Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 19 september 2013

1 Originalspråk: italienska.

2 Förenade målen T-122/07–T-124/07 (REU 2011, s. II-793).

3 Kommissionens beslut K(2006) 6762 slutligt av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.899 – Gasisolerade ställverk).

4 GIS är elektrisk utrustning som används för att kontrollera energiflödet i elnät. De används som en viktig komponent i driftsfärdiga elektriska transformatorstationer. Se punkt 4 i den överklagade domen.

5 De inbördes solidaritetsförhållandena, som rör förhållandena mellan de solidariskt förpliktade medgäldenärerna för en skuld, skiljer sig från de externa solidaritetsförhållandena, som rör förhållandena mellan de solidariskt förpliktade medgäldenärerna och borgenären (i förevarande fall kommissionen, det vill säga den fordringsägare till vilken böterna ska betalas).

6 Jag vill påpeka att samma problematik har varit föremål för en rad tolkningsfrågor som Bundesgerichtshof nyligen tillställt domstolen i mål C‑451/13 (frågorna inkom den 12 augusti 2013).

7 Se punkt 1 i den överklagade domen och punkt 73 i det angripna beslutet.

8 Se punkt 1 i den överklagade domen och punkt 74 i det angripna beslutet.

9 Se punkt 2 i den överklagade domen.

10 Se punkt 3 i den överklagade domen.

11 Ansökan lämnades in i enlighet med kommissionens meddelande av den 19 februari 2002 om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3).

12 Det framgår i synnerhet av punkterna 14–17 i den överklagade domen att de i kartellen deltagande företagen bland annat genom att manipulera anbudsförfarandet hade samordnat fördelningen av GIS-projekt i hela världen enligt överenskomna regler som syftade till att upprätthålla kvoter som i stor utsträckning avspeglade deras historiska marknadsandelar.

13 Det framgår av punkterna 188 och 189 i det angripna beslutet att de övriga kartelldeltagarna i december 2000 hade organiserat en fest för att fira det fingerade upplösandet av kartellen, dock med den faktiska avsikten att utesluta VA Tech-koncernen från kartellen. Denna koncern återupptog emellertid sitt deltagande i kartellen 2002. Se punkterna 63–72 i den överklagade domen angående det datum då VA Tech-koncernen återupptog sitt deltagande i överträdelsen.

14 Se punkterna 137–167 i den överklagade domen. I den överklagade domen har tribunalen även ogiltigförklarat det angripna beslutet i den mån kommissionen slog fast att bolagen i VA Tech-koncernen hade begått en överträdelse mellan den 1 april och den 30 juni 2002 (se punkterna 63–72 i den överklagade domen samt punkt 1 i domslutet i den överklagade domen). Denna ogiltigförklaring är för övrigt inte föremål för något av överklagandena till domstolen.

15 Se punkterna 236–264 i den överklagade domen.

16 Se punkterna 138–147 i den överklagade domen.

17 Se punkterna 148–167 i den överklagade domen.

18 Se, specifikt, punkterna 153–155 i den överklagade domen.

19 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

20 Se, specifikt, punkterna 156–157 i den överklagade domen.

21 Se, specifikt, punkterna 158–159 i den överklagade domen.

22 Tribunalen har närmare bestämt kritiserat kommissionen: (i) för att den höll Reyrolle, SEHV och Magrini solidariskt ansvariga för betalningen av ett bötesbelopp – 17550000 euro – vilket uppenbarligen överstiger det belopp som utgör en lämplig påföljd för deras deltagande i kartellen i egenskap av bolag inom samma företag; (ii) för att den fastställde en totalsumma av de belopp som Reyrolle ålagts att betala solidariskt med andra bolag som uppenbarligen överstiger dess totala bötesbelopp och för att den inte höll Reyrolle ensamt ansvarigt för en del av bötesbeloppet motsvarande perioden 1988–1998, under vilken det ensamt deltog i överträdelsen; och (iii) för att den inte höll Siemens Österreich och KEG solidariskt ansvariga för en del av det bötesbelopp som ålades SEHV och Magrini med hänsyn till den period under vilken dessa bolag ingick i samma företag.

23 Kommissionen har i första hand yrkat att domstolen ska upphäva dels punkt 2 i domslutet i den mån denna punkt grundar sig på konstaterandet i punkt 157 i den överklagade domen att kommissionen ska fastställa de respektive andelar av bötesbeloppet som vart och ett av de solidariskt ansvariga bolagen ska betala, dels punkt 3 i domslutet i den mån denna punkt på grund av konstaterandena i punkt 158 i förhållande till punkterna 245, 247, 262 och 263 i den överklagade domen fastställer nya bötesbelopp och de respektive andelar av dessa som vart och ett av bolagen ska betala. Kommissionen har i andra hand yrkat på samma grunder att domen ska upphävas.

24 Se ovan fotnot 21.

25 Av de två aspekter som tribunalen har identifierat inom ramen för sitt andra skäl för att anse att kommissionens analys är rättsstridig (se punkt 164 i den överklagade domen och ovan fotnot 22) verkar endast den första gälla (även) de inbördes förhållandena mellan de solidariskt förpliktade medgäldenärerna. I den första delen av punkt 164 i den överklagade domen har tribunalen anfört kritik mot kommissionen för att den åsidosatte den skyldighet som den enligt tribunalens uppfattning har att specificera de respektive andelar av bötesbeloppet som vart och ett av de solidariskt ansvariga bolagen ska bära. Emellertid ska det konstateras dels att detta skäl för rättsstridighet även rör det externa solidariska ansvaret, dels att det andra skälet för att anse att beslutet är rättsstridigt som identifierats i denna punkt, närmare bestämt den omständigheten att kommissionen inte höll Reyrolle ensamt ansvarigt för en del av bötesbeloppet under den period Reyrolle hade deltagit i överträdelsen, inte på något sätt baserar sig på överväganden som rör de inbördes förhållandena mellan solidariskt förpliktade medgäldenärer och att den i sig kan motivera att den påföljd som ålagts Reyrolle ogiltigförklaras.

26 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125).

27 Ibidem, punkt 171.

28 I denna bestämmelse anges följande: Med undantag av ärenden som rör tvister mellan unionen och dess anställda får även medlemsstater och unionsinstitutioner som inte intervenerat i tvisten inför tribunalen överklaga. …

29 Dom av den 22 februari 2005 i mål C-141/02 P, kommissionen mot max.mobil (REG 2005, s. I-1283), punkt 48, och av den 21 december 2011 i mål C-27/09 P, Frankrike mot People’s Mojahedin Organization of Iran (REU 2011, s. I-13427), punkt 45. Se, i samma riktning, punkt 35 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande föredraget den 19 januari 2012 i mål C-337/09 P, rådet mot Zhejiang Xinan Chemical Industrial, där domstolen meddelade dom den 19 juli 2012, och punkt 88 i samma generaladvokats förslag till avgörande föredraget den 13 december 2007 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala, där domstolen meddelade dom den 10 juli 2008 (REG 2008, s. I-4951).

30 Domen i målet kommissionen mot max.mobil (föregående fotnot) meddelades av domstolens stora avdelning. Beträffande det värde som ska tillmätas den omständigheten att en dom har meddelats av domstolens stora avdelning, se övervägandena i punkt 89 i generaladvokaten Ruiz‑Jarabo Colomers förslag till avgörande föredraget den 15 oktober 2009 i mål C-408/08 P, Lancôme mot harmoniseringsbyrån, där domstolen meddelade dom den 25 februari 2010 (REU 2010, s. I-1347).

31 Se, exempelvis, senast, den nyligen meddelade domen av den 21 mars 2013 i mål C-405/11 P, kommissionen mot Buczek Automotive och Polen, punkterna 14–20. I domen i målet GlaxoSmithKline mot kommissionen (se dom av den 6 oktober 2009 i de förenade målen C-501/06 P, C-513/06 P, C-515/06 P och C-519/06 P, REG 2009, s. I-9291, punkterna 23–26) har domstolen slagit fast att kommissionens egna överklaganden inte kunde bifallas i den del de anförda grunderna inte kunde leda till att kommissionen fick en fördel, eftersom grunderna inte kunde inverka på den aktuella punkten i domslutet i den överklagade domen. I målet Iride mot kommissionen (dom av den 21 december 2011 i mål C-329/09 P, REU 2011, s. I-00212*, punkterna 48–51) har domstolen slagit fast att kommissionens yrkande om ändring i domskälen i den överklagade domen inte kunde tas upp till sakprövning, eftersom de grunder som kommissionen åberopat inte medförde någon fördel för kommissionen som kunde berättiga att det fanns ett intresse av att få saken prövad. Se, vad gäller kravet att privilegierade sökande ska ha ett berättigat intresse av att få saken prövad, även punkterna 17–19 i generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande föredraget den 17 november 2011 i mål C‑505/09 P, kommissionen mot Estland, där domstolen meddelade dom den 29 mars 2012.

32 Se, i detta hänseende, domstolens beslut av den 27 november 2001 i mål C-208/99, Portugal mot kommissionen (REG 2001, s. I-9183), punkterna 22–24, och dom av den 13 oktober 2011 i de förenade målen C-463/10 P och C-475/10 P, Deutsche Post och Tyskland mot kommissionen (REU 2011, s. I-9639), punkt 36 och där angiven rättspraxis.

33 Den gynnsamma behandlingen för unionens institutioner grundar sig framför allt på att dessa har till uppgift att upprätthålla skyddet av unionens rättsordning, vilket innebär att deras intressen per definition inte skiljer sig från unionens. Den gynnsamma behandlingen för medlemsstaterna motiveras av den omständigheten att det är dessa som i egenskap av folkrättsliga subjekt har bildat unionen. Det är medlemsstaterna som genom det rättsliga skyddet vid domstolen säkerställer att de organ som de har bildat, följaktligen även tribunalen, respekterar lagen.

34 Se, i detta hänseende, övervägandena i punkterna 21–24 i generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i målet kommissionen mot max.mobil (ovan fotnot 29).

35 Se dom av den 12 juli 2001 i de förenade målen C-302/99 P och C-308/99 P, kommissionen och Frankrike mot TF1 (REG 2001, s. I-5603), punkterna 27 och 29, och beslut av den 28 oktober 2004 i mål C-236/03 P, kommissionen mot CMA CGM m.fl., punkt 25 och följande punkter. Dessutom är en anmärkning som riktats mot ett överflödigt domskäl i en dom i första instans, som inte kan medföra att domen upphävs, enligt fast rättspraxis verkningslös och ska ogillas. Se, bland många andra, dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 148.

36 Denna artikel bestämmer att [y]rkandena i ett överklagande ska avse upphävandet, helt eller delvis, av tribunalens avgörande, såsom detta framgår av domslutet eller av slutet i beslutet (min kursivering).

37 Se, i detta hänseende, generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande föredraget den 13 december 2012 i mål C-439/11 P, Ziegler mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 11 juli 2013, punkterna 20–26.

38 Se, för ett liknande resonemang, även punkt 24 i generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i målet kommissionen mot max.mobil (ovan fotnot 29).

39 Dom av den 26 april 1988 i de förenade målen 97/86, 193/86, 99/86 och 215/96, Asteris m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 2181), punkt 27, och förstainstansrättens dom av den 14 juli 1995 i mål T-275/94, CB mot kommissionen (REG 1995, s. II-2169), punkt 62.

40 Dom av den 14 september 1999 i mål C-310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl. (REG 1999, s. I-5363), punkt 54, och av den 1 juni 2006 i de förenade målen C-442/03 P och C-471/03 P, P&O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya mot kommissionen (REG 2006, s. I-4845), punkt 44.

41 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Asteris (ovan fotnot 38), punkt 27, och dom av den 3 oktober 2000 i mål C-458/98 P, Industrie des poudres sphériques mot rådet m.fl. (REG 2000, s. I-8147), punkt 81.

42 En åberopad grunds eventuella verkningslöshet hör samman med frågan huruvida den kan stödja överklagandet, och påverkar inte frågan huruvida den kan tas upp till sakprövning. Se dom av den 30 september 2003 i mål C-76/01 P, Eurocoton m.fl. mot rådet (REG 2003, s. I-10091), punkt 52, av den 6 november 2008 i mål C-203/07 P, Grekland mot kommissionen (REG 2008, s. I-8161), punkterna 42 och 43, och av den 29 september 2011 i mål C-520/09 P, Arkema mot kommissionen (REU 2011, s. I-8901), punkt 31.

43 Detta framgår uttryckligen av punkterna 6, 21, 30, 37, 40, 50, 56, 67, 69 och 70 i kommissionens överklagande och av övervägandena i detta (se, i detta hänseende, ovan fotnot 23).

44 Kommissionen ska … precisera …, i förekommande fall, vilken grad av ansvar för överträdelserna som tillskrivs nämnda bolag (min kursivering).

45 Det lyder Es obliegt der Kommission i den bindande tyska språkversionen (rättegångsspråket), medan lydelsen på franska, som är det språk på vilket domen blev avfattad, är Il appartient à la Commission.

46 Se dom av den 11 juni 2009 i mål C-429/07, X (REG 2009, s. I-4833), punkt 34. Se även punkt 34 i mitt förslag till avgörande föredraget den 5 mars 2009 i nämnda mål.

47 Se, i detta hänseende, förstainstansrättens dom av den 5 april 2006 i mål T-279/02, Degussa mot kommissionen (REG 2006, s. II-897), punkterna 86 och 87.

48 Se punkt 35 i domen i målet X (ovan fotnot 46) och där angiven rättspraxis. Se, i detta hänseende, även punkt 37 i mitt förslag till avgörande föredraget den 5 mars 2009 i nämnda mål.

49 Se dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80-103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 3, s. 133), punkt 105, av den 28 februari 1991 i mål C-234/89, Delimitis mot Henninger Bräu (REG 1991, s. I-935; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-65), punkt 44, och av den 14 december 2000 i mål C-344/98, Masterfoods (REG 2000, s. I-11369), punkt 46.

50 När det gäller syftet med det solidariska ansvaret, nämligen att effektivisera de administrativa myndigheternas åtgärder på området för uppbörd av skulder, se punkt 48 i dom av den 17 februari 2011 i mål C-78/10, Berel m.fl. (REU 2011, s. I-717), som handlar om solidariskt ansvar när flera personer är gäldenärer i fråga om en och samma tullskuld.

51 Den avskräckande verkan har upprepade gånger erkänts i domstolens rättspraxis. Se, bland många andra, domen i de förenade målen Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 49), punkt 106, dom av den 9 juni 2006 i mål C-289/04 P, Showa Denko mot kommissionen (REG 2006, s. I-5859), punkt 61, av den 8 februari 2007 i mål C-3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen (REG 2007, s. I-1331), punkterna 37 och 47, och av den 19 mars 2009 i mål C-510/06 P, Archer Daniels Midland mot kommissionen (REG 2009, s. I-1843), punkterna 63, 72 och 149.

52 I motsats till kommissionens uppfattning kan de frågor som rör de inbördes förhållandena mellan de för böterna solidariskt förpliktade medgäldenärerna för övrigt inte anses ligga utanför kommissionens behörighet att besluta om påföljder. Dessa frågor kan i själva verket så att säga anses som myntets baksida i fråga om böterna, som å ena sidan åläggs företaget eftersom det utgör den ekonomiska enhet som är ansvarig för överträdelsen men som å andra sidan i praktiken åläggs, i förekommande fall med solidariskt ansvar, personer som kan betala dem. Se, i detta hänseende, övervägandena nedan i punkterna 78 och 79 inom ramen för den tredje överklagandegrunden.

53 Se punkt 83 och följande punkter nedan.

54 Se dom av den 11 december 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 38 och där angiven rättspraxis, av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8237), punkt 54, och nu senast, bland många andra, dom av den 19 juli 2012 i de förenade målen C-628/10 P och C-14/11 P, Alliance One International m.fl. mot kommissionen, punkt 42 och där angiven rättspraxis, och av den 8 maj 2013 i mål C-508/11 P, ENI mot kommissionen, punkt 82.

55 Kravet på att kommissionens undersökningar inte otillbörligen får fördröjas för att inte omintetgöra den effektiva verkan av denna institutions tillämpning av unionens konkurrensregler kan enligt rättspraxis vara relevant. Se, i detta hänseende, dom av den 24 september 2009 i de förenade målen C-125/07 P, C-133/07 P, C-135/07 P och C-137/07 P, Erste Group Bank m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8681), slutet av punkt 82.

56 Se punkt 2 i kommissionens tillkännagivande om samarbete mellan kommissionen och EU‑medlemsstaternas domstolar vid tillämpning av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT C 101, 2004, s. 54).

57 Se skäl 7 i förordning nr 1/2003 samt domen i målet Masterfoods (ovan fotnot 49), punkt 47. Denna funktion ingår i den vidare funktion som de nationella domstolarna tillerkänns i rättspraxis enligt den samarbetsprincip som anges i artikel 4.3 FEU för att säkerställa det rättsliga skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrättsliga bestämmelser. Se, i detta hänseende, dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 38 och där angiven rättspraxis.

58 Se förstainstansrättens dom av den 18 september 1992 i mål T-24/90, Automec mot kommissionen (REG 1992, s. II-2223; svensk specialutgåva, volym 13, s. II-61), punkt 85, samt punkt 4 i kommissionens tillkännagivande (ovan fotnot 56).

59 Se punkt 157 i den överklagade domen.

60 Se skälen 22 och 31 samt kapitel II i förordning nr 1/2003. Se även punkt 56 i domen i målet Masterfoods (ovan fotnot 49).

61 Det framgår i synnerhet av dessa överväganden att solidaritetsbegreppet – vad gäller det inbördes solidariska ansvaret – omfattas av såväl unionsrättens tillämpningsområde som kommissionens behörighet endast i den mån det solidariska ansvaret tjänar till att uppnå de specifika syften som anges i fördragen avseende kommissionens utövande av sin behörighet att besluta om påföljder.

62 Se ovan fotnot 57.

63 Se generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande föredraget den 11 februari 2003 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 7 januari 2004 (REG 2004, s. I-123), punkt 63, samt generaladvokaten Bots förslag till avgörande föredraget den 26 oktober 2010 i de förenade målen C-201/99 P och C‑216/99 P, ArcelorMittal Luxembourg mot kommissionen och kommissionen mot ArcelorMittal Luxembourg m.fl., där domstolen meddelade dom den 29 mars 2011 (REU 2011, s. I-2239), punkt 181, respektive i mål C-352/09 P, ThyssenKrupp Nirosta m.fl. mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 29 mars 2011 (REU 2011, s. I-2359), punkt 162.

64 Se, i detta hänseende, övervägandena i punkt 65 i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Aalborg Portland (föregående fotnot).

65 Vad avser påföljdernas straffrättsliknande karaktär, se punkt 40 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande föredraget den 28 februari 2013 i mål C-681/11, Schenker & Co AG m.fl. (där dom meddelades den 8 juni 2013), som även innehåller flera omfattande hänvisningar till domstolens tillämpning av straffrättsliga principer med stöd av fast rättspraxis inom ramen för den europeiska konkurrensrätten. Det ska även påpekas att Europadomstolen i dom av den 27 september 2011 i målet Menarini Diagnostics mot Italien (ansökan nr 43509/08), §§ 38–45, har erkänt att böter som åläggs av den italienska konkurrensmyndigheten med stöd av nationell konkurrenslagstiftning har en straffrättslig karaktär i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen.

66 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande föredraget den 3 juli 2007 i målet ETI (ovan fotnot 54), punkt 71, och med hänvisning till principen om att straff och påföljder ska vara individuella, punkt 63 i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Aalborg Portland (ovan fotnot 63). I detta hänseende ska det även erinras om att principen om skuld kommer till uttryck specifikt i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, enligt vilken överträdelser av konkurrensreglerna beivras med böter endast om de har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

67 Se punkt 162 i generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet ThyssenKrupp Nirosta (ovan fotnot 63). Se, i detta hänseende, även punkt 74 i generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande föredraget den 15 juli 1997 i målet kommissionen mot Anic Partecipazioni (ovan fotnot 26).

68 Principen om att straff och påföljder ska vara individuella återges på detta sätt i flera av tribunalens domar, däribland den överklagade domen (se punkt 122, som innehåller andra hänvisningar till rättspraxis). I dom av den 14 juli 2005 i de förenade målen C-65/02 P och C-73/02 P, ThyssenKrupp Stainless m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-6773), punkt 82, har domstolen återgett ovannämnda princip på detta sätt dock utan att uttryckligen klassificera den som en princip om att straff och påföljder ska vara individuella.

69 Se punkt 63 i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Aalborg Portland (ovan fotnot 63).

70 Se punkt 181 i generaladvokaten Bots förslag till avgörande i de förenade målen ArcelorMittal Luxembourg (ovan fotnot 63) och punkt 162 i samma generaladvokats förslag till avgörande i målet ThyssenKrupp Nirosta (ovan fotnot 63).

71 Se, i detta hänseende, ovan i fotnot 54 nämnda rättspraxis.

72 Se, särskilt, dom av den 12 juli 1984 i mål 170/93, Hydroterm (REG 1984, s. 2999), punkt 11, och av den 14 december 2006 i mål C-217/05, Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (REG 2006, s. I-11987), punkt 40. Se likaså, nu senast bland många andra, domarna i målet Alliance One International m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 54), punkt 42, och i målet ENI mot kommissionen (ovan fotnot 54), punkt 82.

73 Domen i målet Akzo Nobel (ovan fotnot 54), punkt 56 och där angiven rättspraxis, och likaså, bland många andra, dom av den 20 januari 2011 i mål C-90/09 P, General Química m.fl. mot kommissionen (REG 2011, s. I-1), punkt 36 och där angiven rättspraxis, domen i de förenade målen ArcelorMittal Luxembourg (ovan fotnot 63), punkt 95, och dom av den 29 september 2011 i mål C-520/09 P, Arkema mot kommissionen (REU 2011, s. I-8901), punkt 37.

74 Se, i detta hänseende, senast, övervägandena i punkt 101 och följande punkter samt punkt 129 i dom av den 18 juli 2013 i mål C-501/11, Schindler Holding m.fl. mot kommissionen. Detta bekräftas för övrigt indirekt av ordalydelsen i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 enligt vilken böter åläggs företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder konkurrensreglerna. Mot denna bakgrund har domstolen bekräftat att kommissionen, då flera företag har deltagit i en överträdelse, för vart och ett av företagen ska pröva hur allvarlig den enskilda överträdelsen var (se domen i målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, ovan fotnot 26, punkt 150, och dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen, REG 1999, s. I-4235, punkt 110) och individualisera sanktionsåtgärden med avseende på de berörda företagens agerande och beskaffenhet (se dom av den 7 juni 2007 i mål C-76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen, REG 2007, s. I-4405, punkt 44).

75 Se domen i målet Akzo Nobel (ovan fotnot 54), punkt 57. Se, i detta hänseende, övervägandena i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målen ETI (ovan fotnot 54), specifikt punkterna 68 och 69, och Akzo Nobel (ovan fotnot 54), specifikt punkterna 36 och 37. Se, i detta hänseende, även förslaget till avgörande av domaren Vesterdorf, tillförordnad generaladvokat, föredraget den 10 juli 1991 i mål T-1/89, där tribunalen meddelade dom den 24 oktober 1991 (REG 1991, s. II-867, särskilt s. II-916). Praxisen att ålägga böter för personer, antingen fysiska eller juridiska, för överträdelser som har begåtts av företag kan förklaras med hänvisning till artikel 299 FEUF, där det fastslås att akter antagna av kommissionen som medför betalningsskyldighet för andra än stater ska vara verkställbara och att verkställigheten ska följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Denna artikel avser därmed personer (fysiska eller juridiska) med rättslig handlingsförmåga och inte rättssubjekt, som i vissa fall kan vara företag, som saknar rättslig handlingsförmåga (se, i detta hänseende, även fotnot 24 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Akzo Nobel, ovan fotnot 54).

76 Se utöver den överklagade domen exempelvis tribunalens nyligen meddelade dom av den 17 maj 2013 i mål T-146/09, Parker m.fl. mot kommissionen, punkt 83 och följande punkter, i vilken det tydligt framgår att tribunalen har tillämpat principen om personligt ansvar på de enskilda bolag som ingår i företaget och inte (uteslutande) på företaget som sådant (se, särskilt, punkt 101). Jag kan för övrigt inte låta bli att notera att det föreligger en klar motstridighet i rättspraxis om tribunalen för att underkänna sökandenas grunder slår fast att principen om personligt ansvar är tillämplig på företag men inte på bolag (se tribunalens dom av den 27 september 2012 i mål T-356/06, Koninklijke Volker Wessels Stevin mot kommissionen, slutet av punkt 38, och i mål T-347/06, Nynäs Petroleum m.fl. mot kommissionen, slutet av punkt 40).

77 Se punkt 97 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Akzo Nobel (ovan fotnot 53). Se, i detta hänseende, även dom av den 20 januari 2011 i mål C-90/09 P, General Química mot kommissionen (REU 2011, s. I-1), punkt 38.

78 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Akzo Nobel (ovan fotnot 54), punkt 77, samt punkt 97 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i nämnda mål. Se även dom av den 16 november 2000 i mål C-294/98 P, Metsä-Serla m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I-10065), punkt 34.

79 På grund av de organisatoriska, ekonomiska och juridiska band som gör det möjligt för dessa rättssubjekt att utöva en bestämmande påverkan på de personer som direkt har begått överträdelsen (se punkt 34 i domen i målet Metsä-Serla, föregående fotnot).

80 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Istituto Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents mot kommissionen (REG 1974, s. 223; svensk specialutgåva, volym 2, s. 229), punkt 41, och domen i målet Akzo Nobel (ovan fotnot 54), punkt 59 jämförd med punkt 61, samt punkt 97 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Akzo Nobel (ovan fotnot 54).

81 Se punkterna 81–84 i domen i de förenade målen Erste Group Bank m.fl. (ovan fotnot 55), som har bekräftat förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02-T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich m.fl. mot kommissionen (REG 2006, s. II-5169), punkt 331.

82 Se, bland många andra, domarna i målet Akzo Nobel (ovan fotnot 54), punkterna 59 och 61, och i målet General Química (ovan fotnot 73), punkterna 38 och 40. Se även generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande som föredrogs den 12 januari 2012 i målet Alliance One International mot kommissionen (ovan fotnot 54).

83 Se, för ett liknande resonemang, punkt 167 i tribunalens dom av den 13 september 2010 i mål T‑40/06, Trioplast Industrier mot kommissionen (REU 2010, s. II-4893).

84 I dom av den 31 mars 2009 i mål T-405/06, ArcelorMittal Luxembourg SA m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. II-789), punkt 117, har tribunalen slagit fast att det solidariska ansvaret utgör en normal följd av att ansvar för ett bolags agerande tillskrivs ett annat bolag, särskilt då de två bolagen utgör ett och samma företag.

85 Se, i detta hänseende, punkterna 139–141 i den överklagade domen och där angiven rättspraxis.

86 I detta hänseende anser jag att de i punkt 52 nämnda skälen till effektiviteten vid verkställande av påföljden kan motivera att det även i ett fall som detta tillskrivs solidariskt ansvar för betalning av böterna.

87 Behovet av att juridiska personer som vid tidpunkten för beslutet om böter inte längre tillhör det företag som har begått överträdelsen behandlas olika i förhållande till moderbolaget återspeglas till exempel i kravet på att tillämpa den i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 föreskrivna övre gränsen på 10 procent av den nämnda juridiska personens omsättning och inte av moderbolagets omsättning. Se, i detta hänseende, generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande föredraget den 30 maj 2013 i mål C-50/12 P, Kendrion mot kommissionen (dom har ännu inte meddelats), punkterna 84–87 och där angiven rättspraxis.

88 Se slutet av punkt 81 ovan.

89 En prövning av detta slag kan kanske underlättas av den omständigheten att de enskilda bolag som inte längre ingår i samma enhet kan ha ett intresse av att förse kommissionen med användbara uppgifter som de har tillgång till, och som uppenbarligen är till deras försvar, för att kommissionen exakt ska kunna fastställa deras respektive grad av ansvar.

90 Se punkt 155 i den överklagade domen.

91 Dessa principer är inte nödvändigtvis tillämpliga på det civilrättsliga området men de är däremot, vilket framgår ovan i punkt 74, tillämpliga inom unionens konkurrensrätt.

92 Dom av den 2 oktober 2003 i mål C-196/99 P (REG 2003, s. I-11005).

93 Punkt 100 i denna dom rör särskilt förekomsten av en inneboende motstridighet i det angripna beslutet i nämnda mål och utgör ingen grund för antagandet av en allmän princip att solidariskt förpliktade medgäldenärer lastas i lika hög grad för det rättsstridiga beteendet, om inget annat anges i kommissionens beslut om att ålägga böter på flera rättssubjekt solidariskt.

94 Beträffande det konkreta fastställandet av andelarna av bötesbeloppet, se även nedan i punkt 96 och följande punkter.

95 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P–C252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkt 692, domen i målet Groupe Danone mot kommissionen (ovan fotnot 51), punkt 61, dom av den 8 december 2011 i mål C‑272/09 P, KME m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I-12789), punkt 103, samt punkt 38 i mitt förslag till avgörande i mål C-286/11 P, kommissionen mot Tomkins, där domstolen meddelade dom den 22 januari 2013.

96 Se punkterna 40 och 41 i mitt förslag till avgörande i målet kommissionen mot Tomkins (föregående fotnot).

97 Se, utöver ovan i fotnot 95 nämnda rättspraxis, punkt 175 i mitt förslag till avgörande föredraget den 6 november 2008 i mål C-511/06 P, Archer Daniels Midland mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 9 juli 2009 (REG 2009, s. I-5843).

98 Se, särskilt, punkt 59 ovan.

99 Se punkterna 5–7 ovan.

100 Detta övervägande påverkar för övrigt inte mitt förslag till avgörande i mål C-233/11 P vad beträffar argumentet enligt vilket tribunalen genom att ogiltigförklara artikel 2 j i det angripna beslutet har dömt utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita). Se punkt 151 och följande punkter nedan.

101 Det sammanlagda bötesbelopp som kommissionen ålade bolagen i VA Tech-koncernen (utan att räkna med SEHV och Magrini när de tillhörde Schneiderföretaget), närmare bestämt 22,05 miljoner euro, har i själva verket förblivit oförändrat. Se punkterna 11 och 13 ovan.

102 Vad däremot beträffar de böter som Schneider ålades tillsammans med SEHV och Magrini för den överträdelse som hade begåtts under den period som de två sistnämnda bolagen – innan dessa blev uppköpta av VA Tech-koncernen – var helägda dotterbolag till Schneider, har tribunalen ålagt ett enda bötesbelopp på sammanlagt 8,1 miljoner euro i stället för de två olika bötesbelopp som kommissionen ålade Schneider ensamt (3,6 miljoner euro) respektive solidariskt med SEHV och Magrini (4,5 miljoner euro). Detta slutliga belopp på 8,1 miljoner euro är dock inget annat än summan av de två olika av kommissionen ålagda bötesbeloppen.

103 Se punkterna 11 och 13 ovan samt punkt 258 och följande punkter i den överklagade domen.

104 Se domen i målet Limburgse Vinyl Maatschappij (ovan fotnot 94), punkt 692.

105 Se domen i målet kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl. (ovan fotnot 40), punkt 52, dom av den 15 februari 2001 i mål C-239/99, Nachi Europe (REG 2001, s. I-1197), punkt 24, och av den 19 januari 2006 i mål C-240/03 P, Comunità montana della Valnerina mot kommissionen (REG 2006, s. I-731), punkt 43. Se, även, dom av den 14 december 1962 i de förenade målen 46/59 och 47/59, Meroni mot höga myndigheten (REG 1962, s. 763, särskilt s. 780), samt även punkterna 146–148 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande föredraget den 17 september 2009 i mål C-441/07 P, kommissionen mot Alrosa, där domstolen meddelade dom den 29 juni 2010 (REU 2010, s. I-5949).

106 Se punkt 37 i mitt förslag till avgörande föredraget i målet kommissionen mot Tomkins (ovan fotnot 95). Se, för ett liknande resonemang, även punkt 49 i generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i målet Groupe Danone mot kommissionen (ovan fotnot 51).

107 I punkt 104 i domen i målet KME m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 95) har domstolen understrukit att utövandet av den obegränsade behörigheten inte är detsamma som en prövning ex officio och att det således åligger parterna att biträda domstolen när den utövar denna behörighet.

108 Det ska härvid mera specifikt påpekas att SEHV och Magrini i sina inlagor uttryckligen – inom ramen för den överklagandegrund varigenom de gjorde gällande att de ställer sig oförstående till att kommissionen gjort dem solidariskt betalningsansvariga – har påpekat att det enligt deras förmenande var nödvändigt att precisera vem som är betalningsskyldig för vilket belopp för det fall bolag som inte ingår i samma koncern skulle ådömas solidariskt ansvar.

109 Den omständigheten att det måste konstateras att tribunalen har överskridit gränserna för sin obegränsade behörighet medför enligt min uppfattning inte nödvändigtvis att tribunalen har dömt utöver vad som har yrkats av parterna (ne ultra petita). När tribunalen, mot en parts yrkande, har fått behörighet att räkna om bötesbeloppet förefaller den omständigheten att den har överskridit gränserna för denna behörighet en helt annan sak än den omständigheten att den har gått utöver vad som har yrkats av sökanden.

110 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2009 i mål C-89/08 P, kommissionen mot Irland m.fl. (REU 2009, s. I-11245), punkterna 50–52 och där angiven rättspraxis.

111 Se domen i målet kommissionen mot Irland m.fl. (föregående fotnot), punkt 56, och dom av den 17 december 2009 i mål C-197/09 RX-II, M mot Emea (omprövning) (REG 2009, s. I-12033), punkt 41.

112 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen mot Irland m.fl. (ovan fotnot 110), punkt 55.

113 Se punkt 104 i domen i målet KME m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 95) samt punkterna 66–68 i mitt förslag till avgörande i målet kommissionen mot Tomkins (ovan fotnot 95) och där angiven rättspraxis.

114 Domen i målet kommissionen mot Irland m.fl. (ovan fotnot 110), punkt 53.

115 Tribunal de Commerce de Grenoble har genom dom av den 18 december 2009 förklarat sig sakna behörighet och att det är tribunalen som är behörig i detta mål.

116 Den omständigheten att kommissionen i tillräckligt hög grad har kunnat försvara sin avvikande åsikt avseende fastställandet av de inbördes förhållandena mellan de för böterna solidariskt förpliktade medgäldenärerna förefaller bekräftas av det faktum att kommissionen inom ramen för den första delen av den sjätte överklagandegrunden har kritiserat tribunalen för att den inte har prövat dess invändningar i detta avseende.

117 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen mot Tomkins (ovan fotnot 95), punkt 61.

118 Jag frågar mig dessutom i vilken mån nämnda tolkning av artikel 23 i förordning nr 1/2003 kan klassificeras som en rättslig omständighet som är avgörande för målets utgång enligt ovan i punkt 112 nämnda rättspraxis. Övervägandena i punkterna 153–159 i domen, vilket jag har påpekat ovan i punkt 27, ger i själva verket enligt min uppfattning ingen grund för att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras. Inte heller ger de någon grund för tribunalens omräkning av böterna, förutom i den del den har fastställt den inbördes fördelningen av det av tribunalen omräknade bötesbeloppet mellan de solidariskt förpliktade medgäldenärerna.

119 Se dom av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P, Connolly mot kommissionen (REG 2001, s. I-1611), punkt 121, domen i målet Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 63), punkt 372, dom av den 2 april 2009 i mål C-202/07 P, France Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2369), punkt 30, och av den 16 juli 2009 i mål C-440/07 P, kommissionen mot Schneider Electric (REG 2009, s. I-6413), punkt 135.

120 Dom av den 14 maj 1998 i mål C-259/96 P, rådet mot de Nil och Impens (REG 1998, s. I-2915), punkterna 32 och 33, domarna i målet Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 62), punkt 372, i målet France Télécom mot kommissionen (föregående fotnot), punkt 29, och i målet kommissionen mot Schneider Electric (föregående fotnot), punkt 135.

121 Se, i detta hänseende, punkterna 44–46 ovan.

122 Se punkt 5 ovan.

123 Se punkt 10 ovan.

124 Se punkterna 140, 144 och slutet av punkt 163 i den överklagade domen.

125 Se punkt 144 i den överklagade domen.

126 Se punkterna 5–7 ovan och punkt 1 i den överklagade domen.

127 I detta hänseende framgår det uttryckligen av Reyrolles överklagande att Reyrolle inte har bestritt den omständigheten att tribunalen har beaktat omsättningen för det sista helåret för överträdelsen för att fastställa bötesbeloppet.

128 Närmare bestämt för perioden mellan den 15 april 1988 och den 13 december 2000 då de båda bolagen ingick i Schneider-koncernen (se punkt 246 i den överklagade domen) respektive perioden mellan den 1 juli 2002 och den 11 maj 2004, då dessa båda bolag kontrollerades av VA Tech-koncernen (se punkt 243 i den överklagade domen).

129 Det följer av fast rättspraxis att om en part tilläts att vid domstolen åberopa en ny grund som denne inte har åberopat i tid vid tribunalen, skulle detta innebära att vederbörande vid domstolen kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som tribunalen har prövat. Se domen i målet Alliance One International m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 54), punkt 111 och där angiven rättspraxis.

130 Dom av den 29 november 2007 i mål C-176/06 P, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. I-170), punkt 17. Se, även, tribunalens dom av den 9 september 2010 i mål T-17/08 P, Andreasen mot kommissionen (ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 96.

131 Se dom av den 30 maj 2013 i mål C-70/12 P, Quinn Barlo mot kommissionen, punkt 46 och där angiven rättspraxis.

132 Dom av den 7 juni 2007 i mål C-76/06, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG‑2007, s. I-4405), punkt 40 och där angiven rättspraxis.

133 Se punkterna 28–48 och 61–68 i det angripna beslutet.

134 Dom av den 22 november 2012 i mål C-89/11 P, E.ON Energie mot kommissionen, punkterna 125 och 126.

135 Se, i detta hänseende, artikel 170 i domstolens nya rättegångsregler. Artikeln kan anses vara tillämplig enligt fast rättspraxis, enligt vilken handläggningsregler i allmänhet anses vara tillämpliga på alla tvister som pågår vid tidpunkten då de träder i kraft. Se, i detta hänseende, dom av den 12 november 1981 i de förenade målen 212/80-217/80, Meridionale Industria Salumi m.fl. (REG 1981, s. 2735), punkt 9, av den 7 september 1999 i mål C-61/98, De Haan Beheer (REG 1999, s. I-5003), punkt 13, och av den 14 februari 2008 i mål C-450/06, Varec (REG 2008, s. I-581), punkt 27.

136 Se ovan i fotnot 106 nämnda rättspraxis.

137 Se domen i målet kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl. (ovan fotnot 4), punkt 53.

138 Ibidem, punkt 57.

139 Det totala bötesbeloppet har i övrigt inte ändrats vad gäller VA Technologies-företaget. Se ovan fotnot 101.

140 Se fråga 5 som tribunalen sände parterna den 21 januari 2010.

141 Se domen i målet Groupe Danone mot kommissionen (ovan fotnot 51), punkterna 74–76.