Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 18 april 2013

1 Originalspråk: tyska.

2 Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3), nedan kallade 1998 års riktlinjer.

3 Kommissionens beslut av den 21 februari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (ärende COMP/E-1/38.823 – Hissar och rulltrappor), delgivet med nummer K(2007) 512 slutlig, i dess lydelse enligt beslut av den 4 september 2007 och sammanfattat i EUT C 75, 2008, s. 19

4 Tribunalens dom av den 13 juli 2011 i mål T-138/07, Schindler Holding m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II-4819).

5 Skälen 27–32 i det angripna beslutet och punkt 3 i den överklagade domen.

6 Skälen 3 och 91 i det angripna beslutet och punkt 4 i den överklagade domen.

7 Skälen 3 och 91 i det angripna beslutet och punkt 22 i den överklagade domen.

8 Se punkt 1 i det angripna beslutet och punkt 31 i den överklagade domen.

9 Se punkt 2 i det angripna beslutet och punkt 31 i den överklagade domen.

10 Se i detta avseende utöver den överklagade domen ytterligare tre domar från tribunalen av den 13 juli 2011 i de förenade målen T-141/07, T-142/07, T-145/07 och T-146/07, General Technic-Otis m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II-4997), i de förenade målen T-144/07, T-147/07–T-150/07 och T-154/07, ThyssenKrupp Liften Ascenseurs mot kommissionen (REU 2011, s. II-5129), och i mål T-151/07, Kone m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II-5313). Domen i målet ThyssenKrupp Liften Ascenseurs mot kommissionen vann laga kraft efter det att sex av de överklaganden som diverse bolag i ThyssenKrupp-gruppen framställt vid tribunalen återkallats (målen C-503/11 P, C-504/11 P, C-505/11 P, C-506/11 P, C-516/11 P och C-519/11 P). Mot domen i målet Kone m.fl. är för närvarande inget överklagande anhängigt vid domstolen (mål C-510/11 P, Kone m.fl. mot kommissionen). Domstolen har genom två ytterligare beslut av den 15 juni 2012 i mål C-493/11 P, United Technologies mot kommissionen, och i mål C-494/11 P, Otis Luxemburg (tidigare General Technic-Otis) mot kommissionen, ogillat två andra överklaganden som framställts mot domen i målet General Technic-Otis m.fl. mot kommissionen.

11 Tribunalen fastställde att det delvis saknas anledning att döma i saken, eftersom kommissionen gjorde en rättelse av det angripna beslutet av den 4 september 2007 på så sätt att beslutet inte längre riktade sig till Schindler Management AG (se punkterna 40–44 i den överklagade domen).

12 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

13 Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 26 februari 2013 i mål C-617/10, Åkerberg Fransson, punkt 44 första meningen.

14 Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 21, av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), punkt 39, och av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 37.

15 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Åkerberg Fransson (ovan fotnot 13), punkt 44 första meningen.

16 Europadomstolen.

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2010 i mål C-279/09, DEB (REU 2010, s. I-13849), punkterna 30–33, av den 8 december 2011 i mål C-386/10 P, Chalkor mot kommissionen (REU 2011, s. I-13085), punkt 51, och av den 6 november 2012 i målC-199/11, Otis m.fl, punkt 47, och av den 29 januari 2013 i mål C-396/11, Radu, punkt 32.

18 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 3 juli 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 71, och av den 8 september 2011 i mål C-17/10, Toshiba Corporation m.fl., punkt 48, och där angiven rättspraxis. Europadomstolen har i sin tur i domen av den 27 september 2011 i målet Menarini Diagnostics mot Italien (nr 43509/08), §§ 38–45, slagit fast att böter i konkurrensärenden som ålades av den italienska konkurrensmyndigheten hade straffrättslig karaktär i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Efta-domstolen har gått till väga på samma sätt i sin dom av den 18 april 2012 i mål E-15/10, Posten Norge mot Eftas övervakningsmyndighet (Posten Norge), punkterna 87 och 88, avseende böter som Eftas övervakningsmyndighet ålagt i ett konkurrensärende.

19 Europadomstolens dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland (nr 73053/01), Recueil des arrêts et décisions, 2006-XIV, § 43.

20 Europadomstolens dom i målet Jussila mot Finland (ovan fotnot 19), § 43; se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom i målet Menarini Diagnostics mot Italien (ovan fotnot 18), § 62, se även Efta-domstolens dom i målet Posten Norge (ovan fotnot 18), punkt 89.

21 Europadomstolens dom i målet Menarini Diagnostics mot Italien (ovan fotnot 18), § 59.

22 Ibidem.

23 Franska: le pouvoir de réformer en tous points, en fait comme en droit, la décision entreprise, rendue par l’organe inférieur (Europadomstolens dom i målet Menarini Diagnostics mot Italien (ovan fotnot 18), § 59).

24 Franska: compétence pour se pencher sur toutes les questions de fait et de droit pertinentes pour le litige (Europadomstolens dom i målet Menarini Diagnostics mot Italien (ovan fotnot 18), § 59). Engelska: jurisdiction to examine all questions of fact and law relevant to the dispute (Europadomstolens beslut av den 21 mars 2006 i målet Valico mot Italien, Recueil des arrêts et décisions, 2006-III, s. 20 och där angiven rättspraxis).

25 Engelska: the power to quash in all respects, on questions of fact and law, the challenged decision (Europadomstolens dom av den 23 juli 2002 i målet Janosevic mot Sverige, nr 34619/97, Recueil des arrêts et décisions, 2002-VII, § 81, och domstolens beslut i målet Valico mot Italien (ovan fotnot 24), s. 20).

26 Domen i målet Chalkor mot kommissionen (ovan fotnot 17), punkt 53, samt dom av den 8 december 2011 i mål C-272/09 P, KME m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I-12789), punkt 93, och domen i målet C-389/10 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I-13125), punkt 120.

27 Dom av den 15 februari 2005 i mål C-12/03 P, kommissionen mot Tetra Laval (REG 2005, s. I-987), punkt 39, domen i målet Chalkor mot kommissionen (ovan fotnot 17), punkterna 54, 61 och 62, och domen i målet Otis m.fl. (ovan fotnot 17), punkterna 59–61.

28 Domen i målet Chalkor mot kommissionen, punkt 63, och domen i målet Otis m.fl., punkt 62 (ovan fotnot 17).

29 Se, för ett liknande resonemang, även domen i målet Chalkor mot kommissionen, punkt 67, och Otis m.fl., punkt 63 (ovan fotnot 17).

30 Schindlers invändning att tribunalen inte själv har utrett de faktiska omständigheterna har samma föremål som den andra grunden och kommer att prövas inom ramen för denna (se nedan punkterna 42–57 i detta förslag till avgörande).

31 Europadomstolens dom i målet Jussila mot Finland (ovan fotnot 19), § 43; se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom i målet Menarini Diagnostics mot Italien (ovan fotnot 18), § 62.

32 Klagandena har åberopat Europadomstolens dom av den 21 februari 1984 i målet Öztürk mot Tyskland (nr 8544/79), serie A, nr 73, § 56, och av den 24 februari 1994 i målet Bendenoun mot Frankrike (nr 12547/86), serie A, nr 284, § 46.

33 Europadomstolens dom i målet Menarini Diagnostics mot Italien (ovan fotnot 18), i det fallet rörde det sig om böter i kartellärenden som ålagts av den italienska konkurrensmyndigheten som uppgick till 6 miljoner euro, §§ 41 och 42 i denna dom.

34 Det nära sambandet mellan artikel 47 i stadgan och artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen kommer tydligt till uttryck i förklaringarna till stadgan (EUT C 303, 2007, s. 17 (särskilt s. 29 och 30)). Även domstolens praxis, där rätten till ett effektivt rättsmedel har erkänts som en allmän rättsprincip, grundas i avgörande hänseende på dessa båda bestämmelser i Europakonventionen (se ovan i fotnot 14 angiven rättspraxis).

35 I den mån jämförbara invändningar redan har framställts kort inom ramen för den första grunden kommer de i det följande att behandlas samtidigt.

36 I första instans gjorde Schindler enbart gällande att bevisning som läggs fram av samarbetande parter inte är förenlig med principen nemo tenetur se ipsum accusare (rätten att inte behöva belasta sig själv), principen nemo tenetur se ipsum prodere (rätten att inte behöva vittna mot sig själv), principen in dubio pro reo, proportionalitetsprincipen, och gränserna för kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning (se i detta avseende den fjärde grunden i första instans, punkterna 68–89 i ansökan).

37 Dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I-1981), punkt 59, av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8237), punkt 38, och av den 19 juli 2012 i de förenade målen C-628/10 P och C-14/11 P, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen (AOI), punkt 111.

38 Domen i målet Chalkor mot kommissionen, punkterna 64 och 65, och domen i målet Otis m.fl., punkt 61 första meningen (ovan fotnot 17).

39 Punkt 57 in fine i den överklagade domen.

40 Dom av den 10 juli 2001 i mål C-315/99 P, Ismeri Europa mot Europeiska revisionsrätten (REG 2001, s. I-5281), punkt 19, av den 16 juli 2009 i mål C-385/07 P, Der Grüne Punkt - Duales System Deutschland mot kommissionen (REG 2009, s. I-6155), punkt 163, och av den 22 november 2012 i mål C-89/11 P, E.ON Energie mot kommissionen, punkt 115.

41 Se i detta avseende punkt 17 i Schindlers replik i överklagandet.

42 Se i detta avseende även vad jag har anfört nedan avseende den tionde grunden under punkterna 177–180 i detta förslag till avgörande.

43 Domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 37), punkterna 58–61, se även dom av den 16 november 2000 i mål C-286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (REG 2000, s. I-9925), punkt 29, av den 20 januari 2011 i mål C-90/09 P, General Química m.fl. mot kommissionen (REG 2011, s. I-1), punkterna 39 och 40 samt 85–90, och av den 29 september 2011 i mål C-521/09 P, Elf Aquitaine mot kommissionen (REU 2011, s. I-8947), punkterna 54–60.

44 Dom av den 29 mars 2011 i de förenade målen C-201/09 P och C-216/09 P, ArcelorMittal Luxemburg m.fl. mot kommissionen m.fl. (REU 2011, s. I-2239), punkterna 96–98, och domen i målet AOI (ovan fotnot 37), punkterna 46 och 47.

45 Se mitt förslag till avgörande av den 29 november 2012 i mål C-440/11 P, kommissionen mot Stichting Administratiekantoor Portielje (Portielje) (målet anhängigt vid domstolen), punkt 72.

46 Se i detta avseende återigen mitt förslag till avgörande i målet Portielje (ovan fotnot 45), punkt 71.

47 Punkterna 81–83 i den överklagade domen.

48 Se i detta avseende ovan i fotnot 37 anförd rättspraxis.

49 Avseende unionens behörighet på detta område, se framför allt artikel 50.2 g FEUF.

50 Se bland annat dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 21, avseende direkta skatter, av den 23 oktober 2007 i de förenade målen C-11/06 och C-12/06, Morgan och Bucher (REG 2007, s. I-9161), punkt 24, avseende organisationen av utbildningssystem och fastställande av undervisningens innehåll, av den 10 mars 2009 i mål C-169/07, Hartlauer (REG 2009, s. I-1721), punkt 29, avseende utformningen av de sociala trygghetssystemen.

51 Se ovan punkt 70 i detta förslag till avgörande och den rättspraxis som nämnts ovan i fotnot 37.

52 Moderbolaget har av Schindler även betecknats som det yttersta moderbolaget. I det följande kommer jag emellertid för enkelhetens skull att använda begreppet moderbolag i den mening som avses i den rättspraxis som bygger på domen i målet Akzo Nobel.

53 Dom av den 15 mars 2007 i mål C-95/04 P, British Airways mot kommissionen (REG 2007, s. I-2331), punkt 137. Se dessutom dom av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala (Impala) (REG 2008, s. I-4951), punkt 29, av den 29 mars 2011 i mål C-352/09 P, ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (ThyssenKrupp Nirosta) (REU 2011, s. I-2359), punkt 180, och domen i målet Elf Aquitaine mot kommissionen (ovan fotnot 43), punkt 68.

54 Dom av den 25 oktober 2011 i mål C-109/10 P, Solvay mot kommissionen (REU 2011, s. I-10329), punkt 51, och i mål C-110/10 P, Solvay mot kommissionen (REU 2011, s. I-10439), punkt 46.

55 Under begreppet efterlevnad faller i allmänhet företagsinterna ansträngningar som syftar till att säkerställa att bestämmelser iakttas vid verksamheten i ett företag. Klagandena har i sina inlagor i överklagandet såsom i första instans hänvisat till den uppförandekod (Code of conduct) som gäller inom Schindlerkoncernen sedan 1996 jämte tillhörande riktlinjer (Guidelines), i vilka företagets medarbetare bland annat uppmuntras att iaktta alla tillämpliga lagar och andra författningar (comply with all applicable laws and regulations) och anmäla alla överträdelser mot dessa. De har framhållit regelbunden information och utbildning av personal och anfört att iakttagandet av ovannämnda företagsinterna regler är föremål för en löpande tillsyn, varvid överträdelse konsekvent beivrades. Klagandena har anfört att Schindlers program för efterlevnad av konkurrensreglerna har modellkaraktär.

56 I punkt 88 i den överklagade domen till vilken Schindler har hänvisat vid flera tillfällen har tribunalen inte fastställt de faktiska omständigheterna, utan enbart anfört att Schindler skulle ha gjort sitt yttersta men uppenbarligen utan att tribunalen anslutit sig till detta uttalande.

57 Punkterna 84–90 i den överklagade domen.

58 Punkt 90 in fine i den överklagade domen.

59 Domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 37), punkterna 65 och 74, i målet General Química m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 43), punkt 51, se, för ett liknande resonemang, domen i målet Elf Aquitaine mot kommissionen (ovan fotnot 43), punkt 54, och domen i målet AOI (ovan fotnot 37), punkt 43.

60 Ibidem.

61 Punkterna 86, 87 och 90 i den överklagade domen.

62 Domen i målet Elf Aquitaine mot kommissionen (ovan fotnot 43), punkterna 57 och 61, och beslut av den 13 september 2012 i mål C-495/11 P, Total m.fl. mot kommissionen, punkt 57.

63 Denna invändning har framför allt framställts inom ramen för den sjunde grunden.

64 Denna invändning är föremål för den sjätte grunden.

65 Se mitt förslag till avgörande av den 28 februari 2013 i mål C-681/11, Schenker m.fl. (målet anhängigt vid domstolen), punkterna 40 och 41.

66 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287), punkterna 149 och 150, med avseende på artikel 6. 2 i Europakonventionen, och domen i målet E.ON Energie mot kommissionen (ovan fotnot 40), punkterna 72 och 73, avseende artikel 48.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, se, för ett liknande resonemang, redan dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands och United Brands Continentaal mot kommissionen (REG 1978, s. 207; svensk specialutgåva, volym 4, s. 9), punkt 265.

67 Se återigen mitt förslag till avgörande i målet Schenker m.fl. (ovan fotnot 65), punkt 41.

68 Se ovan punkterna 93–100 i detta förslag till avgörande.

69 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 23 april 2009 i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 37), punkt 98.

70 I mitt förslag till avgörande i målet Schenker m.fl. (ovan fotnot 65), framför allt punkterna 38–48, har jag till exempel visat att böter inte får åläggas ett företag som har åsidosatt det unionsrättsliga förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan, om företaget har misstagit sig beträffande lagligheten av sitt agerande (rättsvillfarelse) och inte kan lastas för detta misstag.

71 Se i detta avseende ovan i fotnot 37 anförd rättspraxis.

72 Kommissionen har med rätta anfört att det angripna beslutet innehåller alla uppgifter som krävs i detta avseende (se skälen 157, 224, 311, 347 och 387 i detta beslut).

73 Dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80-103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 97, och av den 7 februari 2013 i mål C-68/12, Slovenská sporiteľňa, punkt 25.

74 Se ovan punkterna 97–99 i detta förslag till avgörande.

75 Dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkterna 215–223, av den 22 maj 2008 i mål C-266/06 P, Evonik Degussa mot kommissionen, framför allt punkterna 38–40, och av den 17 juni 2010 i mål C-413/08 P, Lafarge mot kommissionen (REU 2010, s. I-5361), punkterna 94 och 95.

76 Dom av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 49, och av den 3 juni 2008 i mål C-308/06, Intertanko m.fl. (REG 2008, s. I-4057), punkt 70.

77 Domarna i målen Advocaten voor de Wereld (ovan fotnot 76), punkt 50, Evonik Degussa mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkt 39, Intertanko (ovan fotnot 76), punkt 71, och Lafarge mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkt 94; se, för ett liknande resonemang, även dom av den 12 december 1996 i de förenade målen C-74/95 och C-129/95, X (REG 1996, s. I-6609), punkt 25, och domen i målet ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (ovan fotnot 53), punkt 80.

78 Se ovan i fotnot 37 anförd rättspraxis.

79 Det förhåller sig på det sättet till exempel i den tyska strafflagen (StGB) med vilseledande inom ramen för ett bedrägeri (§ 263 StGB), trohetsförhållande inom ramen för trolöshet (§ 266 andra alternativet StGB), utnyttjande av en annan persons betydligt svagare position och uppenbart missförhållande mellan prestation och motprestation inom ramen för ocker (§ 291 StGB) eller med tvång (§ 240 StGB).

80 Domarna i målen Advocaten voor de Wereld (ovan fotnot 76), punkt 50, Evonik Degussa mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkt 40, Intertanko (ovan fotnot 76), punkt 71, och domen i målet Lafarge mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkt 94. Se, för ett liknande resonemang, avseende artikel 7 i Europakonventionen, Europadomstolens dom av den 27 september 1995 i målet G mot Frankrike (nr 8544/79), serie A, nr 73, § 56, och av den 24 februari 1994 i målet Bendenoun mot Frankrike (nr 15312/89), serie A, nr 325-B, § 25, och dom av den 22 juni 2002 i målet Coëme m.fl. mot Belgien (nr 32492/96), Recueil des arrêts et décisions 2000-VII, § 145.

81 Dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Höfner och Elser (REG 1991, s. I-1979; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-135), punkt 21, domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 37), punkt 54, domen i målet General Química m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 43), punkt 34, domen i målet ArcelorMittal Luxemburg m.fl. mot kommissionen m.fl. (ovan fotnot 44), punkt 95, och domen i målet AOI (ovan fotnot 37), punkt 42; se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 1984 i mål 170/83, Hydrotherm Gerätebau (REG 1984, s. 2999), punkt 11.

82 Se ovan punkterna 84 och 85 i detta förslag till avgörande.

83 Domen i målet Hydrotherm Gerätebau (ovan fotnot 81), punkt 11, domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 37), punkt 55, och domen i målet AOI (ovan fotnot 37), punkt 42.

84 Se ovan punkt 60 i detta förslag till avgörande.

85 Domen i målet Evonik Degussa mot kommissionen (punkterna 36–63) och domen i målet Lafarge mot kommissionen, punkterna 94 och 95 (ovan fotnot 75), tribunalens dom av den 19 maj 2010 i mål T-11/05, Wieland-Werke m.fl. mot kommissionen, punkterna 58–73, och av den 28 april 2010 i mål T-446/05, Amann & Söhne och Cousin Filterie mot kommissionen (REG 2010, s. II-1255), punkterna 123–152.

86 Rådets förordning (EEG) nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 1962, nr 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

87 Se särskilt punkterna 97–109 i den överklagade domen.

88 Det nära sambandet mellan artikel 49 i stadgan och artikel 7.1 i Europakonventionen kommer tydligt till uttryck i förklaringarna till stadgan (EUT C 303, 2007, s. 17 (särskilt s. 30 och 31)). Även domstolens praxis (ovan fotnoterna 75 och 76), där principen nullum crimen, nulla poena sine lege har erkänts som en allmän rättsprincip, grundas i avgörande hänseende på artikel 7.1 i Europakonventionen.

89 Se ovan punkt 25 i detta förslag till avgörande.

90 Domen i målet Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 73), punkt 109, domen i målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkt 169, och dom av den 14 oktober 2010 i mål C-280/08 P, Deutsche Telekom mot kommissionen (REU 2010, s. I-9555), punkt 294.

91 Europadomstolens dom av den 27 oktober 1995 i målet G mot Frankrike (nr 20166/92), serie A, nr 335-B, § 36, avseende tillämpningen av artikel 7.1 i Europakonventionen med avseende på påföljder för våldtäkt inom äktenskapet som inte uttryckligen reglerats i lag.

92 Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T-99/04, AC-Treuhand mot kommissionen (REG 2008, s. II-1501), punkt 113.

93 Se ovan punkt 26 i detta förslag till avgörande.

94 Domen i målet Evonik Degussa mot kommissionen, punkterna 44 och 50, och domen i målet Lafarge mot kommissionen, punkt 95 (ovan fotnot 75), avseende kravet på att straffrättsliga påföljder för ett visst beteende inom ramen för artikel 7.1 i Europakonventionen måste vara förutsägbara; se, Europadomstolens dom av den 17 december 2009 i målet M mot Tyskland (nr 19359/04), § 90.

95 Se mitt förslag till avgörande av den 13 december 2012 i mål C-439/11 P, Ziegler mot kommissionen (målet anhängigt vid domstolen), punkt 120.

96 Se ovan punkt 82 i detta förslag till avgörande.

97 Dom av den 24 mars 2011 i mål C-369/09 P, ISD Polska m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I-2011), punkt 66; se även beslut av den 14 december 1995 i mål C-173/95 P, Hogan mot Europeiska gemenskapernas domstol (REG 1995, s. I-4905), punkt 20, och domen i målet Baustahlgewebe mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 113.

98 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 6 september 2012 i mål C-226/11, Expedia, punkterna 26 och 30; se, för ett liknande resonemang, domen i de förenade målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkterna 209 och 210, dom av den 14 juni 2011 i mål C-360/09, Pfleiderer (REU 2011, s. I-5161), punkterna 21 och 23, och av den 29 september 2011 i mål C-520/09 P, Arkema mot kommissionen (REU 2011, s. I-8901), punkt 88.

99 Se i detta hänseende vad som anförts beträffande den tredje grunden, särskilt i punkterna 148–157 i förevarande förslag till avgörande.

100 Domen i målet Arkema mot kommissionen (ovan fotnot 98), punkt 88; se även domen i målet Chalkor mot kommissionen (ovan fotnot 17), punkt 60.

101 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande i målet Expedia (ovan fotnot 98), punkt 29. Se, beträffande kommissionens roll när Europeiska unionens konkurrenspolitik anges, dessutom dom av den 14 december 2000 i mål C-344/98, Masterfoods (REG 2000, s. I-11369), punkt 46 första meningen.

102 Se framför allt ovan punkterna 22–24 och 136 i detta förslag till avgörande.

103 Domen i de förenade målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkterna 217, 218 och 227–231, och dom av den 8 februari 2007 i mål C-3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen (REG 2007, s. I-1331), punkterna 87–94.

104 Se särskilt punkterna 118–128 i den överklagade domen.

105 Se i detta avseende ovan i fotnot 90 angiven rättspraxis.

106 Se ovan punkt 153 i detta förslag till avgörande.

107 Dom av den 2 oktober 2003 i mål C-194/99 P, Thyssen Stahl mot kommissionen (REG 2003, s. I-10821), punkt 118, av den 3 september 2009 i mål C-534/07 P, Prym och Prym Consumer mot kommissionen (REG 2009, s. I-7415), punkt 96, och av den 12 november 2009 i mål C-554/08 P, Carbone-Lorraine mot kommissionen, punkt 84.

108 Se ovan, särskilt punkterna 47–50 och 57 i detta förslag till avgörande.

109 Domen i målet KME m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 56.

110 Punkt 276 i den överklagade domen.

111 Se ovan punkterna 99 och 132 i detta förslag till avgörande.

112 Det har i överklagandet anförts att Schindlers program för efterlevnad av konkurrensreglerna fick som sidoeffekt att interna upplysningar om överträdelser försvårades, då stränga sanktionsåtgärder kunde vidtas mot de medarbetare som gjort sig skyldiga till överträdelser (sic!).

113 Kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3) (nedan kallat 2002 års meddelande).

114 Se punkterna 295–300 i den överklagade domen, särskilt punkterna 298 och 300.

115 Domarna i målen Chalkor mot kommissionen, punkt 63, och Otis m.fl., punkt 62 (ovan fotnot 17).

116 Domarna i målen KME m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 109, KME Germany m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 136, och domen i målet Chalkor mot kommissionen (ovan fotnot 17), punkt 82.

117 Punkterna 301–349 i den överklagade domen.

118 Detta har med rätta även anförts av tribunalen i punkt 346 i den överklagade domen.

119 Dom av den 24 september 2009 i de förenade målen C-125/07 P, C-133/07 P, C-135/07 P och C-137/07 P, Erste Group Bank m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8681), punkt 256, och domen i målet KME m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 79.

120 Se vad jag har anfört beträffande den sjunde grunden.

121 Denna grund avser inte de böter som ålagts Schindlers tyska dotterbolag.

122 Se bland annat dom av den 14 maj 1974 i mål 4/73, Nold mot kommissionen (REG 1974, s. 491; svensk specialutgåva, volym 2, s. 291), punkt 14, av den 13 december 1979 i mål 44/79, Hauer (REG 1979, s. 3727; svensk specialutgåva, volym 4, s. 621), punkt 17, och av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (Kadi) (REG 2008, s. I-6351), punkt 355.

123 Domstolen slog till exempel i domen i målet Kadi (ovan fotnot 122), punkterna 354–371, fast att enskilda från tredje land får åberopa äganderätten som är en grundläggande rättighet i unionsrätten.

124 Protokoll 20 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 20 mars 1952 (ETS nr 9).

125 Se ovan punkt 22 i detta förslag till avgörande.

126 Det nära sambandet mellan artikel 17 i stadgan och artikel 1 i det första tilläggsprotokollet kommer tydligt till uttryck i förklaringarna till stadgan (EUT C 303, 2007, s. 17 (särskilt s. 23)). Även domstolens praxis, där äganderätten har erkänts som en allmän rättsprincip, grundas i avgörande hänseende på nämnda tilläggsprotokoll (se till exempel domen i målet Kadi (ovan fotnot 123), punkt 356).

127 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1999, s. I-4235), punkt 113, och av den 11 september 2007 i mål C-227/04 P, Lindorfer mot rådet (REG 2007, s. I-6767), punkt 83.

128 Punkt 192 i den överklagade domen.

129 Europadomstolens dom av den 11 januari 2007 i målet Mamidakis mot Grekland (nr 35533/04), § 44; se, för ett liknande resonemang, avseende skatter, dom av den 3 juli 2003 i målet Buffalo mot Italien (nr 38746/97), § 32.

130 Se, från senare tid, dom av den 6 september 2012 i mål C-544/10, Deutsches Weintor, punkt 54, av den 15 januari 2013 i mål C-416/10, Križan m.fl., punkt 113, och av den 31 januari 2013 i mål C-12/11, McDonagh, punkt 60.

131 Se även domen i målet McDonagh (ovan fotnot 130), punkt 61.

132 I dom av den 9 november 2010 i de förenade målen C-92/09 och C-93/09 (REU 2010, s. I-11063), punkt 66, slog domstolen fast att en förordning ska anses som rättslig grund.

133 Avseende den primärrättsliga förankringen av detta mål vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, se artikel 3.1 g EG. Ovannämnda kan även härledas ur protokoll 27 om den inre marknaden och konkurrens, som fogats till fördragen (EUT C 115, 2008, s. 309) (EUT C 83, 2010, s. 309), vilket domstolen bekräftat i samband med artikel 102 FEUF (dom av den 17 februari 2011 i mål C-52/09, TeliaSonera Sverige (REU 2011, s. I-527), punkterna 20–22. Se dessutom artikel 119.1 FEUF (tidigare artikel 4 EG), enligt vilken medlemsstaterna och unionen ska respektera principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

134 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet Schenker m.fl. (ovan fotnot 65), punkt 114.

135 Europadomstolens dom i målet Mamidakis mot Grekland (ovan fotnot 130), § 48.

136 Europadomstolens dom i målet Mamidakis mot Grekland (ovan fotnot 130), § 44 i slutet, §§ 45 och 47. Se även dom av den 5 juli 2001 (nr 41087/98), Phillips mot Förenade kungariket, Recueil des arrêts et décisions 2001-VII, § 51, och beslut av den 13 januari 2004 (nr 43783/98) Orion Břeclav mot Republiken Tjeckien.

137 Europadomstolens dom i målet Mamidakis mot Grekland (ovan fotnot 130), §§ 47 och 48 och domen i målet Buffalo mot Italien (ovan fotnot 130), § 32, samt beslutet Orion Břeclav mot Republiken Tjeckien (ovan fotnot 137).

138 Se framför allt punkterna 190 och 191 i den överklagade domen.

139 Europadomstolens dom i målet Mamidakis mot Grekland (ovan fotnot 130), §§ 47 och 48.

140 Det kan förhålla sig annorlunda när exceptionella omständigheter allvarligt påverkar företagets betalningsförmåga vid den tidpunkt då böter åläggs. Det finns emellertid inget stöd för att det förhåller sig på det sättet i förevarande fall och Schindler har inte åberopat sådana exceptionella omständigheter.

141 Se i detta avseende vad jag har anfört avseende sjätte och sjunde grunden (ovan punkterna 60–133 i detta förslag till avgörande).

142 Punkt 194 i den överklagade domen.

143 Se mitt förslag till avgörande i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 37), punkt 99.

144 Punkterna 185–196 i den överklagade domen.

145 Se, för ett liknande resonemang, domen i de förenade målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkt 319, dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkt 365.

146 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 145), punkt 365, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkterna 244 och 303, och Baustahlgewebe mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 128.

147 Domen i målet E.ON Energie mot kommissionen (ovan fotnot 40), punkterna 125 och 126.

148 Se i detta avseende punkterna 367–370 i den överklagade domen.

149 Se ovan punkterna 199–201 samt 218 och 219 i detta förslag till avgörande.

150 Schindler har hänvisat till Europadomstolens dom i målet Mamidakis mot Grekland (ovan fotnot 130), 44 §.

151 Se ovan, särskilt punkterna 214–219 i detta förslag till avgörande.

152 Enligt den allmänna principen att nya handläggningsregler är tillämpliga på alla tvister som pågår vid tidpunkten då de träder i kraft (fast rättspraxis, se dom av den 12 november 1981 i de förenade målen 212/80-217/80, Meridionale Industria Salumi m.fl., REG 1981, s. 2735, punkt 9), grundar sig rättegångskostnaderna i förevarande mål på domstolens rättegångsregler från den 25 september 2012, som trädde i kraft den 1 november 2012 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2012 i mål C-441/11 P, kommissionen mot Verhuizingen Coppens, punkterna 83–85). I materiellt hänseende föreligger det emellertid inte någon skillnad i förhållande till artikel 69 andra stycket jämförd med artiklarna 118 och 122 första stycket i domstolens rättegångsregler av den 19 juni 1991.

153 Dom av den 14 september 2010 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl. (REU 2010, s. I-8301), punkt 123. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 maj 2001 i de förenade målen C-122/99 P och C-125/99 P, D och Sverige mot rådet (REG 2001, s. I-4319), punkt 65. I det senare målet hade D och Konungariket Sverige till och med lämnat in två överklaganden och förpliktades trots detta att gemensamt och solidariskt ersätta rättegångskostnaderna.

154 Detta skedde i domen i målet Evonik Degussa mot kommissionen (ovan fotnot 75), punkt 3 i domslutet.

155 I detta avseende skiljer sig förevarande mål väsentligt från målet Evonik Degussa mot kommissionen (ovan fotnot 75), i vilket giltigheten av förordning nr 17 kunde betraktas som en ny rättsfråga med konstitutionell karaktär. I mål C-583/11 P, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet ska en hittills olöst rättsfråga av grundläggande betydelse klargöras, varför jag föreslagit att domstolen där ska tillämpa artikel 184.4 andra meningen i rättegångsreglerna och förplikta kommissionen som intervenerat i första instans att bära sina rättegångskostnader (se i detta avseende punkterna 151 och 152 i mitt förslag till avgörande av den 17 januari 2013 i detta mål).

156 Se, för ett liknande resonemang, till exempel dom av den 19 juli 2012 i mål C-337/09 P, rådet mot Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, punkt 112. I detta mål förpliktades rådet som tappande part bland annat att ersätta rättegångskostnaderna från Audace som intervenerade till stöd för motparten i första instans, vilket nått framgång med sina yrkanden vid överklagandet.