Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 14 april 2011
1 Originalspråk: tyska.
2 2Soda används vid tillverkning av glas (kompakt soda) samt i den kemiska industrin och i metallindustrin (lätt soda). Det bör göras skillnad på naturlig soda (kompakt), och syntetisk soda (både kompakt och lätt). Naturlig soda erhålls genom malning, rening och kalcinering av tronasalt. Syntetisk soda uppstår vid reaktionen av vanligt salt och kalksten genom den så kallade ammoniaksodametoden, som utvecklades av bröderna Solvay år 1863.
3 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen undertecknad i Rom den 4 november 1950).
4 Solvays ansökan av den 26 februari 2010 som ingetts till Europadomstolen har bifogats företagets överklagande.
5 Se i detta avseende och avseende det följande punkterna 19–59 i den överklagade domen.
6 Rådets förordning (EEG) nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).
7 Solvay SA (tidigare Solvay et Cie SA), ett bolag bildat enligt belgisk rätt, är verksamt inom läkemedels-, kemi-, och plastindustrin samt inom förädlingssektorn. Utöver Solvay avsåg utredningen även företagen AKZO, Chemische Fabrik Kalk (CFK), Imperial Chemical Industries (ICI), Matthes & Weber och Rhône Poulenc. Till grund för denna undersökning låg kommissionens beslut om undersökning av den 5 april 1989, till vilket det hänvisas i punkt 19 i den överklagade domen.
8 Vad gäller Solvays deltagande i en konkurrensbegränsande samverkan som kommissionen fastställt hänvisas till mitt förslag till avgörande av den 14 april 2011 i mål C-110/10 P, Solvay mot kommissionen, som parallellt är anhängigt vid domstolen.
9 Kommissionens beslut 91/299/EEG av den 19 december 1990 om ett förfarande för tillämpning av artikel 86 i EEG-fördraget (IV/33.133 – C: sodakarbonat – Solvay) (EGT L 152, 1991, s. 21, nedan kallat Solvaybeslutet). Detta beslut är enbart ett av fyra beslut som kommissionen samma dag riktade till de företag som utövade verksamhet på sodamarknaden. Av de andra besluten är ett riktat till Solvay och ICI (kommissionens beslut 91/297/EEG av den 19 december 1990 i ett förfarande angående tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/33.133 – A: Sodakarbonat – Solvay, ICI) (EGT L 152, 1991)), ett mot Solvay och CFK (kommissionens beslut 91/298/EEG av den 19 december 1990 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/33.133 – B: sodakarbonat – Solvay, CFK) (EGT L 152, 1991, s. 16)), samt ett mot ICI (kommissionens beslut 91/300/EEG av den 19 december 1990 om ett förfarande för tillämpning av artikel 86 i EEG-fördraget (IV/33.133 – D: sodakarbonat – ICI) (EGT L 152, 1991, s. 40)).
10 På den tiden 20 miljoner ecu.
11 Förstainstansrättens dom av den 29 juni 1995 i mål T-32/91, Solvay mot kommissionen (REG 1995, s. II-1825), fastställd genom domstolens dom av den 6 april 2000 i de förenade målen C-287/95 P och C-288/95 P, kommissionen mot Solvay (REG 2000, s. I-2391).
12 Punkt 455 i den överklagade domen.
13 Kommissionens beslut 2003/6/EG av den 13 december 2000 i ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget (COMP/33.133 – C: Soda – Solvay) (EGT L 10, 2003, s. 10, nedan även kallat det omtvistade beslutet). Samma dag antogs dessutom kommissionens beslut 2003/5/EG av den 13 december 2000 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] (COMP/33.133 – B: Soda – Solvay CFK) (EGT L 10, 2003, s. 1) som står i bakgrunden av överklagandet i mål C-110/10 P, Solvay mot kommissionen, som är anhängigt vid domstolen.
14 Tribunalens dom av den 17 december 2009 i mål T-57/01, Solvay mot kommissionen (REG 2009, s. II-4621). Samma dag meddelade tribunalen även dom i mål T-58/01, Solvay mot kommissionen (REG 2009, s. II-4781). Den sistnämnda domen är också föremål för ett överklagande i mål C-110/10 P, Solvay mot kommissionen.
15 Nedan även kallad klaganden.
16 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). Förordningen ska enligt artikel 45.1 andra meningen tillämpas från och med den 1 maj 2004.
17 Eftersom det omtvistade beslutet antogs i december 2000 är EG-fördraget, i dess lydelse enligt Amsterdamfördraget (som undertecknades den 2 oktober 1997 och trädde i kraft den 1 maj 1999), tillämpligt på detta.
18 EUT C 45, 2009, s. 7.
19 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 23 mars 2006 i mål C-95/04 P, British Airways mot kommissionen (REG 2007, s. I-2331), punkt 28.
20 Skäl 136 i det omtvistade beslutet, som återges i punkt 251 i den överklagade domen.
21 Se i detta avseende hänvisningarna i punkt 253 i den överklagade domen.
22 Dom av den 14 maj 1998 i mål C-259/96 P, rådet mot de Nil och Impens (REG 1998, s. I-2915), punkterna 32 och 33, av den 17 maj 2001 i mål C-449/98 P, IECC mot kommissionen (REG 2001, s. I-3875), punkt 70, av den 2 april 2009 i mål C-202/07 P, France Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2369), punkt 60, och av den 14 oktober 2010 i mål C-280/08 P, Deutsche Telekom mot kommissionen (REU 2010, s. I-9555), punkt 136.
23 Punkt 251 i den överklagade domen.
24 Punkterna 252 och 253 i den överklagade domen.
25 Punkt 254, första meningen, i den överklagade domen.
26 Dom av den 7 juni 2007 i mål C-362/05 P, Wunenburger mot kommissionen (REG 2007, s. I-4333), punkt 80, och av den 20 maj 2010 i mål C-583/08 P, Gogos mot kommissionen (REU 2010, s. I-4469), punkt 35.
27 Se i detta avseende skäl 136 i det omtvistade beslutet och punkt 251 i den överklagade domen.
28 Detta framgår särskilt klart av punkt 259 i den överklagade domen.
29 Dom av den 18 mars 1993 i mål C-35/92 P, parlamentet mot Frederiksen (REG 1993, s. I-991), punkt 31, av den 25 januari 2007 i de förenade målen C-403/04 P och C-405/04 P, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen (nedan kallad domen i de förenade målen Sumitomo, REG 2007, s. I-729), punkt 106, av den 2 april 2009 i mål C-431/07 P, Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2665), punkterna 148 och 152, och domen i målet Deutsche Telekom mot kommissionen (ovan fotnot 22), punkt 108.
30 Dom av den 9 september 2008 i de förenade målen C-120/06 P och C-121/06 P, FIAMM m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6513), punkt 96, av den 16 juli 2009 i mål C-440/07 P, kommissionen mot Schneider Electric (REG 2009, s. I-6413), punkt 135, domen i målet Gogos mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 30, och dom av av den 16 december 2010 i mål C-480/09 P, AceaElectrabel Produzione mot kommissionen (REU 2010, s. I-13355), punkt 77.
31 Dom av den 25 oktober 2007 i mål C-167/06 P, Komninou m.fl. mot kommissionen, punkt 22.
32 Punkt 258 i den överklagade domen.
33 Punkt 259 i den överklagade domen.
34 Se i detta avseende punkterna 24–37 i detta förslag till avgörande.
35 Dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (nedan kallad domen i de förenade målen Aalborg Portland) (REG 2004, s. I-123), punkt 50, domen i målet Komninou m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 31), punkt 41, och dom av den 17 juni 2010 i mål C-413/08 P, Lafarge mot kommissionen (REU 2010, s. I-5361), punkt 16.
36 Strängt taget rör det sig om E(E)G-fördragets geografiska tillämpningsområde.
37 Punkt 283 i den överklagade domen.
38 Se ovan punkterna 24–30 och punkt 38 i detta förslag till avgörande.
39 Punkt 276 i den överklagade domen, med hänvisning till dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands och United Brands Continentaal mot kommissionen (nedan kallad domen i målet United Brands) (REG 1978, s. 207; svensk specialutgåva, volym 4, s. 9), punkt 66.
40 Punkt 277 i den överklagade domen med hänvisning till dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffmann-La Roche mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Hoffmann-La Roche, REG 1979, s. 461, svensk specialutgåva, volym 4, s. 315), punkt 41.
41 Punkt 279 i den överklagade domen, med hänvisning till dom av den 3 juli 1991 i mål C-62/86, AKZO mot kommissionen (REG 1991, s. I-3359; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-249), punkt 60.
42 Punkterna 286–304 i den överklagade domen.
43 Domen i målet Gogos mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 29. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 1991 i mål C-283/90 P, Vidrányi mot kommissionen (REG 1991, s. I-4339), punkt 29, och av den 17 december 1992 i mål C-68/91 P, Moritz mot kommissionen (REG 1992, s. I-6849), punkterna 37–39.
44 Punkterna 35 och 36 i detta förslag till avgörande.
45 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkterna 47–49, domen i målet Wunenburger mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 66, domen i de förenade målen Sumitomo (ovan fotnot 29), punkt 38, och domen i målet kommissionen mot Scheider Electric (ovan fotnot 30), punkt 103.
46 Punkterna 286–304 i den överklagade domen.
47 Se i detta avseende den rättspraxis som nämnts ovan i fotnot 30.
48 Se ovan punkt 30 och fotnot 26 i detta förslag till avgörande.
49 Tribunalen har framför allt prövat huruvida sodakarbonat kan ersättas med kaustiksoda och glasavfall (punkterna 295–289 i den överklagade domen).
50 Punkterna 299–303 i den överklagade domen som avser konkurrenstryck som kunderna utövade.
51 Se i detta avseende den rättspraxis som nämnts ovan i fotnot 45.
52 Dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I-1719), punkt 63, av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala (nedan kallad domen i målet Impala) (REG 2008, s. I-4951), punkt 166, och domen i målet Deutsche Telekom mot kommissionen (ovan fotnot 22), punkt 130.
53 Dom av den 25 oktober 2005 i de förenade målen C-465/02 och C-466/02, Tyskland och Danmark mot kommissionen (nedan kallad domen i de förenade målen Feta (REG 2005, s. I-9115), punkt 106, och domen i målet Impala (ovan fotnot 52), punkt 167.
54 I redogörelserna avseende den sjunde grunden återfinns ofta formuleringar som l’arrêt attaqué ne motive pas régulièrement sa décision et viole de surcroît l’article 102 TFUE.
55 Skälen 161–165 i det omtvistade beslutet och punkt 48 i den överklagade domen.
56 Se framför allt punkterna 354, 355 och 358 i den överklagade domen.
57 Se i detta avseende punkt 30 ovan och den rättspraxis som nämnts ovan i fotnot 26.
58 Se, för ett liknande resonemang. domen i målet Deutsche Telekom mot kommissionen (ovan fotnot 22), punkterna 77, 155 och 195, i vilken domstolen ansåg att olika grunder i vilka det anfördes att förstainstansrätten i sin dom hade grundat sig på rättsligt felaktiga kriterier kunde tas upp till sakprövning. Se dessutom domen i de förenade målen Sumitomo (ovan fotnot 29), punkt 40, domen i målet Impala (ovan fotnot 52), punkt 117, och av den 16 december 2008 i mål C-47/07 P, Masdar (UK) mot kommissionen (REG 2008, s. I-9761), punkt 77.
59 Ovan fotnot 40.
60 Dom av den 9 november 1983 i mål 322/81, Nederlandsche Banden-Industrie-Michelin mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Michelin I) (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351).
61 Dom av den 15 mars 2007 i mål C-95/04 P, British Airways mot kommissionen (nedan kallad domen i målet British Airways) (REG 2007, s. I-2331).
62 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 64.
63 Domen i målet Michelin I (ovan fotnot 60), punkt 73, och domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 67.
64 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 68. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Michelin I (ovan fotnot 60), punkt 73.
65 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkterna 69 och 84–86. Allmänt avseende kriteriet objektiv ekonomisk motprestation för det dominerande företagets beteende på marknaden, se domen i målet United Brands (ovan fotnot 39), punkt 184, dom av den 16 september 2008 i de förenade målen C-468/06-C-479/06, Sot. Lélos kai Sia (REG 2008, s. I-7139), punkt 39, av den 11 december 2008 i mål C-52/07, Kanal 5 och TV 4 (REG 2008, s. I-9275), punkt 47, och av den 17 februari 2011 i mål C-52/09, TeliaSonera Sverige (REU 2011, s. I-527), punkterna 31 och 75.
66 Domen i målet Michelin I (ovan fotnot 60), framför allt punkt 72, se även domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 65.
67 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkterna 3–9.
68 Det har i den överklagade domen (punkterna 349 och 352) enbart fastställts att koncernrabatten på 1,5 procent gäller för Saint-Gobains totala sodainköp från Solvay i Europa. Detta innebär emellertid inte nödvändigtvis att Saint-Gobain uteslutande eller nästan uteslutande täckte hela sitt behov av soda i Europa genom inköp från Solvay.
69 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), framför allt punkterna 67, 69 och 84–86.
70 Punkterna 349, 352 och 354 i den överklagade domen.
71 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 73.
72 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 75.
73 Se domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 9, enligt vilken varje resebyrå i Förenade kungariket utöver den normala grundprovisionen kunde erhålla en tilläggsprovision på högst 1 procent för förmedling av inrikesbiljetter från British Airways.
74 Punkt 346 i den överklagade domen.
75 Punkt 357 i den överklagade domen.
76 Tribunalen har i punkt 357 i den överklagade domen anfört att ovannämnda argument inte hänför sig till något undantagsfall som motiverar det beteende som betecknas som missbruk av dominerande ställning.
77 Domen i målet Hoffmann-La Roche (ovan fotnot 40), punkt 89, domen i målet AKZO mot kommissionen (ovan fotnot 41), punkt 149, och dom av den 27 april 1994 i mål C-393/92, Almelo (REG 1994, s. I-1477; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-89), punkt 44, samt beslut av den 28 september 2006 i mål C-552/03 P, Unilever Bestfoods mot kommissionen (REG 2006, s. I-9091), punkt 129, sista meningen.
78 Se i detta avseende skäl 84 i det omtvistade beslutet, till vilket Solvay hänvisat, enligt vilket Saint Gobain (till Solvays tydliga missnöje) använde sin närvaro i flera länder för att utöva påtryckningar på Solvay i fråga om de olika prissättningarna.
79 Se framför allt punkt 397 i den överklagade domen.
80 Dom av den 18 januari 2007 i mål C-229/05 P, PKK och KNK mot rådet (REG 2007, s. I-439), punkt 37, av den 22 november 2007 i mål C-260/05 P, Sniace mot kommissionen (REG 2007, s. I-10005), punkt 37, och domen i målet Lafarge mot kommissionen (ovan fotnot 35), punkt 17.
81 Punkterna 329 och 330 i överklagandet.
82 Solvay har hänvisat till punkterna 375–387 i sin duplik.
83 Diskrimineringsfrågan berördes i punkterna 464–474 i dupliken. Dessa punkter innehåller emellertid inte några uttalanden vad gäller Frankrike.
84 Skäl 180 i det omtvistade beslutet.
85 Tribunalen har i vart fall i samband med diskrimineringsproblematiken hänvisat till artikel 82.2 c EG (se punkt 396 i den överklagade domen).
86 Domen i målet PKK och KNK mot rådet (ovan fotnot 80), punkterna 64 och 66, och dom av den 11 december 2008 i mål C-295/07 P, kommissionen mot Département du Loiret (REG 2008, s. I-9363), punkt 99. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8237), punkterna 38 och 39. Se även punkt 28 i mitt förslag till avgörande av den 23 april 2009 i samma mål.
87 Punkt 393 sista meningen i den överklagade domen.
88 Se i detta avseende ovan punkt 73 i detta förslag till avgörande och ovan i fotnot 58 anförd rättspraxis.
89 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande i målet British Airways (ovan fotnot 19), punkt 124.
90 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 144, och domen i målet Kanal 5 och TV 4 (ovan fotnot 65), punkt 44. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73-48/73, 50/73, 54/73-56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663), punkterna 523 och 524, och domen i målet United Brands (ovan fotnot 39), punkterna 232–234.
91 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 143.
92 Domen i målet British Airways (ovan fotnot 61), punkt 145.
93 Domen i målet Hoffmann-La Roche (ovan fotnot 40), punkt 90.
94 I domen i målet Michelin I (ovan fotnot 60), punkt 85, fann domstolen att det inte förelåg någon diskriminering. Frågan om en konkurrensnackdel blev därför inte aktuell.
95 Tidigare artikel 86.2 c i EEG-fördraget.
96 Dom av den 29 mars 2001 i mål C-163/99, Portugal mot kommissionen (REG 2001, s. I-2613), punkt 52.
97 Vad gäller prövningskriterierna för missuppfattning av parternas argument, se ovan punkt 94.
98 Dessa synpunkter har sammanfattats i punkt 394 i den överklagade domen.
99 Se i detta avseende ovan i fotnot 22 anförd rättspraxis.
100 Kommissionens förordning (EG) nr 823/95 av den 10 april 1995 om införandet av en tillfällig antidumpningstull på import av dinatriumkarbonat med ursprung i USA (EGT L 83, s. 8).
101 I skäl 62 i förordning nr 823/95 anges att kostnaden för soda (parti efter återvinning) utgör högst ungefär 8 % av priset för ett ton glas.
102 En snedvridning av konkurrensen mellan det dominerande företagets handelsparter kan inte uppkomma enbart när den viktigaste parametern för konkurrens mellan dem berörs. Även fördelar vad gäller mindre kostnadsfaktorer kan ge det dominerande företagets kund fördelar i konkurrensen i förhållande till andra kunder till samma företag. Enligt artikel 82.2 c EG (artikel 102.2 c FEUF) krävs inte betydande konkurrensnackdelar. En sådan restriktiv tolkning av denna bestämmelse skulle medföra en avsevärd försvagning av den unionsrättsliga konkurrenslagstiftningens slagkraft. Detta är inte förenligt med det grundläggande syftet med en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.
103 Beslut av den 26 april 1993 i mål C-244/92 P, Kupka-Floridi mot WSA (REG 1993, s. I-2041), punkt 10, dom av den 4 juli 2000 i mål C-352/98 P, Bergaderm och Goupil mot kommissionen (REG 2000, s. I-5291), punkt 35, och domen i målet France Télécom mot kommissionen (ovan fotnot 22), punkt 69.
104 Dom av den 23 mars 2004 i mål C-234/02 P, Médiateur mot Lamberts (REG 2004, s. I-2803), punkt 75, domen i målet Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen (ovan fotnot 29), punkt 112, dom av den 21 september 2010 i de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, Sverige mot API och kommissionen (REU 2010, s. I-8533), punkt 116, och domen i målet Deutsche Telekom mot kommissionen (ovan fotnot 22), punkt 25.
105 Dom av den 17 oktober 1989 i mål 85/87, Dow Benelux mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Dow Benelux) (REG 1989, s. 3137), punkt 18, och dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (nedan kallad domen i de förenade målen PVC II) (REG 2002, s. I-8375), punkt 299.
106 Domen i målet Dow Benelux (ovan fotnot 105), punkt 18, domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 300, och dom av den 22 oktober 2002 i mål C-94/00, Roquette Frères (REG 2002, s. I-9011), punkt 48.
107 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Dow Benelux (ovan fotnot 105), punkt 17.
108 Dom av den 21 september 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst mot kommissionen (nedan kallat Hoechst) (REG 1989, s. 2859; svensk specialutgåva, volym 10, s. 133), punkt 41. Se även domen i målet Roquette Frères (ovan fotnot 105), punkt 47.
109 Se punkt 220 i den överklagade domen.
110 Punkt 222 i den överklagade domen.
111 Domen i målet Hoechst (ovan fotnot 108), punkt 41 sista meningen.
112 Generaladvokaten Mischos förslag till avgörande av den 21 februari 1989 i målet Hoechst (ovan fotnot 108), punkt 206.
113 Domen i målet Hoechst (ovan fotnot 108), punkt 41 näst sista meningen.
114 Kommissionen har i detta avseende hänvisat till dom av den 23 oktober 2003 i mål T-65/98, Van den Bergh Foods mot kommissionen (REG 2003, s. II-4653), som fastställdes genom beslutet Unilever Bestfoods mot kommissionen (ovan fotnot 77).
115 Avseende den rättsliga situation som förelåg vid tidpunkten för antagandet av det omtvistade beslutet, se artikel 3.1 g EG. Ovannämnda kan även härledas ur protokoll 27 om den inre marknaden och konkurrens, som fogats till fördragen (EUT C 115, 2008, s. 309) (EUT C 83, 2010, s. 309), vilket domstolen nyligen bekräftat i samband med artikel 102 FEUF (domen i målet TeliaSonera Sverige, ovan fotnot 65, punkterna 20–22). Se dessutom artikel 119.1 FEUF (tidigare artikel 4 EG), enligt vilken medlemsstaterna och unionen ska respektera principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.
116 Se, för ett liknande resonemang, även generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i målet Hoechst (ovan fotnot 108), punkt 174.
117 Se, för ett liknande resonemang, även generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i målet Hoechst (ovan fotnot 108), punkt 176.
118 Se framför allt punkt 228 i den överklagade domen.
119 Motsvarande antyds även i slutet av Solvays argumentation avseende den andra grundens första del.
120 Punkt 225 (förfaranden) och punkt 226 (faktiska omständigheter) i den överklagade domen.
121 Se i detta avseende även punkterna 139 och 143 i detta förslag till avgörande.
122 Punkterna 223 och 224 i den överklagade domen.
123 Punkt 226 i den överklagade domen.
124 Dom av den 14 september 2010 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl. (REU 2010, s. I-8301), punkt 92, se även dom av den 2 oktober 2003 i mål C-194/99 P, Thyssen Stahl mot kommissionen (Thyssen Stahl) (REG 2003, s. I-10821), punkt 30, och av den 3 september 2009 i de förenade målen C-322/07 P, C-327/07 P och C-338/07 P, Papierfabrik August Koehler mot kommissionen (REG 2009, s. I-7191), punkt 34.
125 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillkännagavs till att börja med högtidligt den 7 december 2000 i Nice (EGT C 364, 2000, s. 1) och därefter ännu en gång den 12 december 2007 i Strasbourg (EUT C 303, 2007, s. 1, och EUT C 83, 2010, s. 389).
126 Punkterna 24 och 27 i den överklagade domen.
127 Punkterna 24, 450 och 451 i den överklagade domen.
128 Punkt 451 i den överklagade domen.
129 Punkt 43 i den överklagade domen och skäl 199 i det omtvistade beslutet.
130 Punkterna 455 och 456 i den överklagade domen.
131 Punkterna 57 och 65 i den överklagade domen.
132 Punkterna 67 och 68 i den överklagade domen.
133 Punkterna 65 och 462 i den överklagade domen.
134 Punkterna 66, 454 och 464 i den överklagade domen.
135 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 68, och dom av den 1 juli 2010 i mål C-407/08 P, Knauf Gips (REU 2010, s. I-6375), punkt 22.
136 Även tribunalen har utgått från ett sådant fel i förfarandet i punkterna 453–456 i den överklagade domen.
137 Se i detta avseende artikel 41.2 b i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
138 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Hercules) (REG 1999, s. I-4235), punkt 78, av den 2 oktober 2003 i mål C-199/99 P, Corus UK mot kommissionen (nedan kallat domen i målet Corus UK) (REG 2003, s. I-11177), punkt 128, och domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 315. Se även förstainstansrättens domar av den 29 juni 1995 i mål T-30/91, Solvay mot kommissionen (REG 1995, s. II-1775), punkt 98, och i mål T-36/91, ICI mot kommissionen (REG 1995, s. II-1847), punkt 108.
139 Domen i målet Hercules (ovan fotnot 138), punkt 77, domen i målet Corus UK (ovan fotnot 138), punkt 127, och domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkterna 317, 322 och 323.
140 Artikel 6.2 FEU i dess lydelse enligt Lissabonfördraget.
141 Se exempelvis domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 64. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 mars 2000 i mål C-7/98, Krombach (REG 2000, s. I-1935), punkterna 25 och 26, av den 14 februari 2008 i mål C-450/06, Varec (REG 2008, s. I-581), punkterna 44 och 46, och av den 23 december 2009 i mål C-45/08, Spector Photo Group och Van Raemdonck (REU 2009, s. I-12073), punkt 43.
142 Detta är inte tillåtet (se domen i de förenade målen PVC II, ovan fotnot 105, punkterna 330 och 331, och domen i de förenade målen Aalborg Portland, ovan fotnot 35, punkt 77, jämförd med punkt 76).
143 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35). Se även punkt 73 ovan och den rättspraxis som nämnts ovan i fotnot 58.
144 Punkt 446 i den överklagade domen.
145 Domstolen har också i vissa fall prövat materiella frågor före de processuella invändningar som framförts. Se bland annat domen i målet Corus UK (ovan fotnot 138), punkterna 72–114 och punkterna 115–138, och dom av den 18 september 2003 i mål C-338/00 P, Volkswagen mot kommissionen (REG 2003, s. I-9189), punkterna 38–105 och punkterna 106–117.
146 Se nedan punkterna 197–200.
147 Domen i målet Hercules (ovan fotnot 138), punkt 76, domen i målet Corus UK (ovan fotnot 138), punkt 126, domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 315, och dom av den 10 maj 2007 i mål C-328/05 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2007, s. I-3921), punkt 55.
148 Domen i målet Hercules (ovan fotnot 138), punkt 75, domen i målet Corus UK (ovan fotnot 138), punkt 125, och domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 315.
149 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 74, och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135), punkt 23.
150 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkterna 318 och 324, domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 75, och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135), punkt 23.
151 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 75. Se även domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135), punkt 23 samt punkt 28 i slutet, i vilken det fastställs att avgörande är att kommissionen redan beaktat vissa argument i det omtvistade beslutet.
152 Se domen i målet Corus UK (ovan fotnot 138), punkt 134, som kommissionen åberopat, samt domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135), punkt 23 samt punkt 28 i slutet.
153 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 75, som nyligen bekräftades genom domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135), punkt 23.
154 Kommissionen har felaktigt enbart undersökt detta centrala argument från klaganden i en fotnot i sin svarsskrivelse på överklagandet och ansett att det är rimligt.
155 Punkterna 423 och 424 i den överklagade domen.
156 Punkt 427 i den överklagade domen.
157 Punkt 442 i den överklagade domen.
158 Punkt 432 i den överklagade domen.
159 Punkt 440 i den överklagade domen.
160 Domstolen har i sin rättspraxis avseende konkurrens- och antidumpningsförfaranden påpekat att ett åsidosättande av rätten till försvar alltid kan antas föreligga om det berörda företaget hade kunnat förbereda ett bättre försvar om förfarandefelet inte hade begåtts (domen i målet Thyssen Stahl (ovan fotnot 124), punkt 31, dom av den 1 oktober 2009 i mål C-141/08 P, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware mot rådet (nedan kallat Foshan) (REG 2009, s. I-9147), punkt 94).
161 Se ovan punkterna 174–176.
162 Punkt 441 i den överklagade domen.
163 Punkt 428 i den överklagade domen.
164 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 74.
165 Domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135), punkt 28.
166 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 131.
167 Domen i målet Hercules (ovan fotnot 138), punkt 81, domen i målet Corus UK (ovan fotnot 138), punkt 128, och domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 318.
168 Punkt 407 i den överklagade domen.
169 Punkt 441 i den överklagade domen.
170 Punkt 428 i den överklagade domen.
171 Se ovan punkt 180 i detta förslag till avgörande.
172 Punkt 465 i den överklagade domen.
173 Punkterna 481 och 482 i den överklagade domen.
174 Se framför allt punkt 479 i den överklagade domen.
175 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkterna 318 och 324, domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 75, och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135), punkt 23.
176 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 131.
177 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 68, och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135), punkt 22.
178 Punkt 464 i den överklagade domen.
179 Se framför allt domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), domen i målet Corus UK (ovan fotnot 138) och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135).
180 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkterna 318 och 324, domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkterna 74, 75 och 131, och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 135), punkterna 23 och 24.
181 Punkt 479 i den överklagade domen.
182 Punkterna 469–478 i den överklagade domen.
183 Punkt 468 i den överklagade domen.
184 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkterna 127, 128 och 131.
185 Punkterna 470, 475 och 480 i den överklagade domen.
186 Punkt 478 i den överklagade domen.
187 Punkterna 472, 474, 477 och 478 i den överklagade domen.
188 Punkt 476 i den överklagade domen.
189 Punkterna 470–478 i den överklagade domen.
190 Punkt 470 i den överklagade domen.
191 Se i detta avseende även ovan punkterna 50–53 och punkterna 57–62.
192 Se tribunalens liknande resonemang i punkt 470 i den överklagade domen.
193 Det är intressant att kommissionen förefaller utgå från att åtminstone vissa av de pärmar som saknas innehöll skriftväxlingen enligt artikel 11 i förordning nr 17, det vill säga begäran om uppgifter som kommissionen har framfört till olika företag och deras svar (se punkt 66 i den överklagade domen).
194 Se framför allt punkterna 473 och 476 i den överklagade domen.
195 Se i detta avseende ovan punkt 77 och den rättspraxis som nämnts ovan i fotnot 65.
196 Se i detta avseende återigen hänvisningen i fotnot 193.
197 Se ovan punkt 194.
198 Se till exempel punkt 473 (ska sökanden emellertid försöka ange), punkt 474 (Sökanden borde under dessa förhållanden ha sökt ange) och punkt 476 i den överklagade domen (sökanden inte har förklarat).
199 Se framför allt punkt 191 i den överklagade domen.
200 Punkt 192 i den överklagade domen.
201 Se i detta avseende ovan punkterna 156–206.
202 Dom av den 25 januari 2007 i mål C-407/04 P, Dalmine mot kommissionen (REG 2007, s. I-829), punkt 44, och domen i målet SGL Carbon mot kommissionen (ovan fotnot 147), punkt 71. Se dessutom dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80-103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 10, domen i målet Michelin I (ovan fotnot 60), punkt 7, domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 85, och domen i målet Impala (ovan fotnot 52), punkt 61. Se, för ett liknande resonemang, från andra rättsområden, dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrestal m.fl. (REG 1996, s. I-5373), punkt 21, av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6351), särskilt punkt 348, och domen i målet Foshan (ovan fotnot 160), punkt 83.
203 I dag gäller artikel 27.1 och 27.2 i förordning nr 1/2003.
204 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), framför allt punkt 88.
205 Se framför allt punkterna 184 och 185 i den överklagade domen.
206 Se i detta avseende punkterna 453–456 i den överklagade domen samt punkterna 154 och 157 i detta förslag till avgörande.
207 Se i detta avseende hänvisningarna i fotnot 11 ovan.
208 Domen i mål T-30/91, Solvay mot kommissionen (ovan fotnot 138), framför allt punkterna 99, 103 och 104, och domen i mål T-36/91, ICI mot kommissionen (ovan fotnot 138), framför allt punkterna 109, 113 och 118. Dessa domar meddelades samma dag som domen i mål T-32/91 (ovan fotnot 11), i vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade beslut 91/299 på grund av brister vid utfärdandet.
209 Se i detta avseende offentliggörandet i kommissionens tolfte rapport om konkurrenspolitiken (1982), sidorna 40 och 41 (återges i utdrag i punkt 452 i den överklagade domen).
210 Se bland annat förstainstansrättens dom av den 29 juni 1995 i mål T-37/91, ICI mot kommissionen (REG 1995, s. II-1901), punkterna 61–66 och 73, i vilken det fastställdes att rätten till försvar inte hade åsidosatts.
211 Se för det första domen i målet Hercules från år 1999 (ovan fotnot 138), punkterna 75 och 76, samt för det andra kommissionens åtagande att ge tillgång till handlingarna i ärendet som redan offentliggjordes år 1997 (Meddelande från kommissionen om interna förfaranderegler för behandling av förfrågningar om tillgång till handlingar enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget, av artiklarna 65 och 66 i Parisfördraget och av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 (EGT C 23, 1997, s. 3).
212 Punkterna 42, 186 och 190 i den överklagade domen.
213 Punkterna 24, 450 och 451 i den överklagade domen.
214 Se i detta avseende ovan punkterna 156–205.
215 Se i detta avseende ovan punkt 160.
216 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 179. Avseende tillämpningen av denna princip särskilt i domstolsförfaranden, se vidare dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Baustahlgewebe) (REG 1998, s. I-8417), punkt 21, domen i målet Thyssen Stahl (ovan fotnot 124), punkt 154, domen i de förenade målen Sumitomo (ovan fotnot 29), punkt 115, och dom av den 16 juli 2009 i mål C-385/07 P, Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland mot kommissionen (Der Grüne Punkt) (REG 2009, s. I-6155), punkterna 177–179. Avseende tillämpningen av samma princip i administrativa förfaranden, se domar av den 21 september 2006 i mål C-105/04 P, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied mot kommissionen (nedan kallad domen i målet FEG) (REG 2006, s. I-8725), punkterna 35–52, och i mål C-113/04 P, Technische Unie mot kommissionen (nedan kallad domen i målet TU) (REG 2006, s. I-8831), punkterna 40–57.
217 Se, för ett liknande resonemang, även domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkterna 176–178. I domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 216), punkterna 176–196, prövade domstolen också huruvida förfarandet tagit oskäligt lång tid, trots att detta inte hade någon inverkan på utgången av tvisten.
218 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 216), punkt 29, domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 187, domen i målet Thyssen Stahl (ovan fotnot 124), punkt 155, domen i de förenade målen Sumitomo (ovan fotnot 29), punkt 116, och domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 216), punkt 181.
219 Domen i målet Thyssen Stahl (ovan fotnot 124), punkt 156, domen i de förenade målen Sumitomo (ovan fotnot 29), punkt 117, och domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 216), punkt 182. Se även domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 188.
220 Se, för ett liknande resonemang, domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 184, samt domen i målet FEG (ovan fotnot 216), framför allt punkterna 37, 38 och 40, och domen i målet TU, framför allt punkterna 42, 43 och 45.
221 Detta påverkar inte frågan vilka slutsatser som ska dras av en sådan överträdelse av förfarandebestämmelserna. Se i detta avseende nedan punkterna 248–281 och punkterna 323–356.
222 Domstolen har visserligen inte slutgiltigt klargjort denna fråga i domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkterna 229 och 230. Europadomstolens rättspraxis undanröjer emellertid alla tvivel vad gäller relevansen av en helhetsbedömning av tidsåtgången för förfarandet. Se i detta avseende bland annat domen i målet Eckle mot Tyskland av den 15 juli 1982 (serie A, nr 51, nr 8130/78). I denna dom fastställde Europadomstolen att den sammanlagda tidsåtgången för det omtvistade förfarandet var avgörande (§§ 79–80), och slog fast att tidsåtgången för förfarandet hänför sig till hela förfarandet samt förfarandet vid överklagandeinstanserna (couvre l’ensemble de la procédure en cause, y compris les instances de recours, § 76). I domen i målet Gorou mot Grekland (nr 2, stora avdelningen) av den 20 mars 2009 (nr 12686/03, § 46) antogs att artikel 6 i Europakonventionen hade åsidosatts på grund av tidsåtgången för förfarandet i dess helhet (durée de la procédure dans son ensemble). Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Kakamoukas m.fl. mot Grekland (stora avdelningen) av den 15 februari 2008 (nr 38311/02, § 32) i vilken beräkningen av den sammanlagda tidsåtgången av det omtvistade förfarandet ansågs vara avgörande (calcul de la durée totale des procédures litigieuses).
223 Se i detta avseende den kronologiska överblicken i punkt 11 i detta förslag till avgörande.
224 Den sammanlagda tidsåtgången för PVC-förfarandet låg emellertid mycket nära den sammanlagda tidsåtgången för förevarande förfarande om man beaktar att kommissionens första undersökningar ägde rum i oktober 1983 (se förstainstansrättens dom av den 20 april 1999, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen i de förenade målen T-305/94-T-307/94, T-313/94-T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94 (REG 1999, s. II-931), punkt 1, och det sista domstolsavgörandet meddelades (domen i de förenade målen PVC II, ovan fotnot 105) i oktober 2002.
225 Se ovan punkt 35 och fotnot 30.
226 Även om andra delar av den första grunden avser denna fråga så kommer de argument som utväxlats i detta avseende enbart att behandlas inom ramen för den första grundens tredje del.
227 Punkt 132 i den överklagade domen. Se även punkterna 139–141 i nämnda dom.
228 Domarna i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 216), punkt 49, och i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 216), punkt 193. Se, vad gäller särskilt kopplingen till rätten till försvar, domen i målet FEG (ovan fotnot 216), framför allt punkterna 42, 43 och 60–62, samt domen i målet TU (ovan fotnot 216), framför allt punkterna 47, 48 och 69–71.
229 Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17), se framför allt förklaringarna avseende artikel 47.2 (ovan s. 30).
230 I domen av den 26 oktober 2000 i målet Kudla mot Polen (nr 30210/96, Recueil des arrêts et décisions 2000-XI, § 154) slog Europadomstolen i stor sammansättning fast att det med avseende på rättsmedel vid oskäligt långa handläggningstider ännu inte finns någon dominerande lösning bland de stater som är parter i Europakonventionen (pour l’heure il n’existe pas, dans les ordres juridiques des Etats contractants, un système prédominant en matière de recours permettant de dénoncer les durées excessives de procédure). Se även Europadomstolens dom av den 3 mars 2009 i målet Simaldone mot Italien (nr 22644/03, § 78). Den europeiska kommissionen för demokrati genom lagstiftning (Venedig-kommissionen) antog inom ramen för Europarådet år 2006 en komparativrättslig studie (studie nr 316/2004, tillgänglig på webbplatsen: http://www.venice.coe.int/docs/2006/CDL-AD(2006)036rev-f.pdf, senast besökt den 26 januari 2011). Vad gäller olika lösningsförslag inom Europeiska unionen, se dessutom generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 3 februari 1998 i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 216), punkterna 52 och 53.
231 Europadomstolens dom i målet Eckle mot Tyskland (ovan fotnot 222), § 94, och dom av den 13 november 2008 (nr 10597/03, § 68), i målet Ommer mot Tyskland (nr 1). Se dessutom Europadomstolens beslut av den 17 november 2005 i målet Sprotte mot Tyskland (nr 72438/01).
232 Europadomstolens dom av den 10 november 2005 i målet Dželili mot Tyskland (nr 65745/01, § 10), domen av den 24 februari 2005 i målet, Ohlen mot Danmark (nr 63214/00), §§ 29 och 30, och domen i målet Ommer mot Tyskland (nr 1) (ovan fotnot 231), § 68, samt beslut av den 12 juni 2008 i målet Menelaou mot Cypern (nr 32071/04). Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Eckle mot Tyskland (ovan fotnot 222), § 67, i vilken principen om strafflindring godkänts som gottgörelse. Se dessutom punkterna 119–123 i Venedigkommissionens studie nr 316/2004 (ovan fotnot 230).
233 Europadomstolens dom i målet Eckle mot Tyskland (artikel 50) och dom av den 21 juni 1983 (serie A, nr 65, nr 8130/78, § 24).
234 Europadomstolens dom av den 23 november 2006 (nr 73053/01, § 43).
235 Se, för ett liknande resonemang, även artikel 41 i Europakonventionen.
236 Betydelsen av en effektiv tillämpning av artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF (tidigare artiklarna 81 EG och 82 EG) har nyligen framhållits i till exempel dom av den 11 juni 2009 i mål C-429/07, X BV (REG 2009, s. I-4833), punkterna 33–35, och i dom av den 7 december 2010 i mål C-439/08, VEBIC (REU 2010, s. I-12471), punkterna 59 och 61.
237 Domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 216), punkt 194. Se, för ett liknande resonemang, avseende straffrättsliga förfaranden i allmänhet, punkterna 228–232 i Venedigkommissionens studie (ovan fotnot 323). Venedigkommissionen påpekade i punkt 241 att en friande dom ska meddelas och det straffrättsliga förfarandet läggas ned endast i undantagsfall ([l]’acquittement et l’abandon des poursuites devraient rester des mesures exceptionnelles).
238 Domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 216), punkt 194.
239 Generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 31 mars 2009 i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 216), punkterna 305 och 306. Domstolen har uttryckligen hänvisat till detta resonemang i punkt 194 i domen i samma mål.
240 Se ovan punkt 35 och fotnot 30.
241 Punkterna 133–135 i den överklagade domen.
242 Se ovan punkt 30 och den rättspraxis som nämnts ovan i fotnot 26.
243 Se i detta avseende ovan i fotnot 45 anförd rättspraxis.
244 En liknande tolkning ligger till grund för domarna i målet FEG (ovan fotnot 216), punkterna 45–49, och i målet TU (ovan fotnot 216), punkterna 50–54, av vilka det framgår att tribunalen måsta beakta inverkan av tidsåtgången för alla etapper av det administrativa förfarandet på det berörda företagets möjligheter att försvara sig.
245 Punkterna 134 och 135 i den överklagade domen.
246 Punkterna 137–140 i den överklagade domen (att det rör sig om det tidigare domstolsförfarandet avseende beslut 91/299 framgår framför allt av den inledande punkt 137).
247 Se i detta avseende ovan i fotnot 35 anförd rättspraxis.
248 Avseende artikel 6 i Europakonventionen och artikel 6.1 FEU, se även ovan punkt 160.
249 Se ovan fotnot 94.
250 I den franska originaltexten står det att La requérante estime dès lors que le dépassement manifeste du délai raisonnable dans la présente procédure … ne peut qu’entraîner l’annulation pure et simple de la décision attaquée … (punkt 150 i ansökan från förstainstansrätten, till vilken det hänvisas i punkt 50 i Solvays överklagande).
251 I punkt 439 i ansökan i första instans (i utdrag anförd i punkt 52 i Solvays överklagande) anges följande: [S]i, par impossible, le Tribunal devait rejeter l’ensemble des moyens d’annulation développés par la requérante, la requérante invite le Tribunal à prendre en compte … l’ensemble des considérations présentées dans la présente requête au titre des moyens d’annulation dans son appréciation de la nécessité d’infliger une amende à la requérante et du montant de celle-ci …
252 Se ovan punkterna 154 och 157.
253 Punkt 66 i den överklagade domen.
254 Se ovan punkterna 202 och 203.
255 Se ovan punkterna 154–222.
256 Se ovan punkterna 211–227.
257 Se ovan punkt 237 och fotnot 218.
258 Domen i målet kommissionen mot Solvay av den 6 april 2000 (ovan fotnot 11).
259 Se i detta avseende den kronologiska överblicken i punkt 11 i detta förslag till avgörande.
260 Solvay hänvisade med rätta till detta redan i förfarandet i första instans (se punkt 112 i den överklagade domen). I domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105, framför allt punkterna 204 och 205) lämnade domstolen denna fråga öppen eftersom klaganden inte hade framfört några invändningar i detta avseende.
261 I april 2000 meddelade domstolen domen i målet kommissionen mot Solvay (ovan fotnot 11).
262 Se ovan punkt 238.
263 Avseende handläggningstiden i första instans i mål T-57/01 och avseende bedömningen av tidsåtgången för förfarandet i dess helhet, se nedan punkterna 335–348.
264 Se ovan punkterna 249–263.
265 Domen i målet FEG (ovan fotnot 216), punkterna 56–60, och domen i målet TU (ovan fotnot 216), punkterna 64, 67 och 69.
266 Domen i målet TU (ovan fotnot 216), punkt 69, och domen i målet FEG (ovan fotnot 216), punkt 56.
267 Domen i målet FEG (ovan fotnot 216), punkterna 57 och 58, och domen i målet TU (ovan fotnot 216), punkterna 64–69.
268 Solvay har i detta sammanhang uppgett sina driftställen i Tavaux (Frankrike), Couillet (Belgien) och Heilbronn (Tyskland).
269 Se ovan punkterna 154 och 186–206.
270 Punkt 66 i den överklagade domen.
271 Se i detta avseende ovan avsnitt IV (punkterna 15–322).
272 Se i detta avseende ovan punkt 294.
273 Se i detta avseende ovan punkterna 298–322.
274 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 216), punkterna 48, 141 och 142.
275 Domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 216), punkt 195.
276 Dom av den 1 juni 1999 i mål C-126/97, Eco Swiss (REG 1999, s. I-3055), punkt 36, och av den 20 september 2001 i mål C-453/99, Courage och Crehan (REG 2001, s. I-6297), punkt 20.
277 Se i detta avseende ovan i fotnot 236 anförd rättspraxis.
278 Se i detta avseende generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande av den 10 februari 2011 i det anhängiga målet C-272/09 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen framför allt punkt 64, och generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 26 oktober 2010 i de förenade målen C 201/09 P och C 216/09 P ArcelorMittal Luxembourg mot kommissionen m.fl. (REU 2011, s. I-2239), framför allt punkt 41, domen i mål C-352/09 P, ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (REU 2011, s. I-2359), framför allt punkt 49, samt mitt förslag till avgörande av den 3 juli 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl., där domstolen meddelade dom den 11 december 2007 (REG 2007, s. I-10893), punkt 71, och dom av den 23 april 2009 i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 86), punkt 39. Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet FEG (ovan fotnot 216), punkt 108, och domen i målet TU (ovan fotnot 216), punkt 100.
279 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 216), framför allt punkt 48. Endast i förbigående nämns att även kommissionen själv ibland anser att en nedsättning av bötesbeloppet är lämplig, exempelvis när ett administrativt förfarande vid kommissionen har varat oskäligt länge (se domarna i målen FEG och TU (ovan fotnot 216), punkt 9 i båda domarna).
280 Se i detta avseende ovan punkterna 261 och 262.
281 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 216), framför allt punkt 141.
282 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 216), punkterna 48 och 142.
283 För framtida fall. Artikel 31 i förordning nr 1/2003.
284 Se ovan punkt 237.
285 Se framför allt ovan punkterna 238–241.
286 Se i detta avseende den kronologiska överblicken i punkt 11 i detta förslag till avgörande.
287 Se ovan punkterna 306–310.
288 Eftersom rättegångsspråket är franska var parternas inlagor avfattade på det språk på vilket överläggningen i den överklagade domen hölls. Översättning krävdes i ringa omfattning endast i början av domstolsförfarandet i samband med offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (se artikel 24.6 i tribunalens rättegångsregler). De behov av översättning som uppkom i slutet av förfarandet i första instans i samband med offentliggörandet av den överklagade domen innebar inte att tribunalen inte kunde meddela och delge domen på rättegångsspråket så snart som överläggning hållits.
289 Punkterna 57–67 i den överklagade domen.
290 Den 19 december 2003 anmodade förstainstansrätten kommissionen att lämna in en detaljerad innehållsförteckning av alla skrivelser som hörde till handlingarna i det administrativa förfarandet. Den 14 april 2005 fick Solvay i förstainstansrättens kansli tillgång till de delar av handlingarna som kommissionen lämnat in (punkterna 57–67 i den överklagade domen). Om man även inbegriper perioden fram till kommissionens yttrande den 18 november 2005 om huruvida de berörda handlingarna i akten var användbara vid Solvays försvar så förflöt nästan två år.
291 Kommissionen lämnade sina synpunkter den 18 november 2005 och det muntliga förfarandet inleddes i maj 2008 (punkterna 68 och 72 i den överklagade domen).
292 För en jämförelse: I målet Baustahlgewebe, i vilket elva konnexa mål från förstainstansrätten förenades vad gällde det muntliga förfarandet, fastställde domstolen att principen om skälig handläggningstid hade åsidosatts, eftersom det i förfarandet i förstainstansrätten hade förflutit 32 månader från det att det skriftliga förfarandet i målet avslutades och till dess att beslutet att inleda det muntliga förfarandet fattades samt 22 månader från det att det muntliga förfarandet avslutades till dess att förstainstansrätten meddelade dom (domen i målet Baustahlgewebe, ovan fotnot 216), punkterna 45 och 46.
293 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 4 mars 2010 i målet Gogos mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 88.
294 Europadomstolens dom av den 17 december 2004, Pedersen och Baadsgaard mot Danmark (nr 49017/99, Recueil des arrêts et décisions 2004-XI, § 44). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 1971, Ringeisen mot Österrike (serie A, nr 13, § 110), och dom i mål av den 22 maj 1998, Hozee mot Nederländerna (Recueil des arrêts et décisions 1998-III, § 43).
295 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 105), punkt 182 Se avseende helheten även mitt förslag till avgörande av den 8 december 2005 i målet FEG (ovan fotnot 216), punkterna 108–112, och domen i målet TU (ovan fotnot 216), punkterna 100–104.
296 Europadomstolens dom av den 28 juni 1978, König mot Tyskland (serie A, nr 27, nr 6232/73, § 98), och domen i målet Eckle mot Tyskland (ovan fotnot 222), § 76.
297 Preskriptionstiden är fem år från det att de aktuella överträdelserna upphörde och den avbryts genom alla handlingar i syfte att utreda och beivra oegentligheten. Den absoluta preskriptionstiden ska löpa ut senast den dag då en period som är lika med den dubbla preskriptionstiden har förflutit utan att kommissionen har ålagt böter eller förelagt viten. Preskriptionstiden för åläggande av böter eller föreläggande av viten ska emellertid tillfälligt upphöra att löpa så länge som kommissionens beslut är föremål för prövning av Europeiska unionens domstol. Se i detta avseende artiklarna 1–3 i rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 48). I framtiden gäller artikel 25 i förordning nr 1/2003. Diverse problem i samband med preskription och dess upphörande under ett domstolsförfarande har diskuterats av generaladvokaten Bot i hans förslag till avgörande i målet ArcelorMittal Luxembourg mot kommissionen m.fl. (ovan fotnot 277), särskilt punkterna 66–81 och punkterna 245–251, och i domen i målet ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (ovan fotnot 277), framför allt punkterna 177–212.
298 Se mitt förslag till avgörande av den 8 december 2005 i målet FEG (ovan fotnot 216), punkt 111, och domen i målet TU (ovan fotnot 216), punkt 103.
299 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 216), punkterna 48 och 142.
300 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 216), punkterna 141 och 142.
301 Europadomstolens dom i målet Dželili mot Tyskland (ovan fotnot 232), § 103, och domen i målet Ommer mot Tyskland (ovan fotnot 231), § 50.
302 Se ovan punkterna 306–310 och punkt 338.
303 Se ovan punkterna 339–343.
304 Se ovan punkterna 345 och 346.
305 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom i målet Eckle mot Tyskland (artikel 50) (ovan fotnot 233), § 24.
306 Skäl 191 i det omtvistade beslutet. Tribunalen bekräftade klassificeringen av Solvays beteende på marknaden som ytterst allvarlig och anförde att man på grundval av Solvays argument inte kan anta att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av överträdelsernas allvar (punkterna 499 och 501 i den överklagade domen). Solvay har i överklagandet inte framfört invändningar mot denna del av den överklagade domen.
307 Se i detta avseende framför allt punkterna 294 och 322 i detta förslag till avgörande.