punkt 31, av den 7 september 2006 i mål C-310/04, Spanien mot rådet (REG 2006, s. I-7285), punkt 97, domen i målet Jippes m.fl. (ovan fotnot 30), punkt 81, dom av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni m.fl. (REG 1994, s. I-4863), punkt 41, och av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fl. (REG 1990, s. I-4023), punkt 13.

57 Vad beträffar detta kriterium i tre steg för att bedöma proportionalitetsprincipen, se exempelvis mitt förslag till avgörande av den 21 januari 2010 i mål C-365/08, Agrana Zucker (REU 2010, s. I-4341), punkt 60. Vad beträffar proportionalitetsprincipens uppbyggnad i tre steg, se i doktrinen exempelvis Simon, D., Le contrôle de proportionnalité exercé par la Cour de Justice des Communautés Européennes, Petites affiches, nr 46/2009, s. 17, punkt 20 och följande punkter, de Búrca, G., The Principle of Proportionality and its Application in EC Law, Yearbook of European Law, volym 13 (1993), s. 113, och Van Gerven, W., The Effect of Proportionality on the Actions of Member States of the European Community: National Viewpoints from Continental Europe i Ellis, E., The Principle of Proportionality in the Laws of Europe, Oxford och Portland, 1999, s. 37.

58 Se exempelvis domarna i målen Jippes m.fl. (ovan fotnot 30), punkt 80, Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 30), punkt 23, och Unitymark och North Sea Fishermen’s Organisation (ovan fotnot 30), punkt 55.

59 Se exempelvis domarna i målen Fedesa m.fl. (ovan fotnot 56), punkt 14, Crispoltoni m.fl. (ovan fotnot 56), punkt 42, och Jippes m.fl. (ovan fotnot 30), punkt 82, samt dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 80.

60 Se mitt förslag till avgörande i målet Azienda Agricola Disarò Antonio m.fl. (ovan fotnot 29), punkt 61.

61 Se mitt förslag till avgörande i målet Agrana Zucker (ovan fotnot 57), punkt 64.

62 Se generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande av den 14 juni 2007 i de förenade målen C-5/06 och C-23/06–C-36/06, Zuckerfabrik Jülich m.fl. (REG 2007, s. I-3231), punkt 65.

63 Det ska tilläggas att i domen i målet Vodafone m.fl. (ovan fotnot 32), punkterna 51 och 71, vid bedömningen av giltigheten av en gemenskapsförordning, tillämpade även domstolen – trots gemenskapslagstiftarens stora utrymme för skönsmässig bedömning – metoden att göra proportionalitetsprövningen i tre steg, eftersom den undersökte huruvida åtgärden var lämplig (punkterna 55–60), nödvändig (punkterna 61–68) och proportionerlig i strikt bemärkelse (punkt 69).

64 Se mina förslag till avgöranden i målen Azienda Agricola Disarò Antonio m.fl. (ovan fotnot 29), punkt 63, och Agrana Zucker (ovan fotnot 57), punkt 66.

65 Se mina förslag till avgöranden i målen Azienda Agricola Disarò Antonio m.fl. (ovan fotnot 29), punkt 63, och Agrana Zucker (ovan fotnot 57), punkt 66.

66 Se mina förslag till avgöranden i målen Azienda Agricola Disarò Antonio m.fl. (ovan fotnot 29), punkt 64, och Agrana Zucker (ovan fotnot 57), punkt 70.

67 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 2007 i de förenade målen C-338/04, C-359/04 och C-360/04, Placanica m.fl. (REG 2007, s. I-1891), punkterna 53 och 58, av den 17 juli 2008 i mål C-500/06, Corporación Dermoestética (REG 2008, s. I-5785), punkterna 39 och 40, och av den 10 mars 2009 i mål C-169/07, Hartlauer (REG 2009, s. I-1721), punkt 55, vilka avsåg proportionalitetsprövningen av nationella bestämmelser, men som kan tillämpas analogt även på proportionalitetsprövningen av gemenskapsåtgärder. Se även exempelvis generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 6 maj 2010 i mål C-499/08, Andersen (ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 57 och där angiven rättspraxis.

68 Se mitt förslag till avgörande i målet Azienda Agricola Disarò Antonio m.fl. (ovan fotnot 29), punkt 37.

69 I det avseendet rör det sig visserligen om rättspraxis avseende en talan om ogiltigförklaring, men det är möjligt att analogt överföra denna rättspraxis på bedömningen av en begäran om förhandsavgörande rörande giltigheten av en gemenskapsrättsakt. Se exempelvis dom av den 10 december 2002 i mål C-29/99, kommissionen mot rådet (REG 2002, s. I-11221), punkterna 45 och 46, av den 21 januari 2003 i mål C-378/00, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2003, s. I-937), punkt 30, och av den 30 september 2003 i mål C-239/01, Tyskland mot kommissionen (REG 2003, s. I-10333), punkt 33.

70 Se exempelvis dom av den 31 mars 1998 i de förenade målen C-68/94 och C-30/95, Frankrike mot kommissionen (REG 1998, s. I-1375), punkt 257, och domarna i målen kommissionen mot rådet (ovan fotnot 69), punkt 46, och Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 69), punkt 34.

71 Bland de övriga europeiska staterna avses framför allt Portugal, som med stöd av bilagan till förordning nr 446/2008 tilldelades en kvot på 518,96 ton. De övriga medlemsstater som det hänvisas till i förordning nr 530/2008 tilldelades totalt en kvot på endast 60 ton.

72 Se exempelvis dom av den 17 oktober 1995 i mål C-44/94, Fishermen’s Organisations m.fl. (REG 1995, s. I-3115), punkt 46, av den 30 mars 2006 i de förenade målen C-87/03 och C-100/03, Spanien mot rådet (REG 2006, s. I-2915), punkt 48, av den 19 april 2007 i mål C-134/04, Spanien mot rådet (REG 2007, s. I-54), punkt 28, och av den 8 november 2007 i mål C-141/05, Spanien mot rådet (REG 2007, s. I-9485), punkt 40.

73 Under det muntliga förfarandet hävdade kommissionen att det krävs en viss havstemperatur, nämligen mellan 17 °C och 24 °C, för att det ska finnas blåfenad tonfisk.

74 Se punkt 35 i bilaga 6 till kommissionens skriftliga yttrande.

75 Se Report for biennal period, 2008-09, Part II (2009) – Vol. 2, vilken finns tillgänglig på webbadressen www.iccat.int/Documents/BienRep/REP_EN_08-09_II_2.pdf, s. 125 och 126 (BFT-Table 1. Estimated catches (t) of northern bluefin tuna (Thunnus thynnus) by major area, gear and flag).

76 Frankrikes beräknade fångster för år 2008 uppgick till 253 ton för Atlantområdet och till 2670 ton för Medelhavsområdet, således totalt 2923 ton (se ibidem), vilket utgör 59,72 procent av Frankrikes kvot som för år 2008 uppgick till 4894,19 ton enligt bilagan till förordning nr 446/2008. Italiens beräknade fångster uppgick (i Medelhavet) till 2234 ton (se ibidem), vilket utgör 53,67 procent av Italiens kvot som för år 2008 uppgick till 4162,71 ton enligt bilagan till förordning nr 446/2008.

77 Se punkt 32 i kommissionens skriftliga yttrande.

78 Min kursivering.

79 Se bilaga 6 till kommissionens skriftliga yttrande.

80 Se bilagan till förordning nr 446/2008.

81 Se punkt 31 i kommissionens skriftliga yttrande.

82 Vilket framgår av bilaga 6 till kommissionens skriftliga yttrande.

83 I artikel 5.1 och 5.2 i förordning nr 1559/2007 förbjuds fiske efter blåfenad tonfisk med pelagiska långrevsfartyg över 24 meter och med ringnotsfartyg i östra Atlanten och Medelhavet under perioden den 1 juni till den 31 december.

84 Detta framgår även av de åtgärder som fram till i dag har vidtagits med stöd av artikel 7.1 i förordning nr 3271/2002. Se de åtgärder som nämns i punkt 67 i förevarande förslag till avgörande.

85 I det avseendet rör det sig om fast rättspraxis avseende en talan om ogiltigförklaring, men det är möjligt att analogt överföra denna rättspraxis på bedömningen av en begäran om förhandsavgörande rörande giltigheten av en gemenskapsrättsakt. Se exempelvis domarna i målen kommissionen mot rådet (ovan fotnot 69), punkterna 45 och 46, kommissionen mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 69), punkt 30, och Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 69), punkt 33.

86 Se exempelvis domarna i målen Frankrike m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 70), punkt 257, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 69), punkt 46, och Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 69), punkt 34.

87 Se punkterna 111–114 i förevarande förslag till avgörande.

88 Av bilagan till förordning nr 446/2008 framgår att Portugal tilldelades en kvot på 518,96 ton, medan alla de återstående medlemsstaterna (med undantag av de medlemsstater som det hänvisas till i förordning nr 530/3008) tilldelades en kvot på totalt 60 ton.

89 Dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597), punkterna 18 och 19, av den 15 oktober 1987 i mål 222/86, Heylens m.fl. (REG 1987, s. 4097; svensk specialutgåva, volym 9, s. 223), punkt 14, av den 27 november 2001 i mål C-424/99, kommissionen mot Österrike (REG 2001, s. I-9285), punkt 45, av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), punkt 39, av den 19 juni 2003 i mål C-467/01, Eribrand (REG 2003, s. I-6471), punkt 61, av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 37, och av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6351), punkt 335.

90 EUT C 83, 2010, s. 389.

91 Nu, efter Lissabonfördragets ikraftträdande, artikel 263 andra och fjärde styckena FEUF.

92 Se exempelvis dom av den 20 mars 2003 i mål C-3/00, Danmark mot kommissionen (REG 2003, s. I-2643), punkt 46, och av den 13 september 2007 i de förenade målen C-439/05 P och C-454/05 P, Land Oberösterreich och Österrike mot kommissionen (REG 2007, s. I-7141), punkt 36.

93 Nu, efter Lissabonfördragets ikraftträdande, artikel 258 FEUF.

94 Således har generaladvokaten Sharpston, exempelvis i det förslag till avgörande som föredrogs den 15 maj 2007 i de förenade målen C-439/05 P och C-454/05 P, Land Oberösterreich och Österrike mot kommissionen (REG 2007, s. I-7141), punkt 79, hävdat att denna princip är tillämplig bland annat när en persons rättigheter eller intressen kan påverkas av ett förfarande som inleds mot honom av en myndighet, i vilket han måste ges tillfälle att yttra sig över de omständigheter som myndigheten tänker beakta och att [t]ill dessa hör inkvisitoriska straffrättsliga förfaranden och många administrativa förfaranden – inom gemenskapssfären, exempelvis, undersökningar som vidtas av kommissionen inom konkurrens- eller antidumpningsområdena, eller förfaranden om fördragsbrott enligt artikel 226 EG.

95 Nu, efter Lissabonfördragets ikraftträdande, artikel 288 andra stycket FEUF.

96 Förfarandet är ett annat om åtgärden vidtas efter en motiverad begäran från en medlemsstat. I sådant fall ska medlemsstaten, enligt artikel 7.2 i förordning nr 2371/2002, översända begäran samtidigt till kommissionen, till de övriga medlemsstaterna och till de berörda regionala rådgivande nämnderna, vilka får översända sina skriftliga kommentarer till kommissionen inom fem arbetsdagar efter mottagandet av begäran.

97 Vad beträffar frågan huruvida artikel 7 i förordning nr 2371/2002 strider mot den kontradiktoriska principen, se punkt 153 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

98 Se exempelvis dom av den 10 juli 2001 i mål C-315/99 P, Ismeri Europa mot revisionsrätten (REG 2001, s. I-5281), punkt 28, av den 2 december 2009 i mål C-89/08 P, kommissionen mot Irland m.fl. (REU 2009, s. I-11245), punkt 50, och av den 17 december 2009 i mål C-197/09 RX-II, M mot Europeiska läkemedelsmyndigheten (REU 2009, s. I-12033), punkt 41.

99 Se dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann (REG 1963, s. 199; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181), där domstolen slog fast att [a]ndra personer än dem som ett beslut är riktat till kan göra anspråk på att vara personligen berörda endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem i förhållande till alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till.

100 Detta har slagits fast beträffande italienska ägare av snörpvadsfartyg även av förstainstansrätten (numera tribunalen) i beslut av den 30 november 2009 i de förenade målen T-313/08–T-318/08 och T-320/08–T-328/08, Veromar di Tudisco Alfio & Salvatore m.fl. mot kommissionen. Genom beslutet avvisades den talan om ogiltigförklaring av förordning nr 530/2008 som ägarna av nämnda fartyg hade väckt, eftersom de inte berördes personligen av förordningen. I sitt resonemang (punkt 45) framhöll förstainstansrätten att förordning nr 530/2008 är en rättsakt som har allmän giltighet.

101 Nu, efter Lissabonfördragets ikraftträdande, artikel 263 fjärde stycket FEUF. Jag vill även påpeka att villkoren för talerätt delvis har ändrats genom artikel 263 fjärde stycket FEUF och att fysiska eller juridiska personer får väcka talan inte bara mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem utan även mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder. Beträffande frågan om enskildas talerätt på den gemensamma fiskeripolitikens område (före Lissabonfördragets ikraftträdande), se exempelvis Markus, T., a.a. (ovan fotnot 19), sidan 251 och följande sidor.

102 Se exempelvis dom av den 14 oktober 1999 i mål C-104/97 P, Atlanta (REG 1999, s. I-6983), punkt 35.